o h
Ett inlägg idag också. Jag slutar då aldrig förvåna. Kul tjej.
Dagens största händelse var att jag höll på att bli av med mitt huvud. Det var åtminstone otroligt nära. Nära skjuter ingen hare och det var ju tur det.
Jag delade reklam i trapphusen med hiss idag och jag bad inte ens om det utan blev bara tilldelad det. Det är i de husen som det luktar redig, hemlagad husmanskost. Det bor mest äldre där som använder söndagsporslin och äter efterrätt. Jag skulle inte ha något emot att bli inbjuden till någon av dem. Men det är en helt annan sak och handlar om att jag är hungrig dygnet runt.
Jag kommer nerrusande för en trapp och ska precis tilldela en lägenhetsdörr det senaste Lidlbladet. Jag böjer mig fram och då plötsligt, helt utan förvarningar, slängs dörren upp med världens fart. Jag hann precis rycka undan mitt klotformade huvud. Jag förväntade mig att möta en blodtörstig reklamutdelare-dörr-mördare men inte. Det var en kvinna i fyrtioårsåldern som först såg på mig, riktigt häpet, och sedan började gallskrika. Jag blev så chockad att jag gjorde detsamma. Där stod vi som två fån och skrek åt varandra i ett trapphus. Tack och lov avtog det snabbt och övergick istället till hysteriskt skratt. Hon försäkrade mig om att det inte var meningen, att hon inte hade det för avsikt. Det kändes tryggt att veta. Slut.
I fortsättningen ska jag vara en aning mer försiktig med var jag placerar skallen.
♥
♥ Att älska någon av hela sitt hjärta är inte något man gör varje dag.
Det är inte alltför ofta man kommer till den punkt då man konstaterar att man verkligen är kär.
Det är oundvikligt en bergochdalbana av känslor men om man är två, har någon att krampaktigt hålla i handen, då kan man känna sig trygg.
Jag kan inte ens få fram vad och hur mycket jag känner. Det är omöjligt att beskriva i ord. Varför vet jag inte. Jag brukar inte ha överdrivet svårt att uttrycka vad jag har inom mig men nu går det bara inte. Det tar stopp.
Jag är lycklig sådär på riktigt.
Du är den som alltid finns i mina tankar.
Jag vill aldrig förlora dig.
Jag vill att du ska veta att du betyder otroligt mycket för mig,
att det är du som får mig att känna mig hel.
Du är den finaste som finns.
; Jag älskar dig! ♥
t j a b a
På eftermiddagen någon gång kom E över. Han fick först hjälpa mig att ta in hästarna. Det var riktigt roligt, han var ju inte direkt van vid hästhantering. Jag, elak? Aldrig. När jag ställt upp Mozart på gången och kollar igenom honom upptäcker jag, givetvis, en tappsko på ena fram! Hur glad blir man på en skala? Så det var bara att släppa ut dem igen. Så E fick dessutom ta ut Mozart i lerhagen. Skoj.
Framåt kvällningen bestämde vi oss för att plocka fram Monopolet. Blev nästan två timmar intesivt spelande med undantag för hästfixning. Hästfixningen innebar att han än en gång fick hjälpa till att ta in hästarna, men den här gången var det dock frivilligt! Han fick således fixa vattnet och bära in hinkarna varefter han kommenterade: "jaa, nu vet jag att jag aldrig ska ha häst i alla fall..." Jag erbjöd honom att få komma hit och mocka varje dag, tyvärr så avböjde han.
Åter till Monopolet. Jag var bäst. Eller ja. Jag hade åtminstone överlägset mest pengar men de andra lyckades ju plocka på sig så äckligt många gator. Jag hann aldrig med och så pjoff var allt slut. Så där satt jag med gator värda cirkus femtio kronor styck. Sorgligt. Normalmstorg blev inte min, inte heller Centrum. Så ledsamt!
Det blev oavgjort. Men jag tycker att jag vann. Jag hade ju mest pengar!
För övrigt håller bloggvärlden på att gå under. Åtminstone min bloggvärld. Johan Wiman har uppenbarligen tagit bort sin blogg. DJUP SORG!
Godnatt..
klockrent
Ida: jag har varit för TRÖTT för att uppdatera -_-'
T: haha ok xD skyll på det du..
I: Vad ska jag annars skylla på?
