Jaha. Nu har mamma fått för sig att hon ska sälja Renaulten. Eller skrota den. Eller vad man nu kan göra med den fallfärdiga bilen. Bilen som är den enda här hemma som jag får köra. Jag fick ett körkort men det är onödigt att utnyttja det. Bättre att spara det tills jag flyttar hemifrån om nåt eller ett par år.
Det gör lite ont i mig för jag tycker verkligen om renaulten. Den är sliten och har ett x antal mindre charmiga fel. Men när man nyligen fyllt arton och fått sitt körkort, då ligger det något i att kunna säga: "Jo, det är typ min bil."
Och får jag någon enstaka gång köra någon av våra andra bilar kommer jag vara så skiträdd för att det ska hända något att det kommer gå käpprätt åt skogen. Den bilen är en väg till min frihet, att få känna mig vuxen och självständig. Nu tas det ifrån mig.
Vilka skäl det än beror på så suger det. Precis, det suger.

(fuktig luft+mitt hår=sisådär kombination)
Idag har det mest regnat hela dagen, nästintill oavbrutet.
Det har varit himla skönt för jag har sluppit ha dåligt samvete för att jag spenderar dagen inomhus.
I natt sov jag lite mindre än fyra timmar, vaknade av regnet följt av några rejäla åskknallar.
Åt långfrukost, såg ett avsnitt gossip girl, halvsov en timme, drog till jobbet.
På jobbet var det lugnt och kändes ostressat. Skönt. Gjorde allt i min takt och jag kunde nöjd åka hem.
Men först handlade jag mjölk för tjugo enkronor.
Puss.

Här äts det frukost. Vad jag ska göra idag har jag inte en aning om. Jag hade en plan, och det var att sova, och är jag ju klar med nu. Solen skiner så nu finns det väl inte några fler ursäkter för att stanna kvar inne...

Ni har sluppit mina långa, tjatiga novelltexter några dagar nu. Närmare bestämt sedan jag köpte min nya skrivdator som jag kan sitta var som helst och skriva med. Och ni har hur som helst sluppit dem för att jag nu har börjat på ett nytt bokprojekt. Jag ska ge ut en bok. Så är det bara. Om det så ska bli nästa år, om fyra år, om femtioelva år ska jag ge ut en bok. Jag ska inte skriva, skriva, skriva och skriva för ingenting alls. Någon gång ska jag lyckas. Och att skriva en bok, tretton böcker som inte ges ut; det får jag se som en bra övning. För då blir kanske den tjugonde utgiven.
Ja, det är i alla fall vad jag sysslar med om nätterna. Det och kollar galet bra serier när skrivkrampen infaller. Igår och lite idag avverkade jag första säsongen av Sex and the City - vilket jag tror att jag har skrivit. Nu är det Solsidan som gäller och det är så tokigt bra. Helt awesome.
Ja, det var väl ungefär det. Eh. Hej.


Såhär såg jag ut innan jag duschade.

Såhär såg jag ut efteråt. Jag tror att jag och farbror Fester är släkt.

Såhär partiparti är det i mitt fönster.

På tal om Fester:

V.S


Usch. Dör lite. Likheten är slående.

Regn är den perfekta ursäkten för att se på dåliga serier en hel eftermiddag (, kväll och natt också kanske..?) äta glass, lite chips, dricka cola och krypa ner under täcket.
Jag ska göra just ovanstående när säsong ett av Sex and the City är nedladdat.
Och när hovlsagaren varit här och fixat lite nya skor på hästarna.
För övrigt har jag dragit på mig ont i halsen, huvudvärk och sådan där känsla i kroppen som gör att man bara väntar på att en hejdundrans förkylning ska bryta ut. Eller ångra sig och ge sig av.




Jag har nästan fått ordningen på camen nu. Men bara nästan.
Jag hittar fortfarande inte programmet men kan åtminstone ta bilder genonm Skype. Förut gick inte ens det...

