Jag tycker att det är lite knepigt det här hur dagarna kan variera så brutalt. Ibland känns allt helt okej, kanske jag till och med är lite lycklig och tillfreds medan vissa dagar borde raderas ur almanackan. Men jag har insett att det viktigaste är att jag inte ger mig själv någon tid att tänka, då förstörs allt. Då går jag sönder. Jag orkar inte alltid och hur mycket jag än vill köra stilar såsom: "in your face", "/care" och "fuck you" så går det inte. Det tar stopp. Tvärnit. Men det går ju över, jag vet ju det. Men det tar tid och innan dess så gör det så fasligt ont att det känns som att hjärtat aldrig kommer läka. Men jag ska bry mig om själv, göra det för min skull. Och lyckas jag inte den här gången kan jag nog lika gärna lägga mig ner och dö.

Och idag är det visst måndag. Måndagar är nästan lika ångestladdade som söndagskvällar. Som nu när jag sitter och skriver det här tidsinställda inlägget. Klockan är egentligen 01.07 och jag vågar inte gå och lägga mig. Ett tyst rum och tankar som kommer och hälsar på, det skrämmer mig. Därför sitter jag fortfarande här och ser hur klockan blir alldeles för mycket för att jag ska kunna vakna någorlunda pigg och alert imorgon bitti.

Min måndag är i övrigt fylld med lite allt möjligt. Jag ska börja min dag med att göra mig i ordning, som nästan alla andra mornar. Sedan tar jag bilen som luktar kemikaliemelon och lite tvål och åker in till stan. Först ska jag till damen som beställt muffinsarna, få ett par slantar och så kanske fara vidare och lämna mitt CV på ett ställe. Men bara kanske. Det beror på om jag vågar. Senast gick jag in, gick en lite runda, gick ut igen. Modet svek mig i samma ögonblick som jag klev innanför dörren.

Jag ska till skolan också för jag har en lektion. En ynka liten lektion så jag kommer inte bli särskilt utarbetad. När jag kommer hem behöver jag plugga men känner jag mig själv rätt så blir det ingenting av med det. Jag har privatlektion också och imorgon ska min fina häst glänsa och vara riktigt tjusig, så jag ska gå ut i väldigt god tid och göra honom i ordning. Det tar ju en stund att åka nu också när det är så himla taskigt vägunderlag.

Det var väl det på ett ungefär. Och nu ska jag faktiskt tvinga mig själv att gå och lägga mig. Jag behöver sova. Jag har nämligen sovit så gräsligt dåligt de senaste två nätterna.
Och just ja. Nu har jag redigerat klart min bok, gång ett, så imorgon ska jag ta med mig mitt USB till skolan och skriva ut den och överlämna ett gäng sidor till mitt första offer. Det blir nog bra så.

Okej. Hejdå.