Blir inte så mycket skrivet här just i dagarna. Jag har annat för mig. ♥

Inväntar besök som stannar hela helgen lång. Borde dyka upp snart, inom en timme åtminstone. Fast som snön vräker ner så vet man ju inte. Mitt rum är superfint nu. Så mysigt, så.




Jag trivs.

Forts.
Pratade precis med honom, dröjer minst ett par timmar. Vädret är bedrövligt och olyckorna står på rad. Men det gör ingenting, jag kan vänta hela natten.

Efter skolan gick jag och fröken Kärleksfull och fikade.
Ett par pratsamma timmar fördrevs på ett mysigt café.
Jag älskar att sitta på ett café och prata om allt och ingenting,
viktiga saker och oviktiga. Superhärligt!

Nu ska jag sova. TJADÅ!

Hej mina kära små barn. Hur mår ni? Jag mår bra tack.
Någon mer än jag som märkt att jag helt tappat stinget för det här? Ja, jag tänkte väl det.
Kanske borde starta modeblogg, visa upp hur en modell inte bör se ut och vad hon inte bör ha för kläder på sig. Det vore ju väldigt orginellt och roligt. Jaha. Ser mest fram emot helgen just nu.
Är trött, nästintill medvetslös, mamma körde igång elvispen igår kväll och stängde inte av den en minut före tio i elva. Tro mig när jag säger att jag var på god väg att gå i taket. Hade hoppats på lite efterlängtad och behövlig sömn, men inte, inte en chans på planeten.

Elin: "Skriver du något snällt om mig?"
Ida: "Varför?"
Elin: "För att jag är snäll!? Behöver du verkligen en anledning?"
Så roligt har vi. Supercoola tjejer. Vi är bäst. We belong together.
Okej, nu var det slut på det roliga. Bussen hem om drygt ett par timmar, fixa mig lite, äta, och så iväg igen. Hem och dö i sängen av utmattning, typ. Nu ska nog jag och Elin röra på oss snart, vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. En fika hade suttit fint i magtarmen men med mina ynka sexton kronor på fickan kan det bli problematiskt. Men man vet ju aldrig vad som trollas fram.
Tjarrå!

p.s Elin hälsar alltid. d.s

Hej mormor och morfar och ni andra som läser min blogg.

Idag hade jag en lektion på hela dagen, vi skulle skriva svenskaprov om den grekiska mytologin. Så först tog jag (och Elin) sovmorgon för att därefter åka in till skolan. Jag körde och dit gick det bra, tack. Provet gick nog också hyfsat och sedan fyllde vi på energibehovet med pannkakor.

Hemresan gick väl sådär, om jag ska vara fullt ärlig. Eftersom det här är min blogg och jag skriver precis vad jag vill så skulle jag kunna skriva att jag var bäst och att jag gjorde allt fullständigt regelrätt. Men då skulle jag ljuga och då skulle jag få dåligt samvete. Och hur skulle det vara... Därför ska jag berätta den nakna sanningen, exklusivt för Er läsare.

Inom loppet av max tre minuter var jag nära att köra över en tant (mitt ordval var dock annat i stundens hetta), fick motorstopp två (tre?) gånger, körde upp på en trottoarkant, höll på att få en skåpbil i sidan. Fint. Jag blev mest generad. Men hem kom vi och jag räds då inte faran. Ska köra imorgon också, det börjar ju dra ihop sig för körskolan nu.

Väl hemkommen slocknade jag på sängen en timme, trots en välförtjänt sovmorgon. Jag vaknade, som ni kanske märkt, gick en promenad med hundarna som blev så överlyckliga att de höll att dra omkull mig. Jag målade upp stora skräckscenarier där jag krossade svanskotan och fick skallen tillbucklad. Men tack, jag klarade mig fint. Tog därefter itu med stallet vilket tog sitt lilla tag men nu är det urtjusigt efter att jag fått ut alla stenhårda "asbajs".
Ikväll skulle jag behöva städa mitt rum men det är så mycket man behöver. Får väl dra på mig skyddskläder och sådär och Gå In.

Hejdå.

Idag var det dags för kemi. Igen.