HAHA! Det här hände precis inte. Skrev Sveriges inlägg och lade över bilder och allt försvann. In my ass. Nu struntar jag i det här. Ni får ett par bilder på de små pippisarna, men sen får det vara bra.

Idag har nästan hela dagen spenderats i Strängnäs och det var fint och inte alls så himla varmt som förra gången. Jag träffade fina vänner som jag inte träffat på alldeles för länge.

Jag installerade nyss bland annat word 2010 på min dator så i natt hade jag tänkt skriva, skriva och skriva tills jag somnar.

Idag har jag läst en  bok. Alla för en, heter den. Den var ganska bra men inte alls särskilt "humoristisk" som det utlovades på baksidan. Jag gillar att sitta i bilen och åka långt för då kan man läsa så mycket man orkar.

Jag har inte så mycket mer att skriva.
Hjärtat gör lite ont men det är ungefär som vanligt.

Sitter och skriver på min nya lilla skönhet. Är lite kär.


Typ såhär ser den ut, fast inte riktigt. Min är mer silvrig och sådär. Nöjd.

Ska upp halv sex, sex imorgon bitti så det börjar bli dags att tänka på sängen och göra slag i saken. Ska pussa Boris, en av våra svalungar (den minsta och sötaste och tamaste som vi [läs jag] räddade livet på igår), borsta tänderna och allt.
HAHAHHA! Fult. Hejdå.
P.S jag hittar inte camen på datorn, själva programmet liksom. LOL! Var är den?
D.S nej det går inte att söka på cam eller scanner eller nåt. Den är liksom borta. Hedjå.
A.P.A

"Men om jag lyssnade på en annan sorts musik då? Eller om jag klädde mig annorlunda? Om jag började laga mat och baka eller hoppade fallskärm och skaffade fler vänner? Skulle du tycka om mig då?"
Han strök henne över kinden och skakade liksom lite beklagande på huvudet.
"Det skulle inte ha någon betydelse", sa han. Hon snörpte trumpet på munnen och vände bort blicken.
"Men vad var det du var kär i förut då, vad hade jag då som inte finns nu?" försökte hon enträget och hon kände sig så maktlös och ensam. Han ryckte lätt på axlarna och rörde vi hennes handled.
"Det kanske inte är du som har ändrats", sa han betänksamt. "Det kanske är jag. Och tiden."
Hon lade armarna i kors och bet sig hårt i läppen. Det här var inte alls vad hon ville.
"Men om vi börjar om på nytt så kanske du kommer ihåg och...", hennes röst dog ut till en liten viskning, "... och så kanske du blir kär i mig igen."
Hon såg på honom att han tyckte att det här var jobbigt, han skruvade på sig, vätte läpparna med tungan och drog handen gång på gång genom håret, kliade sig i nacken.
"Jag kanske inte vill det", sa han till slut.
"Åh", sa hon bara och kände hur hon sjönk ihop. Och så tog hon hans hand och lade den över sitt bultande hjärta. "Känn, känn vad ont det gör."


"A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together"