T: hormoner xD
Det var klockrent såsom jag jämt gnäller om hormonerna här i mina känslosamma inlägg.
Humor.
Skogsvandring
Ut i skogen bar det av, genom lera, gärden, halkiga stigar och förbi elstängsel. Efter mycket klagan kom vi fram till en stor utbredd stenhäll. Vi blev indelade två och två. Jag hamnade med en C. En härlig skrattglad tjej. Vi fick en bindel per par och uppgiften var följande: leda vår förbundna kompis en bit fram till ett träd, kompisen skulle känna på trädet, ledas tillbaka till den plats där vi började och sedan hitta trädet. Jag vägledde C först och det gick alldeles utmärkt. Sedan var det dock hennes tur och jag skulle med andra ord lita på henne. Blind leddes jag iväg, över sten och stock, genom mossa och allt kändes som en evighet. Det gick bra ända till det att hon säger:
"Nu blir det jättejättejätte brant! Ta det försiktigt!"
Jag tar ett pyttelitet steg och "RUTCH" så halkar jag. Jag far ner för en skapligt hög stenhäll, som den värsta branta rutchkanan. Jag skrattade så jag grätt. Det gjorde C också. Någonstans hör jag någon utbrista: "Men Ida! Vad gör du?!" Jag tar av mig bindeln och fortsätter skratta, hjärtat dunkar efter den smärre chocken, men roligt var det faktiskt.
Ja, ända till det att jag vänder mig lite för att se över mina kläder. STOR brun fläck över hela rumpan. Trevligt! Blött, brunt och illaluktande lera. Mysigt värre. Illa pinkat nog hade jag inte ens med mig några ombyteskläder, jag hade ju inte direkt tänkt kasta mig utför ett stup. Men jag överlevde. Och tänker aldrig lita på någon igen.
The end!
HEJ HEJ
För tillfället är jag verkligen på superbra humör. Inte det minsta trött vilket jag kommer bli om jag slappnar av det allra minsta. Därför låter jag bli med det. Ska snart gå och lägga mig men lär inte sova på, ptja, än på någon timme. Minst. Jag kommer vara jättetrött imorgon med. Men hey, vad gör det om hundra år? Man ska sjunga och vara glad.
Jag har verkligen inget som helst att skriva om egentligen. Det är inte min starka sida att skriva om saker som händer i skolan. Det är inte alls roligt. Fast jag skrattar just nu. Jag trodde att jag hade blivit knäpp, vilket stämmer till viss del. Men vet ni vad jag kom på? Jag har ju drabbats av övertrötthet, givetvis!
Uppdatering kommer att komma när jag är lite... mer pepp åt det skrivande hållet. Håll ut!
Slemmigt men mättande.
ett ord
trött.
andra dagen
Just nu skulle jag kunna summera allt med ett ord: trött.
Jag är så trött att jag utan tvekan kan somna sittandes, ståendes eller hur som helst. Jag är hysteriskt trött. Jag har väl kanske inte sovit alltför många timmar de två senaste nätterna men skolan tär på krafterna. Trots att vi i stort sett inte har gjort någonting. Vi har kört namnlekar, lärarna har försökt lära sig våra namn genom att repetera och repetera. Introduktion i idrott, svenska och engelska idag. Ny klass, nya människor. Svenskaläraren verkade för övrigt riktigt bra. Engelskalärare med energi. Något man kanske saknat lite tidigare, i alla fall har jag gjort det.
Imorgon börjar vi inte förrän 10.15 och vem kommer bli tvungen att gå upp runt 6 i alla fall? Jo, jag. Lite småtrist. Just det ja. Jag försov mig idag. Det var mindre roligt. Vaknade halv 6 av att mobilalarmet ringde, precis som beräknat. Dock var jag jättetrött och somnade om. Farligt. Slog inte upp ögonen förrän 06.25 då jag fick riktig panik. Men jag hann göra allting som jag tänkt. Det var ju tur.
Idag skulle jag öppna mitt skåp för första gången. När jag öppnar det ligger det fullt med böcker, handduk, blöta kläder och pennor där inne. Jag blev minst sagt förvånad. Men jag fick ett nytt skåp. Ett underskåp. Igen. Jag gillar verkligen inte underskåp.
