Pontus har gnällt om att han aldrig får vara med på bloggen så därför har jag nu en bild på honom. Så det här är alltså Pontus, fast vi kallar honom för Ponuts. Så.

Sådana här hittade vi. Lypsyl från Kommunal som luktade förskräckligt gott. Det var ingen vanlig lypsyl, det inte, utan den luktade vanilj och var alldeles mjuk. Glad blev jag.

Sedan gjorde jag nationella engelska muntliga. Jag fick ett vg, trots att jag sade ytterst lite. På resten fick jag typ g. Det var ju lite mysko, kanske.

Sedan skulle man väl kunna säga att det spårade ur en aning.

Just det, ja....

Jag kan inte förstå varför jag älskar att vara så sjukligt barnslig. 17 år? Inte en chans! Jag är precis lika löjlig som när jag gick i fyran, om inte ännu värre. Är det en skandal, kanske?

Vi åkte bil hem. Vi var ascoola. Right! Jaha. Det var typ min dag.