Hon låg på mage och vilade hakan mot hans bröstkorg som höjdes och sänktes i takt med sina andetag. Han strök henne över håret, tvinnade en hårslinga runt sitt pekfinger. Det enda ljudet som hördes var stadens bullrande trafik där utanför den nerdragna rullgardinen. Några ungdomar som vinglade gatan fram efter en galen natt där de druckit både ett och två glas för mycket, de hördes också. Hon stöttade upp sig på sin armbåge och såg honom i ögonen.
"Jag är nog inte kär i dig", sa hon med självklarhet i rösten.
"Hur kan du veta det så säkert?" undrade han nyfiket.
"Du vet", började hon trevande. Hon visste precis hur hon menade men det var inte lika lätt att uttrycka det i ord.
"Känner du att din värld skulle vara lika stabil även om jag inte fanns? Att den inte skulle rasa det allra minsta? Att du inte skulle sakna mig? Att du inte skulle tänka på mig?" försökte han hjälpa henne på traven.
"Åh, din dumsnut", sa hon leende och skakade på huvudet. "Det är klart att jag skulle sakna dig. Och tänka på dig. Man gör sig aldrig av med någon människa så fort. Man kan inte utplåna någon så."
Hon vände över på rygg, stirrade upp i taket och tog hans hand. Den var så stor och trygg och hennes hand passade så bra i hans.
"Jag är galen i dig", sa han och kunde inte få nog av hennes doft. Håret som doftade äpple, hennes läppar som smakade sötma, vaniljdoftande varm hud.
"Hur vet du det?" undrade nu hon.
Han funderade ett par skunder.
"Igår när jag jobbade nere i hamnen såg jag en fågel testa sina vingar för första gången. Det gick lite tafatt i början men helt plötsligt så fick den kläm på det och den flög högt och cirkulerade så mäktigt. Det såg verkligen ut som att den ville visa upp sig, den använde ju trots allt för första gången sina vingar." Han tog en liten andningspaus, vilade ett par fingrar mot tinningen.
"Och då tänkte jag två saker. För det första så önskade jag att du hade varit där. Jag visste att du hade blivit uppspelt och tyckt om det och imponerats av fågelns uppvisning. För det andra så insåg jag att jag vill att du ska pröva dina vingar. Jag vill att du ska cirkulera och flyga högt innan du väljer att landa."

Det var då de insåg att livet mellan dem var för stort.

Vi hade varit tillsammans 397 dagar.
Du hade ringt när du var på väg hem från jobbet och sagt att du ville prata. Din röst hade låtit lite stel men inte avslöjat något. Du knackade aldrig på min dörr utan klev bara in, precis som vanligt, snörade av dig dina skor och hängde jackan på en ledig galge. Du utdelade en lätt kyss på min kind och jag frågade om du ville ha te. På mitt köksbord låg en rutig duk och jag hade redan ställt fram de mörkblå kopparna, honung och citron. Du satte dig tungt och suckade samtidigt djupt, drog handen genom ditt mörka hår. Medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp stod jag lutad mot diskbänken och mötte dina fina ögon, skogsgröna med stänk av havsglitter. Du slog undan blicken, blundade, drog ett djupt andetag och nöp tag över näsryggen några sekunder.
"Sätt dig", sa du och pekade slött på den lediga stolen mittemot dig.
"Men teet är inte färdigt än", protesterade jag.
"Strunta i teet", mumlade du.
Jag gjorde som du sa och satte mig med händerna i knäet, jag fingrade frenetiskt på mina nagelband som jag alltid har en förmåga att göra då jag blir nervös och lite orolig. Det var inte skönt utan gjorde rentav ont men det tänkte jag inte på just då.
"Jag.. Jag har... Åh, det är så svårt att säga", sa du, "jag vet inte hur jag ska formulera mina meningar."
"Har du glömt bort hur det är att vara kär i mig?" undrade jag och mitt hjärta bultade så fasligt hårt. Dina läppar så hårt sammanpressade och dina ögon fyllda med skam och förlägenhet.
"Okej", sa jag, "det är okej." Fast det var det ju egentligen inte.

Vi hade varit han och hon, var för sig, i 43 dagar.
Jag stod framför spegeln och provade artonde tröjan i rad och nästan hela min garderob låg i en stor hög på sängen. Jag skruvade på mig, drog i ärmarna, rätade till urringningen, synade mig från de flesta tänkbara håll. Jag hade nog blivit lite väl plufsig den senaste tiden och inte rört på mig så mycket som jag borde. Och den här hårfärgen var nog lite väl förlegad så egentligen borde jag ju fräscha upp mig. Hur länge sen var det egentligen jag hade målat naglarna och sminkat mig ordentligt? Det fanns väl ingen som kunde komma ihåg att vara kär i en flicka som jag. Åh, jag kände mig alldeles gråtfärdig och ville bara krypa ner under berget av kläder och försvinna från resten av världen. Jag hörde inte hemma här.