Första veckan i september, ons-tors, ska vi ut och vandra. Fruktansvärt. Sådant gillar verkligen inte jag. Först gå 6km till någon gammal skola någonstans. Det finns dusch och bastu där så jag hoppas verkligen att de även finns tillgång till en riktig toalett. Annars stannar jag hemma! Fy. Avskyr att göra diverse behov i skogen. Dagen därpå ska vi hur som gå ytterligare 9km innan vi får åka hem. Detta för att lära känna varandra. Roligt.
Ho!
godmorgon
Jag är inte speciellt nervös och var det faktiskt inte igår natt heller. Visst, magen var nervös men det var ingenting som hindrade mig från att sova. Direkt jag sagt godnatt framåt tolv-draget tvärslockande jag och vaknade inte förrän klockan ringde.
Lillebror ska börja 5an. När jag skulle börja 5an tyckte jag att jag var stor, världsvan och nästan vuxen. Åtminstone tonåring. Nästan. Nu ska jag början ettan på gymnasiet och jag känner mig mindre än någonsin. Det värsta är ju att vara den yngsta årskursen. Det var inte roligt att börja 7an och det var inte skoj att gå på lågstadiet. Alla var så stora.
Dagens outfit som är så populärt att lägga upp skulle jag kunna lägga ut en bild på om jag hade en fungerande kamera. Men det har jag inte. Hur som har jag på mig gamla kläder, sådana som hängt med ett tag men som jag trivs relativt bra. Stuprörsjeans a la crocker, brun blank dragkedjströja, vit t-tröja, blommig scarf, vita tygskor. Minst sagt vardagligt, men som sagt, bekvämt.
Nej, nu ska vi jättesnart åka. Dags för mig att säga hejdå.
Ha! Hejdå!
Skolstart
Sammanfattning av sommaren nollåtta.
1. Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr?
Svar ja.
2. Dog någon som stod dig nära?
Svar nej.
3. Vilka länder besökte du?
Hm.. ehm.. jag har hela tiden befunnit mig i Sverige. Yes.
4. Är det något du saknar sommaren 2008 som du vill ha sommaren 2009?
Sol bland annat. Och värme hade ju varit trevligt.
5. Vilket datum från sommaren 2008 kommer du alltid att minnas?
2aug.
6. Största misstaget?
Mh. Eftersom jag inte kommer på något så finns det nog inte något speciellt...
7. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Förutom en liten förkylning har jag mått fint.
8. Bästa köpet?
Oj. Hm. Min senaste hårspray. Den luktar gott.
9. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder. Ändå har jag inte handlat speciellt mycket. Jag har varit sparsam, minsann.
10. Gjorde någonting dig riktigt glad?
JA!
11. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2008?
i will always love you ; början av sommaren.
your call, perfect, fall for you ; under sommaren
unchained melody, galway girl ; slutet av sommaren
jag har lyssnat på ovanligt mycket musik den här sommaren så det finns massor att välja på.
12. Var du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
Definitivt gladare. Visst, det har gått upp och ner. Men generellt MYCKET gladare.
13. Vad önskar du att du gjort mer?
Ridit och rest.
14. Vad önskar du att du gjort mindre?
Sovit. Det är onödigt.
15. Hur tillbringade du midsommarafton?
Ja, minsann. Inte på något speciellt vis.
16. Blev du kär i sommar?
Jag blev kär. Jag är kär.
17. Hur många förhållanden?
Förhållande och förhållande. Ett..?
18. Favoritprogram på tvprogram?
Jag har i stort sett inte kollat på tv på hela sommaren. Måste jag välja något så blir det nog morden i midsomer som jag sett ett par, tre gånger med mamma.
19. Bästa boken du läste i sommar?
Från biblioteket; en ska bort.
20. Största musikaliska upptäckten?
Oho. Ingen speciell, tror jag.
21. Något du önskade och fick?
Jag fick en mobil, det var snällt. Och så fick jag lära känna någon väldigt underbar.
22. Något du önskade dig men inte fick?
Ingenting tror jag. Minne som en guldfisk märker jag.
23. Vad gjorde du på första dagen på sommarlovet?
Saxin var här, vi slappade till största del. Men vi åkte i alla fall en sväng till skolan, lämnade en hel hög med böcker, sade hejdå till J samt kollade efter mina kvarglömda skor.
24. Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?
