jag tyckte jag var glad
Idag tog jag en efterlängtad sovmorgon, fixade hästarna, kollade de sista avsnitten av One Tree Hill, dammsög nedervåningen. Och som på ett tjillevipp hade halva dagen redan gått och resterande del av familjen kom hem. Efter deras hemkomst dröjde det inte lång stund innan farmor, låtsasfaster och kusinen stod utanför och knackade på dörren. Min lilla kusin är bland det bästa jag vet och att få se henne skratta och all denna energi som bara bubblar upp ur henne är obetalbar. Jag blir varm i hela kroppen och kan inte sluta le. Dock har nog min lillebror lite bättre hand med henne, tror jag.
Det blev lite fika och därefter ut i stallet. Jag satte en grep i hennes små händer och så fick hon hjälpa mig att mocka. Det skall börja arbetas i tid. Hon tyckte det var jobbigt och grepen var nästan dubbelt så lång som henne, men hon gav inte upp. Tog en sväng till ridhuset, jag red, hon red, jag sprang. Då fick jag minsann fram flåset.
Nu har de precis åkt hem och jag sitter och ska göra lite läxor eller hemarbeten som man också kan kalla det. Jag må säga att jag nog blivit lite väl bortskämd med lite läxor och dylikt med tanke på att jag på senaste svenskan väste till Å när vi fick en uppgift angående att göra en intervju med en 55plusare; "det här borde vi väl få komp för!"
Hjärnsläpp.
Nej, kom igen nu.
Puss.
sick of it
När man inte längre orkar,
inte längre orkar orka,
ska man fortsätta att kämpa då,
eller ge upp?
Vara modig och släppa taget.
Men vad innebär det att vara modig, egentligen?
some crap
Livet på en pinne, gott folk.
Jag förstår inte varför jag ska på och uppdatera när det inte finns något att skriva om.
Jag har inte funnit några fler råttor i vattenhinken, jag har inte något att skylla på mina hormoner. Läget är oförändrat, så att säga. Det är förfärligt vad dagarna är tråkiga nuför tiden. Vad är det som håller på att hända?
Jag har så mycket jag skulle kunna delge er, känslor som jag gränslöst samlat på mig.
Bara för att få ur mig lite ska jag göra en "avskyr-just-nu-lista" och det får tyckas hur barnsligt som helst.
- VÄDRET! Det här fruktansvärt mörka, slaskiga skitvädret tar kål på mig! Om någon vill ta med mig på en trip till något varmt icke innehållande svenskt vinterväder följer jag mer än gärna med.
- Sådana som kallar sig för vänner och visar sig vara något helt annat. Fine, jag överlever alldeles utmärkt utan det slaget av så kallad vänskap, men man borde tänka ett par gånger innan man hasplar ur sig en massa skitsnack. Det är som att lyssna på ett droppande, läckande, illaluktande avlopp. Det är värre än när slamsug är här och suger ur skiten ur vår brunn.
- Personer som säger sig bry sig men egentligen är motsatsen bevisad så många gånger tidigare. Sådana som vill dela men ändå aldrig finns där. Det är så värdelöst och tjänar absolut ingenting till. Patetiskt och riktigt löjligt är vad det är. Illamående!
- Tiden som aldrig räcker till! Det är träning, läxor, hästar, skolan och så fruktansvärt mycket annat som ska trängas på schemat. När ska man ha tid att göra något man bara känner för just då? Nejdå, har man åtagit sig häst och dylikheter, ja, då får man minsann enbart hålla god min och skylla sig själv. Tummen upp för det, eller inte!
- Bussen! Vi har en buss till skolan och en buss hem från skolan. I genomsnitt tar det mellan fyrtio och fyrtiofem minuter att komma hem. Och när vi slutar tidigt, hur roligt är det på en skala, att sitta i ett par timmar och vänta på bussen för att ta sig hem? Nej, det är väl så det är, har man bosatt sig på landet får man skylla sig själv, än en gång. Det är sanslöst löjligt!
- ALLTING!
Nej, jag är inte bitter, jag inte.