16 dagar senare.
Hela jag kände mig ny och annorlunda på utsidan, men på insidan var jag lika trasig och grå som under de tidigare femtionio dagarna. Jag hade köpt en ny klänning och målat naglarna med ett klarrött lack som min bästa vän lånat mig när vi drack det första glaset vin på hennes balkong. Nu dånade musiken ur högtalarna och jag hade druckit lite mer än jag borde precis som alla andra. Men det var sommar och varmt och rummet snurrade och det kittlade i strupen när de alkoholhaltiga färgglada vätskorna rann ner. En pojke kom fram till mig och presenterade sig som Malte. Han hade smala struprörsjeans med hål på knäna och det lockiga håret var lite fuktigt för han hade dansat hela kvällen och halva natten.
"Jag har alltid velat kyssa en vacker flicka", sa han, "och när du plötsligt stod framför mig kunde jag inte låta bli att fråga."
Jag rodnade lite förläget innan jag mötte hans varma läppar och vi kysstes en liten stund för jag ville få bort den förra pojkens läppavtryck från mina läppar. Malte var fin och tackade för kyssen som hade blivit kyssar och gick iväg för att fortsätta dansa. Mitt hjärta värkte fortfarande så med en okänd pojkes smak på mina läppar gick jag hem.

Det var 98 dagar sen vi satt i mitt kök och du sa hejdå.
Vi sprang på varandra inne på ett café och egentligen sprang vi inte på varandra men det låter bättre när jag beskriver det så. Du satt och knappade på din dator, antagligen jobbade du med någon artikel, och en halvt urdrucken cappuccino stod bredvid. Jag hade just beställt en kopp te och jag bar en tjock roman under armen och letade efter någonstans att slå mig ner. När jag fick syn på dig,
dina markanta käkben,
dina ojämna ögonbryn,
din raka näsa,
den koncentrerade rynkan i din panna,
din underläpp som du alltid gnagde på när du funderade,
jag fick inte riktigt luft och jag höll på att bli omkullslagen och mitt hjärta vred sig inuti min kropp när du såg upp från din dator och mötte min blick. Mina handflator blev svettiga och jag flackade med blicken. Du reste dig upp, självsäkert och med ett mjukt leende.
"Kom och sätt dig här", sa du och jag banade mig fram till ditt bord. Jag lade ner boken på bordet och ställde koppen ovanpå och du kramade mig och jag bad tyst att mina ben skulle sluta skaka. Vi pratade en stund om livet och hälsan och väder och vind och allt sådant där som hör till när man är bekanta och nästan vänner och har det där som före detta par har. Man känner varandra så ruskigt väl men man har inte längre rätten att klampa på och fråga och säga det man tänker. Man lägger band på sig själv och kan inte riktigt skaka av sig känslan av fånighet. Du lovar att höra av dig och får mig att lova detsamma och när du går säger du att du har saknat mig. Jag vet inte om du säger det för att väcka lite hopp hos mig, om du menar det eller om det bara var något du sa av ren trevlighet. Jag grubblade över det rätt länge och glömde bort både teet och boken.

Du ringer redan åtta dagar senare och jag svarar och försöker behålla rösten stadig.
"Jag vill att du ska veta en sak", säger du ganska snart. "Jag har träffat någon."
Din röst ekar tomt i mitt huvud.
"Jaha", svarar jag. "Vad roligt, vad glad jag blir för din skull", fortsätter min röst att säga med neutral stämma.
Det blir tyst en liten stund.
"Eller vad säger jag...", muttrar jag. "Jag är inte det minsta glad för din skull", fräser jag, "jag kommer ihåg hur mycket jag var kär i dig. Och varför."
"Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Du borde ha sagt det tidigare, då när vi satt vid ditt köksbord och du bara sa att allt var okej och du sa inte ett ord när jag packade mina saker och jag tog min blå tandborste som stod bredvid din röda. Men då, då sa du inte ett ord."
Jag kvävde gråten.
"Förlåt", viskade jag, "men jag ville inte vara någon som får den finaste hon vet att glömma bort henne."

