För att bortse från mig själv men samtidigt rensa huvudet skriver jag om andra människor. Det känns lite lättare att andas då.



Hon låg på mage och vilade hakan mot hans bröstkorg som höjdes och sänktes i takt med sina andetag. Han strök henne över håret, tvinnade en hårslinga runt sitt pekfinger. Det enda ljudet som hördes var stadens bullrande trafik där utanför den nerdragna rullgardinen. Några ungdomar som vinglade gatan fram efter en galen natt där de druckit både ett och två glas för mycket, de hördes också. Hon stöttade upp sig på sin armbåge och såg honom i ögonen.
"Jag är nog inte kär i dig", sa hon med självklarhet i rösten.
"Hur kan du veta det så säkert?" undrade han nyfiket.
"Du vet", började hon trevande. Hon visste precis hur hon menade men det var inte lika lätt att uttrycka det i ord.
"Känner du att din värld skulle vara lika stabil även om jag inte fanns? Att den inte skulle rasa det allra minsta? Att du inte skulle sakna mig? Att du inte skulle tänka på mig?" försökte han hjälpa henne på traven.
"Åh, din dumsnut", sa hon leende och skakade på huvudet. "Det är klart att jag skulle sakna dig. Och tänka på dig. Man gör sig aldrig av med någon människa så fort. Man kan inte utplåna någon så."
Hon vände över på rygg, stirrade upp i taket och tog hans hand. Den var så stor och trygg och hennes hand passade så bra i hans.
"Jag är galen i dig", sa han och kunde inte få nog av hennes doft. Håret som doftade äpple, hennes läppar som smakade sötma, vaniljdoftande varm hud.
"Hur vet du det?" undrade nu hon.
Han funderade ett par skunder.
"Igår när jag jobbade nere i hamnen såg jag en fågel testa sina vingar för första gången. Det gick lite tafatt i början men helt plötsligt så fick den kläm på det och den flög högt och cirkulerade så mäktigt. Det såg verkligen ut som att den ville visa upp sig, den använde ju trots allt för första gången sina vingar." Han tog en liten andningspaus, vilade ett par fingrar mot tinningen.
"Och då tänkte jag två saker. För det första så önskade jag att du hade varit där. Jag visste att du hade blivit uppspelt och tyckt om det och imponerats av fågelns uppvisning. För det andra så insåg jag att jag vill att du ska pröva dina vingar. Jag vill att du ska cirkulera och flyga högt innan du väljer att landa."

Det var då de insåg att livet mellan dem var för stort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0