Först kände jag mig såhär, det är ett omintetsägande ansiktsuttryck.
Men jag ser inte direkt arg ut, inte särskilt uttråkad utan mest.. fisk.

Min sinnesstämning övergick till det här när jag började att bläddra i papprena.
Om vi säger såhär: jag var ett enda stort, fett frågetecken!

Det slutade i det här tristessfyllda beteendet.

Bara för att jag inte ska uppfattas som självkär och egocentrisk slänger
jag in en bild på Elin också.
[.................]
Det här är en bild på Anki, hon förstod allt. Sedan åt hon banan.
(Ni får låtsas att det är Anki, datorn är så seg att mitt tålamod
inte accepterar att jag laddar upp fler bilder)

Hej alla glada och icke glada. Jag skriver mest det här bara för att fördriva tiden ytterligare några minuter. Jag hade tänkt bege mig ut i stallet i tid idag, innan det hunnit mörkna, inte av någon speciell anledning, kände bara för det. Trots det, trots min egen vilja att gå ut, så skjuter jag nu upp det. Ibland, eller snarare rätt ofta, funderar jag över hur min hjärna egentligen är funtad.
Hur som helst så kom jag nyss hem.
Och jag har fått en riktig fetisch på yoghurt, keso och jordgubbssylt; i en härlig blandning. Det låter nog rätt äckligt, speciellt att keson ska simma runt där i tallriken, men det är otäckt gott. Mamma är inte glad över min kesokonsumtion. Men egentligen är det nog ingenting att oroa sig för, mina små fetischer brukar gå över rätt snart. Sedan min apelsin- och äggfetisch är jag inte speciellt sugen på något av det. Jaha. Nej. Precis som att ni bryr er om mina fetischer.
Den här veckan blir det fullt upp, särskilt då jag också ska storstäda mitt rum. Jag kommer knappt in där så det blir en kul upplevelse... Ska eventuellt låna ut mitt rum en natt i helgen men det måste kanske städas ändå. Pappa förklarade noggrant för mig att "Nej, du kan inte bara stänga dörren. Du måste städa!" Har med andra ord inte så mycket att välja på.

Jaha och här sitter jag när jag egentligen borde städa badrummet. Ja, mamma, jag skäms!
Jag och pappa har varit ute och övningskört i ungefär en och en halvtimme. Vi körde runt överallt, hamnade vid någon återvändsgränd, parkerade och backade och... *fanfar* SLADDADE! Vi åkte lite avsides där det fanns åtminstone lite utrymme, pappa ryckte handbromsen och så for det iväg. Kungligt nog parerade jag sladden utomordentligt. Asch, det var det roligaste på länge!
Jag har ingenting att skriva så varför jag gör det ändå vet jag inte.
Slängkyss och sådär på er.

Vi hade kemi och då gäller det att skydda sig. Hähä. Man drar på sig
ett par rejäla brillor a la insekt och tilläggas skall att de efterlämnar djupa
röda märken i mitt feta ansikte. De liksom sjönk in. Det var rätt otäckt.

Vi brände fast vår svavel- och järnblandning i botten av provröret.
Då återstod bara en sak att göra; knacka sönder provröret.
Det var lite obehagligt, trots skyddsutrustning, så det uppdraget överlät
vi åt Kricke. Yäääh!

Krossat! Skärpan på bilden är obetalbar. Fint. Så fint.

Helgalna kemister. Lawl.

The gaaang. Lite coolare, lite snyggare, lite bättre. Proffs. KABOOOM!

Man kan väl milt sagt påstå att jag bortprioriterar bloggen och inte har någon lust alls. Jag blir äcklad varje gång jag ser min blogg. Kan ni förstå det, jag har ingenting intressant att förtälja, jag är trött och slut i huvudet dygnet runt. Ingenting fungerar som det ska längre. Då hamnar den här eländiga, beroendeframkallande bloggen i kläm. Jag behöver ett körtkort och jag behöver gå ner typ tusen kilo och jag behöver rycka upp mig och jag behöver ta tag i mitt liv. Jag försöker med alltihop på en gång och det går väl sådär. Jag saknar så att det värker och gör ont i hela kroppen, den där saknaden som jag trodde skulle avta kom tillbaka värre än någonsin, med större kraft än förväntat.
Nu ska jag fördjupa mig i lite annat för att få tankarna att förflytta sig över på det viktiga.