Glad Elin på tåget, halv åtta på morgonen.

Söta Anki som hade packat världens största resväska.

Frukosttjejer. Från v. Elin, Ove. Vi träffade en himla pratglad konduktör. Han satte
sig ned vid oss och berättade om sina sjutusen jobb, sin son, taxihistorier, osv.

"Hejsan mamma och pappa, hoppas ni har det kult på restaurangen", tänkte jag nog här.

Dag ett shoppade vi, åt en förskräckligt god bakad potatis med skagenröra, hade mys
på hotellet, drack cider/öl på en pytteliten uteservering.

Det mysiga hotellrummet. Såhär städat var det endast när vi kom och när vi åkte hem.
Tre tjejer i ett rum med en väska kläder var... Ja, det säger sig självt.

Tjusigt badrum. Man kunde spegla sig när man duschade.

Vi duschade och sminkade oss ganska mycket hela tiden.
Vi duschade för att det var så varmt och vi inte ville lukta svett.
Vi sminkade oss för att vi var i Sthlm, där måste man vara snygg hela tiden.

Himla söta tjejer. Anki var också väldigt söt men hon blev inte med på bilden.

Vi hade picknick på hotellets rumsgolv på lördagen efter några timmars shopping.
Vi åt grillad kyckling, rostbiff, minimorötter och körsbärstomater och drack sprite. Gott!
På lördagen hade vi roligt på hotellet och lekte lekar och gjorde vår egen isvak.
Sen begav vi oss ut och vi åt osthamburgare på McDonald's och blev lite besvikna fast
egentligen gjorde det inte så mycket.

Hotellfrukosten var magnifik. Tusen olika saker och på söndagen fick vi bacon. Åh!

Sista dagen på väg in mot stan där ännu mer shopping skulle äga rum.
På tal om shopping så blev det himla mycket inhandlat, speciellt reafynd.
Jag köpte bland annat två par solglasögon (jag råkade ju ha sönder mina på något vis),
två par linnen, en kavaj, två par chinos, en t-shirt, en blommig tröja, en kjol, två par strumpbyxor.
Jag köpte även lösögonfransar men jag såg ut som en transvestit. Elin blev bara söt.
Vi var för övrigt inne på fyra JC och handlade något på allihop. Awesome.

Ganska söt.

Darth Vader. FRUKTA!

Trötta och nöjda for vi hem 19.07.

Åh, tjejer. I love you!

Ibland påminns man om saker som var för länge sen.
Vissa saker två år sedan. Vissa saker fem, sex år tillbaka. Andra händelser närmare i tiden. Sådant som inte alls var så länge sen.
Jag har en förmåga att slå allt ifrån mig. När jag har bestämt mig tänker jag inte mer på det, jag låter det passera, blir mer levande än någonsin. Och så plötsligt, någon gång ibland, då går all luft ur mig. Jag sjunker ihop.
Och det gör så förfärligt ont i hjärtat.
Det kan vara en låt med vacker text.
Ett gammalt brev som förlorat sin doft.
Ett kort, en bild, ett namn, en berättelse, en doft, en känsla, någon slags beröring.
Det behövs inte många sekunder för att jag ska falla ur balans och det tar en liten stund innan jag återhämtar mig. Men just då,
då gör det så förfärligt ont i hjärtat.