Nu är det inte själva videon utan låten jag vill framhäva.
put on a brave face
Jag har inte lagt mig ännu och anledningen är nog just den att jag är så otroligt nervös för att nästa gång jag vaknar kommer jag att må jätteilla och kräkas hejdlöst. Därför tvingar jag mig själv att vara vaken trots att jag är riktigt trött.
vi glider isär.
otäckt
Eftersom både mamma och pappa jobbade i natt var jag själv hemma med bror under den här incident. Förtvivlat ringde jag pappa som inte hade några goda råd att komma med överhuvudtaget, lade på, ringde upp mamma. Mestadels skrattade mamma åt mig, kanske därför att jag var så otroligt orolig. Hennes förslag var att jag skulle torka upp efter min bror. Nej, sade jag, aldrig i hela mitt liv att det kommer att hända.
Förmodligen är jag smittad. Eftersom magsjuka är luftburet är väl inte frågan om jag blir magsjuk, utan när.
Denna underbara kräksjuka.
klockan efter elva.
Först blev det tjugo minuters intervallträning på motionscykeln och därefter spenderade jag resterande tid på styrkemaskinerna. Som vanligt gnabbades jag och lillebror om vem som klarar mest, pappa gav tusentals råd och mamma gnällde mestadels. Men det gjorde ingenting. Det var bara roligt ändå och sannerligen behövligt. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. Jag mår mycket bättre av träning, har möjlighet att ta helt slut på mig, fokusera mina tankar på absolut ingenting förutom att "tre till klarar jag". Jag har både sagt och tänkt det förut, och vanligtvis är det som så att när jag uttalar ett löfte går det upp i rök en kort tid efter, men jag ska försöka hålla i gång med träningen. Jag behöver det verkligen. Det är inte alltid så lätt att pussla ihop vardagen, det är mycket saker som måste göras, sådant man bara inte kan ignorera. Hur som helst, det är förebyggande för ridningen samt att jag mår bra när jag tränar. Sedan jag lade av med friidrotten saknar jag den med jämna mellanrum, det är dock ingenting jag skulle vara villig att erkänna om någon frågade. Jag minns precis hur härligt det var att köra sig spyfärdig med ett medicinbollsprogram och dubbla alla övningar. Att pressa sig själv till det att man knappt kunde stå upp. Inte tänka. Ja, det saknar jag.
Nu ska jag nog kolla på ytterligare ett par avsnitt av One Tree Hill och därefter krypa ner i sängen. Blir relativt tidigt imorgon jag skall upp så det gäller väl att ta vara på de dyrbara timmarna. Någon gång måste man ju försöka hinna ta ifatt lite sömn.
Vi delar ingenting.
Jag vet egentligen så otroligt lite.
Du vet lite.
Kanske är inte det här någon bra idé.
Det är så mycket som hinner förändras,
och det finns ingen att dela det med.
Förhoppningar. Nej.
~
Ignorera mig.
Jag kommer över det.
Men du kommer alltid att ha en speciell betydelse för mig.
pfff
Min fullspäckade dag sammanfattningsvis:
one tree hill. guitar hero. one tree hill.
Nu ska jag upp och träna.
our time
I always catch my breath
I'm still standing here, and you're miles away
And I wonder why you left
And there's a storm that's raging
Through my frozen heart tonight
januari, tjugofjärde
Klockan är inte mer än en dryg halvtimme efter tolvslaget.
Jag är trött och borde egentligen ägna mig åt att få lite sömn,
ja, istället för att sitta här och inte göra någon gladare.
Har kollat klart på säsong två av one tree hill nu plus första avsnitten på säsong tre.
En härlig smörja är vad det är.
Kul dag i skolan idag.
Allt började med en kyligt uppfriskande promenad till curlinghallen.
Klockan nio fick vi helt korta instruktioner och sedan ut på isen.
På med cykelhjälm och en halksula.
Vi försökte oss på att curla i ungefär en och en halvtimme.
Det var riktigt roligt, måste jag medge. Mina knän är krossade men lika glad är jag för det.
Tillbaka till skolan med rödmosiga kinder och ett trött humör.
Abbas låtar från filmen Mamma Mia sitter som klistrat, jag lyckas inte få låtarna hur huvudet.
Hur stor är sannolikheten, liksom, att man får "lay or your love on me" på hjärnan?
Otroligt.
Idag hittade jag ingen råtta i min vattenhink.