Det kan alltid bli bättre.
25. Hur skulle du beskriva din stil sommaren 2008?
Slappt. Otroligt slappt.
26. Vad fick dig att må bra?
Sommarjobbet. Skn. Vänner.
27. Vem/vad saknade du?
Solen om jag ska gnälla igen. Annars så tror jag att jag fick träffa i stort sett alla som jag saknade.
28. Sommarens sötaste?
Alla barnen på dagiset. De var verkligen hutlöst söta!
29. Sommarens hetaste?
Saxin med sina dyra flipflop.
30. Sommarens största kärlek?
Mozart hade jag kunnat sagt om jag var oseriös.
Tommy om jag var seriös.
31. Sommarens besvikelse?
Vädret. Återigen. Finns inte mycket mer att klaga på. Tiden som bara rann iväg.
32. Sommarens bästa?
Skn på flera olika sätt. Samt alla mysiga uteritter.
32. Sommarens snällaste?
Det tyckte jag var en dålig avslutningsfråga. Mycket dålig. Amatörmässigt.
Snällaste. Folk är väl lika snälla/icke snälla på vintern.
Men visst. Jonas kanske som lyckades fixa så att jag får gå bf. Det var verkligen snällt.
Ja, det var nog det snällaste.
SLUT!
Reklam
Åter till reklamen.
På det distriktet jag delar har jag ett ganska stort villaområde och så har jag runt 13 uppgångar, lägenheter varav fyra stycken är försedda med hiss. Det jag tänkte skriva några rader om är dessa villor. De flesta är typiska svensson-villor. Målade på något trendigt vis, blommor, mysiga fönster, välskötta trädgårdar, antingen minst två barn (gärna ett i tonåren och gärna ett av varje kön) eller ett äldre par som har barnen utflugna men inte riktigt ännu kommit upp i pension. Minst en bil, allra helst en välpolerad volvo. Handmålade postlådor eller blanka höga med snirkliga bokstäver. Nymålat staket, glasveranda och äppelträd. Typiskt. Men vi har också lite olika varianter inom detta område som går att fördjupa sig i.
Det äldre paret i femtioårsåldern som har utflugna unga barn. De har precis börjat vänja sig vid ensamheten, eller friheten som man kan välja att kalla det. Minst en utomlandssemster om året. Söndagmiddag är en sedvanlig rutin då alla barnen med familj/respektive kommer hem några timmar för att umgås och äta köttfärslimpa med brunsås. Tar gärna igen sig på uteverandan eller pysslar tillsammans i trädgården.
Familjer med tonårsbarn. Upphottade mammor med dyra märkeskläder, bra figur för åldern eftersom de gärna tar sina stavar och walkar sig fram i kvarteren, gärna med deras favoritväninna som har barn i samma ålder. Papporna i familjen har vanligtvis en ganska neutral skjorta som har en knapp uppknäppt i halsen, välrakade och luktar vagt av aftershave, figursydda jeans- något de aldrig skulle erkänna. Tonårsbarnen är däremot mer varierande.
Oftast är det nog trots allt killar som är innehavare av moppeåldern, snyggt friserade och stylade med en burk vax. Jeans av märket Levi's eller Lee, gärna hoodtröjor och jackor från stadium. Blonderat hår alternativt blondslingat är inte alltför ovanligt. Wannabebrats skulle man kunna säga, tror jag.
Tonårstjejerna är en yngre (och snyggare) kopia av deras mammor. Blonda lite längre hår, snygga kläder, en utomordentlig figur. Senaste mobilen, alltid upptagen och vanligtvis pojkvän.
Slutliga gruppen jag ska behandla är barnfamiljer. Typiska barnfamiljer i detta område. Nummer ett på regellistan är volvo. Blank volvo utan rost och den ska innehålla skinnsäten, solskydd att fästa på fönstret med sugploppar och barnstolar. Barnfamiljer har ett barn av varje kön, som jag nämnde tidigare. De kan vara alltifrån precis börjat gå till tio år. Barnfamiljer hälsar alltid glatt på varandra och de umgås, åker på utflykter och låter barnen cykla på sina cyklar med stödhjul tillsammans. Gympadojor och jeans är a och o, samt en stressat uppsatt men snygg knut på de mammorna. Dunvästar, solglasögon och skäggstubb. I den här gruppen är det accepterat att vara överviktig, de andra i området har överseende med att man inte hinner ta en tur med stavarna eller missar ett par gånger på friskies & svettis. Däremot är det oacceptabelt att inte visa sig ute med barnvagnen. Minst en av föräldrarna ska ha glasögon, alla är de mellan 27 och 35 år. Pappan i familjen ska gilla fotboll, ishockey och att hänga med andra pappor samtidigt som han tar ansvar för familjen och handlar minst en gång i veckan på Lidl. Von Lidl.