Sannerligen, det har gått i ett och jag gillar det verkligen. För att inte tala om vilket härligt slut på ett väldigt skönt lov. Hur som helst, det var inte lovet i sig jag skulle skriva om, utan helgen. Gårdagen, närmare bestämt.
Det började med tj ute på vischan, i tjugo minusgrader! Visst, man förfrös de gånger man gick ur bilen men det var ändå roligt. Avslutade med fika i bilen.
Åkte tillbaka, värmde upp oss under filtar och med varma tofflor. Bytte om, plötsligt var det hur mycket folk som helst samlat. Vi gick iväg ett gäng och spelade rundpingis och pinsamt nog har jag idag träningsvärk i ena skinkan. Vältränad var ordet!
Därefter blev det pizza. Och nu snackar vi pizza. Pizzor i mängder, plåtar i mängder, tre ugnar och så GOTT! Vi fyllde med alla tänkbara tillbehör, överöste. När de två sista pizzorna skulle göras insåg vi att det fanns ruskigt mycket pålägg kvar, värkte över det och de pizzorna (jag skojar inte!) vägde flera kilo! Åh, det var knäsvagande gott.
Mätta(!) och minst sagt belåtna gick återigen ett litet gäng iväg (som inkluderade jag hon henne själv) och spelade biljard. Lag: Omgång ett vunnen, omgång två förlorad, omgång tre egentligen vunnen. Jag råkade skjuta ner den otäcka svarta bollen helt random, hade det varit meningen att den skulle i hade jag ALDRIG någonsin träffat. Jaha, kul ändå. Sedan följdes detta av tusen frågelekar/förklaringslekar/roliga lekar. Vet inte alls hur jag ska förklara men jag ÄLSKAR sådana lekar. Jag och Esben satt vid den stora godisskålen, det var kanske mindre bra....
De flesta åkte hem, vi gick hem till T och M tillsammans med några andra och spelade När och Fjärran.
T: "Vilket land blablabla?"
C och E: "diskuterar blablabla"
I: "fattar ingenting blabalba"
C: "Den här svarar du på, Ida!"
I: "Eh.. fram till nian trodde jag att Afrika var ett land så att jag..."
C: "Okej, du är tyst!"
Med andra ord; mina icke existerande kunskaper gick inte direkt att briljera med. Men det var roligt och jag kunde svaret på två frågor. Stort!
Sov i ett eget rum, som på hotell. Morgonen därpå en supermysig frukost.

Och så nu är jag hemma igen. AH!
Det går aldrig att återberätta sådana här händelser, det gör bara inte det. Om man inte var med kan man aldrig riktigt förstå, kan inte veta hur det var, vilka känslor man hade. Ni får använda er fantasi och utgå ifrån att jag hade en enastående dag tillsammans med världens finaste vänner. DEAL?!
Fast tilläggas måste att onekligen kändes det som att det fanns ett tomrum.

typ så lycklig var jag. så att ni vet. fet och lycklig.

Jag ska erkänna. Jag har dåligt samvete för att jag har åsidosatt bloggen i flera veckor. Men samtidigt har det varit så oändligt skönt. Jag har inte haft någon som helst lust att delge någonting. Inte mitt liv, inte mina tankar, inte några bilder. I början var jag så löjlig att jag fick ångest, det gick dock rätt snart över.
Hur som helst  är jag tillbaka nu med nya friska tag. Det har ju trots allt hänt en del sedan jag var här senast. Jag garanterar inte några mängder med inlägg eller överhuvudtaget regelbundenhet. Det beror på vad tiden och lusten bjuder på. Det som har inträffat har jag inte några bilder på så jag får en känsla av att det mest är flera rader tjatig text som kommer att följa.

Till en början ska jag delge er min senaste musikaliska upptäckt (jag är kär!):

(oj, jag räknade nog fel så det blev en underlig kub. lev med det.)

Såhär känner jag inför att jag inte har bloggat.
Öh.. ni får tolka det som ni vill.
(den här bilden uppkom i brist på ny cambild pga att
jag inte hittar camen. antagligen min bror som är skurken)