Två stycken på rad räckte, vill aldrig se dem mer.
du älskar mig,
ändå lämnar du mig ensam,
alone and forlorn
Hej.
januari, tjugoandra
Idag ska Anki beställa biljetter till Håkan den tjugosjunde februari i Örebro! Det här har jag varit taggad på sedan september någon gång men så blev det ju framflyttat och så nu är det äntligen klappat och klart. Det gäller ju att ladda upp för Coldplay i Augusti...
Om vi säger såhär, mitt hår är väldigt rött. Speciellt utomhus. Inomhus vet jag egentligen inte hur det ser ut, nog allt är det rött, men när uteljuset kommer på... ja, då kan jag lova att man inte skulle kunna missta sig. Men det var ju såhär jag ville ha det, ska väl antagligen bara vara tacksam. Det är jag nog också egentligen.
Jag har fårskinnstofflor på mig just nu. Det är ganska varmt. Dock är de ärvda av min lillebror som växt ur dem så det är väldigt nergådda. Äsch, det gör ingenting! Och på tal om att ärva av min lillebror... trots vår femårs åldersskillnad har han betydligt större fötter än mig. Igår fick jag ett par adidas gympadojor av honom och dessa var vare sig trasiga eller lämnat några som helst spår efter hans fötter. Lyckan är total! Speciellt när kommande studiebidrag redan gått upp i rök...
Hur som helst. Massivt tack till mor och far som bjöd mig på Håkanbiljetten.
Slutligen, är det verkligen bara jag som tröttnat på mörker och IS?
Fy.
Just, ja. Min träningsvärk blev det inte mycket med. Mina armar, är väl bicepsen som känns lite ömma och stela. Men besvärad av det är jag inte. Kommer väl kanske att kännas mer i morgon. Än ser jag inte ut som en invalid åttioåring.
Imorgon ska vi ha curling hela förmiddagen på lektionen friluftsliv. Roligt, faktiskt. När jag kommer hem hoppas jag hinna med häst och lite träning. Vem vet.
Nu blir det one tree hill.
förlåt.
träning
Duscha, gå uppför trappor och nedför trappor således för den delen kommer att vara en sann pina.
Om jag inte misstar mig, vilket jag gör mycket sällan sånär inpå aldrig.
Jag har tränat biceps och triceps och vemvetallt under fader Abrahams ledning och två ivrigt påhejande grabbar. Först var det vikter hit och dit på alla möjliga sätt, rygglyft, situps och hantlar. Därefter träning i maskiner och avslutningsvis träningscykel. Jag känner av det i kroppen, ja. Jag är så att säga lite darrig. Visserligen är den här tröttheten den bästa som finns men jag bävar sannerligen inför träningsvärken, som sagt. Det blev en och en halvtimme styrka och en liten kvart på cykeln. Sedan blev diverse av mina kamrater otåliga och ville hem. Jag tyckte det var riktigt roligt där jag satt och trampa. Fy, vad härligt! Precis vad jag behövde.
Nu ska jag skynda mig ut till hästarna innan mamma går upp i atomer. In. I med färgningen i håret. Ringa min man hade jag tänkt, äta lite flingor, duscha och så i säng.
PUSS!
what a mess
Skall få i mig lite ätbart, byta om och sedan blir det styrketräning med pappa m.f. När jag återvänder hem skall det tas hand om hästarna samt att jag tänkte färga håret. Spännande. Fick tag i en ordentligt röd färg idag. Har en känsla av att det inte riktigt kommer att bli som jag tänkt mig.
Lär väl inte direkt komma tidigt i säng idag heller...
Hej så länge.
INTE ROLIGT!
så är det bara jag som är klåfingrig. Oerhört! Det är inte ens roligt!
DET GÅR ÅT SKOGEN!
januari, tjugoförsta
I detta ögonblick plågas jag av tonerna från en klarinett. Som om jag inte hade huvudvärk redan, liksom.
Den här dagen har varit ovanligt kort, passerat relativt fort men ändå känns det som om det var evigheter sedan jag åkte iväg i morse. Jag förstår inte vad som hänt med mig. Jag har ingen energi överhuvudtaget, jag är sur och trött och har inte någon lust till något. Jag ska börja gå i ide på vintrarna eller möjligen börja med ljusterapi.
Dagen inleddes med estetisk verksamhet. Vi i semsterklubben gjorde väl inte speciellt mycket direkt. Jag målade två prickar; näsborrar och så målade jag den lilla paper mache- gubbens mun röd.