Man ska inte dra alla över en kam!
Virus
För övrigt sitter jag just nu med slingcreme i håret, blondering, dagen till ära. Om det blir bra eller inte återstår att se. Kniper det riktigt kan jag ju alltid inhandla blondering till hela håret... eller brunt. Nej. Det tror jag inte. Då ska det vara riktigt, riktigt nödfall.
Nu är det tretton minuter kvar till det att jag ska tvätta ur det. Jag har inte hunnit äta någon frukost ännu så jag är hungrig! Mer skrivande kommer det att bli, jag kommer med all säkerhet förmedla ut alla mina nervositetkänslor inför morgondagen. Ahmen. So long!
IMPETIGO
Men nu får han stå sitt kast, otäckheter över hela kroppen som vittnar om att han är drabbad av någon sjukdom. Jag anser att vi ska behandla honom som en spetälsk, sätta honom i karantän och ge honom mat i skyddsdräkt och välisolerad luftmask. Det är så vidrigt! Jag smittar åtminstone inte det allra minsta och om jag inte stöter på någon med röntgenblick blir det inga problem. Så länge det inte ploppar ut några i ansiktet är det lugnt. Det här är inte roligt. Inte det allra minsta roligt.
MEN jag är öppen i min blogg. Ingenting är för privat. Jag kanske överdriver en smula. Men allt är på topp!
Yeah, right.
Jag har...
varit i ridhuset. Det var svettigt, stelt och tungjobbat men ack så skönt efteråt. Mozart var ovanligt lättlastad, gick rätt in och rätt på. Sen så har vi ätit lite. Och jag är jätteglad! Annars finns det inte så mycket att säga.
Mozart bet pappa i armen så att han fick ett blåmärke. Det gjorde ont.
idag ...
Lillebror ska iväg någonstans och köra någon träningstävling i kula om jag minns rätt. Så familjen är på utgång och beger sig snart. Själv hade jag tänkt rensa upp bland mina kläder och se över vad jag kan ha i skolan, inte ha i skolan och vad som är redo för att ge sig av. Framåt eftermiddagen/kvällen är det tänkt att det ska bli en tripp till ridhuset precis som imorgon. Träningen drar i gång på måndag så nu gäller det att ladda och göra sig av med ringrostigheten. Lite sista minuten kanske man kan ana. Och jo, det stämmer mycket väl. Det har varit på tok för mycket uteritter nu på slutet och inget ridhus. Men i och för sig, det gäller väl att passa på. Snart är det kolmörkt redan vid fyra. Snö. Kallt. Blött. Det går fort. Sådärja.
fy
Jag kan inte minnas när jag sov såhär dåligt senast. Helt fruktansvärt.
För det första var det helt omöjligt att somna. Men framåt tre-draget gav det med sig. Men jag hade lika gärna kunnat vara vaken, jag sov ändå bara oroligt och snurrade fast mig i lakanen. Och när jag vaknade, alldeles för en liten stund sedan, mådde jag minst lika dåligt som igår. På köpet har jag även fått illamående, magont och huvudvärk. Just great. Om det ska bli såhär kommer jag utan tvekan braka sönder. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kan inte göra något som helst åt det.
Jag tänkte på det innan jag somnade. När jag somnade. När jag vaknade.
Jobbigt. Riktigt Jobbigt.
Det ordnar sig. Gör det verkligen det..? Eller är det något jag säger för att trösta mig själv...?
Nej, det måste ordna sig.
tjoho
Dja. Det gick ju bra. Har lyckats vända och vrida mig i sängen i drygt 30min. I vanliga fall brukar jag tvärslockna ganska snart. Men nu går det bara inte. Jag kan i n t e sova. Blir tokig. Önskar att jag bara kunde rensa huvudet på tankar med någon gammal toalettborste.