Nyduschad, sminket är lagt, håret fixat och uppsatt. Jag luktar söt Britney Spears-parfym, den rosa flaskan. Fönstrena står öppna, det rasslar i björkarna och solen har försvunnit och antagligen kommer mulet och lite regn och åska ta över.
Idag har det gått i ett, från det att jag vaknade klockan åtta.
Då for jag till jobbet, som jag tidigare berättade. När det var avslutat åkte jag vidare och lämnade tillbaka ett paket, dock inte mina nya fina converse som ska invigas ikväll eller imorgon. Handlade vaniljsås och cola.
När jag kom hem fick vi besök av våra trevliga grannar, men jag umgicks inte så mycket för jag var tvungen att förbereda mig för kvällen. Sen så bytte jag om och gick ut i stallet, tog in hästen och tänkte rida trots de trettio graderna. Det var dumt för broms och mygg anföll mig utan någon som helst hänsyn.
När jag kom tillbaka hem bad mamma mig att slänga ihop en kladdkaka medan hon lagade mat. In med kakan, i med maten på ett par röda. Iväg med matlåda till pappa, hämta vatten hos mormor och morfar.
När jag kom hem hade vi återigen fått gäster. Två fina västeråsare.
Och nu är jag fixad och klar för att inom en dryg en halvtimme fara iväg på möte.
Imorgon drar vi till Stockholm. Åh, vad roligt jag och min tjejer ska ha.
PUSS!

Himla knepig bild på mig och hjärtat, det finaste jag har. Men äsch, jag tror jag gillar den lite.

Jordgubbar plockade direkt från trädgården. Sommarsöta och lite jordiga som man får putsa bort.
Vi hade vänner här från Cypern, två som bor här och talar svenska, tre som inte gör det.
Min engelska gick på högvarv och då och då undrade jag vad sjutton jag hade gjort
på skolans engelskalektioner.
Vid ett tillfälle skulle jag berätta för Sevia att vi skulle gå till jordgubbslandet men att
det inte var säkert att det fanns några kvar för att vi hade plockat in dom häromdagen
för att äta dom. Ungefär såhär lät det:
"We got strawberries over there", och så pekar jag och hon utbrister ett "ah".
Jag fortsätter: "But I don't know if there is anyone left, aum.. we took them yesterday
and.. aum.. eat them all!"

Smultron plockade i vägsnåret. "Like small strawberries"

Vackra Natalie. Hennes och hennes systers ögon, att döda för.





Timothy, avslutningsvis.
Vi åt god pizza som mamma bakat, fikade hemgjord flädersaft, glass, sockerkaka och bullar,
promenerade och blev anfallna av mygg och broms, träffade på en igelkott, lekte lekar,
planerade eventuell resa till Cypern för min del, plockade och åt smultron och jordgubbar, hoppade studsmatta.

Jag kom nyss hem från jobbet som idag inte tog mer än ett par timmar. Jag var på ett litet ställe idag. Ett sådant ställe där alla känner till varandra mycket väl, deras bakgrund, deras livssituation, intressen utanför jobbet, lunchvanor och egenskaper.
Sådana ställen kan vara jättebra att komma till som vikarie. Eller så kan det vara rent fruktansvärt. Personalen förväntar sig att man ska veta var man diskar, var man kastar trettioelva plastburkar och småkartonger. Hur deras beställningsdosa fungerar och vad som ska utgå och inte.
Jag står där med svetten i pannan, torkar mig frenetiskt med baksidan av armen för att inte låta svettdropparna bli synliga för omvärlden, samtidigt som jag förbannar affärer utan AC, luftkonditionering eller vad det nu är som gör butiker svala. Jag står där och mumlar lite smått ilsket för mig själv, undrar i mitt stilla sinne hur de kan ta för givet att jag ska kunna läsa tankar. Nog för att jag är rätt häftig, men så pass långt sträcker sig dock inte mina kunskaper.
Men så råkar man få ett leende. Eller ett enkelt 'tack' när jag flyttar mig för tjugotredje gången i rad för någon som måste tränga sig förbi, trots att det inte undgår någon att se hur trångt det faktiskt är. Eller så är någon i personalen hjälpsam och vänlig.
Jag träffade min lärare där idag, hon handlade och stannade till någon minut för att växla några ord med mig.
"Är det kul då?" undrade hon.
"Kul...", sa jag, "det beror ju på hur man verifierar ordet kul. Kul kommer det bli när jag får min lön."
Och det är sant, när den väl rullar in kommer jag glömma varenda kotte som dumförklarat mig, undanhållit information om var man skrubbar räkboxen, inte haft tid i trettio sekunder att stå still och svara på min fråga på ett sådan detaljerat vis att jag faktiskt förstår något. Det kommer att vara fullständigt glömt. Och förlåtet.