Datorkunskapsprov. Oj! Jag skulle inte för något i världen våga påstå att det gick bra men åtminstone presterade jag över min förväntan. Mina förhoppningar är godkänt, det återstår att se.
Lunch.
Matte. Vi fick sluta kvart över ett, ungefär en halvtimme tidigare. (Nu har klarinettens plågosamma ljud upphört, tack och lov!)
Det var min dag det och nu sitter jag här.
Ska fylla min kväll med One tree hill och vad mer vet jag inte ännu.
You finally find
You and I collide
http://www.youtube.com/watch?v=IlzcVjzlfeI&feature=channel
januari, nittonde
Jag skulle nog behöva säga förlåt till mer än en person i dagsläget.
För tillfället är jag både en usel vän, familjemedlem och flickvän.
Det är inte min dag,
inte idag heller.
När ska det bli min dag? För visst har vi en egen dag då och då?
Det är åtminstone vad jag hoppas. 
januari, artonde
Inte direkt.
Känns som om att jag håller på att bli sjuk,
förmodligen bara falskt alarm.
Har inte bestämt mig för om jag vill bli sjuk eller inte.
Fördelar; One tree hill 24.7, sova länge.
Nackdelar; Man mår ju inte så himla jättebra plus att man kommer efter så oerhört i skolan.
Hm. Dagens tankenöt.
januari, sjuttonde
Den här dagen har inte varit en favorit. På sätt och vis händelselös kryddat med lite lathet.
Jag sov till halv elva. 10.29 tittade jag på klockan. Jag sover aldrig längre än så på lördagar.
Jag gick upp och kollade på några avsnitt av One Tree Hill.
Åt frukost och min mordinstinkt vaknade när hundarna betedde sig som små.. otäckingar (försökte komma på någon bra liknelse utan framgång). Ytterligare lite One Tree Hill.
Gick ut i en och en halv timme. Fotograferade, njöt av vädret och promenerade. Vår granne stannade och sade att jag hade en fin mössa.. och att när jag har den behöver jag inte några reflexer.
Gick hem. One Tree Hill.
Ut till hästarna, följde med mamma till ridhuset. Fotograferade lite, läste lite, fick rida hennes häst en liten stund då han inte alls var på något roligt humör. Det kändes lite ovant.
Mozart - trög, trygg arbetshäst vs. Råttan - spänd ponny.
Kändes lite ovant, som sagt. Och nej, ingen av hästarna är något av ovanstående men det kändes åtminstone som så.
Hem. Gjorde i ordning Mozart och så tillbaka till ridhuset. Longerade honom i fyrtio minuter och därefter hjälpte vi N att få tag på alla hästarna. Ja. Hem och göra klart i stallet.
Nu är jag väldigt rödblommig i ansiktet, dock är det bara den vänstra kinden som hettar. Känns lite underligt.
Fortsättningsvis ska det bli lite One Tree Hill.
januari, sextonde
Jag har varit irriterande trött från och med det att jag vaknade till det att jag sitter här.
Dagens första lektion var friluftsliv. Den enda luften vi fick var dock när vi gick mellan husen för att hämta diverse kvarglömda böcker i skåpen. Men det skall vi enbart vara tacksamma för; därför att den otroliga kyla som befann sig utanför den trygga dörren var bitande och allt annat än behaglig.
I framtiden skall vi eventuellt pröva på både curling, långfärdsskridskor och längdskidor. Må vintern försvinna hastigt, nu på en gång!
Sedan var det lunch. Till min förskräckelse fann jag ett hårstrå i min mat, det är bara att innerligt hoppas att den skyldige fällaren var jag... annars är det ju faktiskt rentav äckligt! När vi ätit klart satt vi i en timme och kollade in alla mina kusiner. Efter ett tag så hade det blivit ett ganska högt antal sådana.
Svenska. Pontus pruttade och jag visade mitt missnöje. Men vi blev klara med det som skulle göras.
Sista lektionen, något med fritidsverksamhet. Det var inte speciellt roligt utan mest pinsamt.
Åkte med mamma hem som till min glädje råkade befinna sig i närheten.
Nu har jag varit hemma ett tag och det är inte lite skönt det.
Kvällen skall få bestå av one tree hill, bokläsning samt lite prat med min man kanske.
