Blev över en timmes träning ikväll. Styrketräning är verkligen min grej, så att säga, något jag tycker är riktigt roligt.
Först blev det tjugo minuters intervallträning på motionscykeln och därefter spenderade jag resterande tid på styrkemaskinerna. Som vanligt gnabbades jag och lillebror om vem som klarar mest, pappa gav tusentals råd och mamma gnällde mestadels. Men det gjorde ingenting. Det var bara roligt ändå och sannerligen behövligt. Inte bara fysiskt utan också psykiskt. Jag mår mycket bättre av träning, har möjlighet att ta helt slut på mig, fokusera mina tankar på absolut ingenting förutom att "tre till klarar jag". Jag har både sagt och tänkt det förut, och vanligtvis är det som så att när jag uttalar ett löfte går det upp i rök en kort tid efter, men jag ska försöka hålla i gång med träningen. Jag behöver det verkligen. Det är inte alltid så lätt att pussla ihop vardagen, det är mycket saker som måste göras, sådant man bara inte kan ignorera. Hur som helst, det är förebyggande för ridningen samt att jag mår bra när jag tränar. Sedan jag lade av med friidrotten saknar jag den med jämna mellanrum, det är dock ingenting jag skulle vara villig att erkänna om någon frågade. Jag minns precis hur härligt det var att köra sig spyfärdig med ett medicinbollsprogram och dubbla alla övningar. Att pressa sig själv till det att man knappt kunde stå upp. Inte tänka. Ja, det saknar jag.

Nu ska jag nog kolla på ytterligare ett par avsnitt av One Tree Hill och därefter krypa ner i sängen. Blir relativt tidigt imorgon jag skall upp så det gäller väl att ta vara på de dyrbara timmarna. Någon gång måste man ju försöka hinna ta ifatt lite sömn.

Vi delar ingenting.
Jag vet egentligen så otroligt lite.
Du vet lite.
Kanske är inte det här någon bra idé.
Det är så mycket som hinner förändras,
och det finns ingen att dela det med.
Förhoppningar. Nej.
~
Ignorera mig.
Jag kommer över det.
Men du kommer alltid att ha en speciell betydelse för mig.