Nu är engelska nationella avklarat, hör- och läsförståelse delen. Underbart! Det finns nog ingenting jag tycker så mycket om som att ha prov under minst sagt pressade situationer. Lärarna får det alltid att framstå som om att i stort sett hela betygen händer på dessa förbenade nationella prov. Det är ju i och för sig så, till viss del, så om man arbetar bra under press så är det ju enastående, suveränt rentav. Jag föredrar inte några prov överhuvudtaget.

Nu har jag i alla fall slutat, och det är ju skönt. Ska åka med bussen som går strax efter halv ett, så jag är hemma redan runt ett. Det är ju inte lite fantastiskt. Lyckligt lottad idag, det är vad jag är. Mindre lyckligt lottad är jag när jag ser ut genom fönstret och inser att det spöregnar. Ett lätt och stillsamt spöregn, men ack så ovälkommet. Framåt eftermiddag/kväll är tanken att jag och N ska iväg och rida på utomhusbanor. Visst finns det bara utomhusbanor? Eller ja, i och för sig har jag inte en aning, men det är åtminstone vad jag har fått för mig. Den största sannolikheten är att jag har fått för mig fel. Men det gör ingenting. Vi får väl se hur det blir ikväll. Så länge jag kommer iväg blir det bra.

Jag ska iväg och träna därför att tanken är att jag nästa tisdag skall tävla. Tävla och tävla. Det är seriedressyr i alla fall och jag ska rida upp ett program för domare. Jag är omåttligt nervös. Det blir i så fall första gången jag tävlar Mozart, och jag kan fortfarande inte programmet. Men några dagar har jag på mig. Har en vag känsla av att det här inte kommer att gå alltför väl. Men det är väl ingenting att oroa sig för, jag får ta det med en sådan där klackspark.

Anledningen till att jag skriver så mycket är för att jag väntar på att Ankey ska ha skrivit klart sin "Bäst i Sverige"-uppgift. Sedan ska vi gå och äta i hopp om att de milslånga köerna har minskat. Jag är hungrig. Väldigt hungrig. Det kniper i hela magen och den låter som en bullrig skördare. Jag är verkligen hungrig. Osannolikt hungrig! Jag är alltid hungrig. 

Okej. Nu finns det förmodligen inte så mycket mer att skriva om.

Jo, just ja!

På lördag kommer Saxin hem till mig och vi skall på cruising. Kolla på bilar och dricka bärs. Det är så typiskt mig. Bilar liksom, jag verkligen älskar bilar. Det finns ingenting som jag brinner så mycket för som just bilar. Alla dessa motorer och hästkrafter och fälgar och vem vet allt. Det är rentav underbart! Och alla dessa olika modeller, sorter och märken. Det är en hel djungel. En underbar djungel. Okej. Jag kan absolut ingenting om bilar men det ska bli roligt i alla fall. Jag ville ha öl. Öl och cruising hör ihop, tycker jag. Så därför ville jag ha öl. Det ville inte min mamma.

Nu börjar det närma sig mat. Underbara mat.
Jag tror att jag använt ordet "underbart" väldigt många gånger i det här inlägget.

Underbart!