Av lukten att döma som spridit sig i huset lagar mor min god mat. Åh!
januari, fjortonde
Jag uppdaterar alltmer sällan nuför tiden. Det händer inte speciellt mycket i mitt liv.
Fast i och för sig, skall man hårdra det så har det hänt mer de senaste dagarna än vad det gjort på ett flertal veckor.
Jag har bara ingen större lust att uttrycka mig i skrift samtidigt som jag arbetar på att få i gång någon nytt skrivprojekt. Ingen bra kombination för bägge delar resulterar i.. ingenting. Absolut ingenting.
Kan kortfatta min föregående dag för intresserade parter.
Skoldagen förflöt relativt snabbt.
Inför uteidrotten hade jag laddat upp till tänderna med en stor trunk innehållande ett flertal olika klädesplagg. Kläder för alla sorters väder, för att slippa bli blöt, för att slippa frysa och så vidare. Men vad händer? Vi var på sin höjd tre stycken som hade med oss kläder för att vistas ute. Detta innebar att först bestod lektionen av teori inomhus och sedan inomhuslektion, lugna aktiviteter som föll juryn i smaken. Och där satt jag som en michelingubbe i mina varma kläder. Besvikelse!
Efter skolan träffade jag på mor och far på Biblioteket. Jag lånade fyra böcker. I helgen skall jag agera bokmal.
Vi gick vidare till expert, köpte en Nikon D40, ett 300mm obejktiv och lite andra nödvändigheter. Ägare är mor och far men jag kommer använda den flitigt! GLAD TJEJ!
Ja. Åkte hem till farmor en stund, fikade med hennes grannar och så hem.
Trött. Somnade.
Puss.
Idag skall man uthärda skoldagen, lång sista lektion vilket inte är jätteroligt. Datorkunskapen har sitt avslut inom fem minuter. Skönt! Känns som om att man har suttit här i en evighet.
Får se vad som händer ikväll. Ska väl i alla fall på och fingra på kameran ett tag.
Puss igen.
Ankey , fröken P och Å hälsar.
(bdb ; makingapril , stupidgirl , justforplay)
RAIN!
DENNA KVINNA! <3
fredag
Det har varit okej och lite roligt, men varken mer eller mindre. Att återgå till rutiner vilka innefattar tidigare mornar och sena eftermiddagar är inte någon höjdare.
Min blogglust är väl kanske inte på topp just nu, därav den otroligt dåliga uppdateringen.
Detta inlägg var bara ett litet livstecken.
PUSS!
iiiiiiiiiiiiiiih
Pratade med pappa nyss, han är bäst ibland. Han tog mitt utbrott bra, lyssnade lugnt och sade tröstande grejer, sådant som föräldrar bör göra. I alla fall ibland. Att ha mor och fars stöd är till väldigt stor hjälp just nu. Great.
Danne, Esben och bror var ner här ett tag. Vi sjöng sing star och Idol. Idolspelet var faktiskt riktigt roligt. Åh, det är verkligen underbart att ha sådana vänner. Liksom, sådana man vet att man alltid kan lita på. Ställer upp för varandra och alltid finns där. Det var hur som helst jätteroligt och jag passade på att gapa ytterligare lite kareoke när jag fick huset för mig själv.
Jag har bara ätit en gång idag, lite olikt mig. Fy, är nog kanske lite hungrig. Borde nog gå ner och se om det finns något trevligt att förtära. Pappa borde komma hem om en liten stund och imorgon blir det äventyr.
Åh, jag kan inte bara sitta och deppa ner här inte. Det finns så mycket.
Ska försöka planera så mycket som möjligt så att jag får annat att tänka på, det är alltid bra.
Eleni har lovat att bjuda hem mig och Emilia samt killarna från vardenuvar som jag träffade i somras nu i Januari-framåt-någon-gång-snart. Ska bli superkul. Bra tag sedan man träffade de charmknuttarna. Och Emilia som aldrig träffat dem, ujujuj, hon kommer bli blixtförälskad. Ha! Nejdå. Och så börjar skolan alldeles snart igen, kan ju inte direkt neka att man har en jättehärlig klass. Träffa Pontelipontus igen. Och Elinpelin gånger två. Och så alla andra. Fy, det ska faktiskt bli roligt. Vad mer att hända... Jag och Emilia smider ju planer att bege oss till Gislaved för att besök vår ypperliga vän the big H. Får se om vi får träffa släktet då också... Blir nog framåt sportlovet. Eftersom jag och Emilia inte har samtidigt så får vi försöka att ordna det ändå. Och så har jag en inbjudan till Sandviken. Äta tårta. Nejfy. Måste komma på ännu mer att göra. Har ju Mozart också som skall tas om hand och aktiveras. Skönt det. Åh. Känns som om att tvåtusennio kommer bli ett bra år. ÅÅÅH!
