Det är mycket som hänt och som händer.
Men det här är kärlek, så varm, så stark, så stor.

Och då, helt plötsligt, minns jag vem jag var. Känslorna finns kvar, jag minns och jag vet och det känns så stort.

Det är så lätt att glömma bort vem man är. Livet flyter på, sådär som det bara gör. Man tänker inte så mycket på det just då, just där. När jag väl stannar upp och andas in det som finns i min omloppsbana förlorar jag nästan balansen. En del av mig är förlorad efter vägen och jag undrar om det är det som kallas utveckling eller om jag helt enkelt glömt och tappat.