- Ida, den förskräcklige

Idag tog jag och Elin bilen för att besöka bästa Såslund och lilla underbaringen.
Dagen bjöd på promenad, glass, bad, söt Melwin, kissnödig hund och en himla massa prat. Solen har varit riktigt stekig och nu är jag trött som få. Oj. Oj.

Den enda bilden från dagen blev den här:

Vi klättrade in genom badrumsfönstret. För att vi är så äventyrslystna....... typ.

Sjukaste varmaste dagen i världshistorien. Och jag satt inne hela dagen. Och trängdes med drygt tvåtusensjuhundra människor. Varmt.


Blev så himla mycket fluff igår så idag körde vi motsatsen och det var rätt bekvämt.

Såhär snygg var jag ju igår, med snedluggen fastsvettad i pannan.

Isglass.

På vägen hem hade vi lite tråkigt. Så vi grimaserade.

Lekte galenpanna.

Smiskade varandra med en tom colaflaska. Okej, det var Esben. Idiotfasoner.
Det var väl ungefär det.

Galet lång dag idag. Och galet lite sömn.
I natt blev det på sin höjd fyra timmar, sedan upp och iväg och sedan hem och iväg och fram och tillbaka. Men nu är jag klar för ikväll, ska alldeles strax lägga mig under mitt varma, sköna duntäcke i ett rum som fungerar som bastu. Eller inte riktigt, kanske. Jag har myggnät i så det blir hyfsat svalt.
Träffade sjukt mycket folk idag och det har varit ruskigt varmt. När vi kom hem drog jag, bror och Esben och badade och handlade cola. Så nu har jag pimplat en himla massa koffeinsprängd cola så lycka till att sova.
Klockan är ställd på kvart över fem.
Dagens i-land idag var nog att jag hade femtiotvå ton hår på huvudet och såg ut som bröderna Fluff. Grattis.


Bror och jag.
För övrigt bildbevis på fluffhåret.

Den är redan fullspäckad, trots att den inte ens börjat. Det känns så himla roligt, jag älskar när tiden går och man har något att göra. Jag tror till och med att jag kommer få några sovmornar.
Men om vi tar det från och med imorgon, hur mitt kommande schema ska komma att se ut (bara för att ni bryr er så mycket och för att jag är lite uttråkad):
Lördag och Söndag: Strängnäs
Måndag: Träffa Såslund
Tisdag: Åka och hälsa på min faster
Onsdag: Får besök hit hem av vänner
Torsdag: Jobb och arboga
Fredag: Jag, finaste Anki och Elin drar till Sthlm och bor här över helgen 

Åh, det ska bli så roligt! Alltihopa!
För övrigt har jag precis klickat hem ett par converse. Jag har velat ha ett par vita sedan förra sommaren och nu blev det av. Det svider en aning i plånboken men jag får väl låta bli att köpa kläder på ett tag... Eller nåt...

"I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife
In my windpipe
I can't breathe
But I still fight
While I can fight
As long as the wrong feels right
It's like I'm in flight
High of a love
Drunk from the hate"

"All I know is
I love you too much
To walk away though
Come inside
Pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity
In my voice when I talk"

"Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts
Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie"

Jag skulle kunna skriva sisodär tio sidor om vilken fin och härlig helg det har varit; men jag är alldeles för trött. Det kanske kommer lite imorgon. Eller nåt. Tills vidare kan jag säga såhär:
Skärgård. Tält. Grilla. Underbara vänner. Vattenkrig. Pool. Minigrisar. Tjänst. Bilmusik. Grilla ännu mer. Kubb. Båt. Mygg. Fiske. Sola. Bad. Skräckis. Skratt. Jordgubbar. Värme. Nakenhund. Fin magkänsla.  

I'm out of here. Tja!