Jag känner mig faktiskt ganska pepp. Mr. A har underhållit och Emilia badar skumbad som luktar blommor. Pappa har kommit hem och här är det kallt. Imorgon blir det andra bananer.
Puss!
hurt
Till dig.
När du åkte hem i fredags gick jag sönder. Åh, det gjorde så ont. Jag kunde inte få nog av dina dofter, jag kunde inte låta bli att tänka på dig och det vi haft. Jag var så säker då på att vi tagit oss till ett nytt stadie. Att den här veckan skulle innebära något nytt. Jag blev så kär. Jag såg på dig i smyg ibland, kunde inte låta bli att le. Jag älskade dig som aldrig förr. Jag vill hela tiden vara nära, känna din värme och trygghet. När jag var i din famn, begravde mitt ansikte i dina kläder, din arm runt mig. Det var perfekt. Jag var så otroligt kär. Mitt hjärta slog något alldeles enormt för just dig. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, så länge jag var nära dig var allt underbart. Jag kunde inte få nog av dig. Jag älskade dina händer, ditt sätt att skämta med mig och ditt sätt att visa att jag var hon. Att det skulle bli såhär kunde jag aldrig föreställa mig. Åh, jag var så säker! Jag var så säker på att allt skulle bli bra. Vad du än säger, jag passar inte in i ditt liv. Jag vill passa in, jag vill älskas utav just dig. Men det går inte. När ska du inse det? Jag vill ditt bästa, det är väl självklart. Och därför vill jag släppa taget om dig. Jag vill inte stå i vägen, vilket jag faktiskt gör nu. Delvis av egoistiska skäl, just därför att jag vill ha dig. Jag vill inte ge upp, det är säkert, men ibland så går det bara inte längre. Jag vill så mycket. Nu. Jag har kanske för bråttom, kanske får jag lida för det i slutändan. Jag älskar dig, för mycket.
nu gör det bara ont.
rain
Jag tillät mig själv att älska, såsom jag älskar dig har jag aldrig tidigare någonsin älskat någon.
Jag var rädd för att älska, hänge mig någon fullt ut. Och när jag väl gjorde det, vad hade jag för det?
INGENTING!
Jag har i stort sett aldrig varit såhär sårad.
Du får göra som du vill, göra det som känns bäst för dig. Det är det viktigaste, att allt blir rätt.
Men tro inte att du kan få allt. Man kan inte både behålla och göra av.
För första gången i mitt liv är jag verkligen kär. Jag är inte bara förälskad, något ytligt. Nej, det här är så mycket djupare.
Bara din doft gör mig knäsvag, bara tanken på dig får mig att gråta av saknad.
Jag HATAR DET! Det är inte värt något.
Mitt hjärta har krossats så totalt.
Men det är helt och fullt mitt eget fel.
Ger man sig in i spelet..
Jag avskyr mig själv,
just därför att jag tillät mig att älska.
och att bli älskad.
tuffa tider
inte såsom jag älskar dig.
och saknar.
jag hör dina andetag.
fredag
Hans doft finns fortfarande i mina händer,
hans sängkläder är kvar i min säng.
Det första jag gjorde när jag kom från stationen var att lägga mig i sängen,
borra huvudet djupt ned i kudden,
och så gråta.
Mitt ansikte, mina ögon, hettar och bränner efter gråten.
Aldrig har jag tidigare saknat någon så mycket.
Inte älskat heller, för den delen.
Jag behöver bara göra någon kort återblick för att återigen få ögonen att tåra sig.
Det svider.
Allt svider. Inte minst inuti mig.
Saknar hans närhet. Beröring. Bara att ha honom nära.
Den här veckan är något jag alltid kommer att minnas.
Nu återstår bara saknad.
Och längtan.