Ska snart göra ett nytt försök...
thoughts
Det är precis en vecka sedan just nu i det här ögonblicket. Jag förstår inte varför jag ältar det här. Det blir inte det minsta bättre. Jag trodde att det var det här jag ville. Att det skulle bli bäst såhär. Vi var överens. Förslag. Ältande. Accepterande. Det här är första kvällen, natten, på många dagar. Jag vill inte ge upp. Inte vika en tum. Det här är det enda rätta. Tror jag. Det här är inte alls så lätt som det var då. Istadig. Barnslig. Trängde bort, undan. Höll tillbaka. Ett sista ord.
Jag grät så att jag skakade. Skrek rätt ut. Kände hur något brast inom mig. Det värkte i varenda kroppsdel.
Det blir bra såhär. Jag beundrar din styrka som jag trodde att jag var innehavare av. Jag bannar min patetiska inställning som får mig att blogga om det. Det är så barnsligt. Jag vet. Jag vill bara bli av med det. Spotta. Kräkas. Skrika. Vråla.
Hejdå.
nattens låt
HEY
Jag ska försöka sluta gnälla.
Jag har massor att vara glad över.
Jag har till att börja med världens bästa häst.
Häst- Mozart.
Ingenting som är så lugnande och betryggande ; som att borra in
näsan i hans hästluktande pälsbeklädda kropp, känna hans silkeslena
mule mot kinden. Det är sannerligen något att vara enbart glad för!
jorra
Men det ordnar sig. Det gör det alltid.
badkarsbadande
"Nej men varmvattnet räcker inte för att fylla hela badkaret. Du vet, varmvattenberedaren..."
"Men... varför skaffade ni badkar då?"
"Öh... [ida sattes härmed på pottkanten] jag vet inte."
"Men.. nähä..."
"Eller. Jag tror vi använder det för att bada hundarna i."
Bara för att kontrollera varmvattnet bestämde jag mig nu för någon timme sedan att tappa upp ett bad. Jag fyllde på trappvis så jag fick det riktigt varmt. Skönt. Men nu är varmvattnet slut. Vad gör det om hundra år?
today
Supertrevlig dag.
Jag och S sov länge. Mycket länge. Åt frukost på altanen tillsammans med fästingbesmittad kattkräk. Därefter avslutade vi sing star sjungningen, nu har vi sjungit alla låtar i tur och ordning. Tvångstankar kan tyckas. Sedan gick vi ut till hästarna. Tålamod, tid och svett var ett måste för att få dessa otäckingar någorlunda rena. Jodå. Ridtur. Avspolning. Fika. Hejdå. Det var allt. Saxin åkte hem. Jag är själv för resterande del av familjen är och fiskar kräftor. Kul för dem.
Tjao!
kvällens låt
HÄRLIGAST!
kvällens låt(ar)
Sen måste det ju avslutas med ett gäng riktigt charmiga grabbar. Kan man annat än le när man hör dem eller vad?
BE HAPPY! .. försök i alla fall.
liten uppdatering
Saxin gör en åtminstone ganska glad hela tiden. Det är tur det. För just nu skulle vissa saker kunna vara lite, en aning, roligare och lättsammare. För övrigt så skriver mina fingrar 70 ord per minut på datorn. Om det är speciellt bra vet jag inte, men det låter ju inte så lite. Det är inte skryt utan ren fakta som jag och Saxin kunde konstatera efter att ha gjort ett test någonstans på någon mysig sida. Jag har dessutom snabbare reflexer än Saxin. Det är jag mäkta stolt över! Nej, det är jag inte. Men det är lite roligt.
Många ting som är lite roliga blir mycket roliga. Det är bra. Det behövs glädje.
... speciellt just nu.
jodåå
Vad ska jag skriva om idag? Vad finns det att skriva om?
Regnet som envist kommer i skurar och har gjort till och från hela dagen? Vad jag och Saxin har gjort (eller inte gjort snarare)? Nej. Det finns faktiskt väldigt lite att skriva om. Återigen har en ickelustattskriva- våg sköljt över mig. Är det bara jag som får sådana halkningar ibland?
Jag kan ju delge er vad jag och Saxin utfört. Ingenting. Förutom kladdkaksbak, idag igen och en hel del sing star sjungande. Min hals svider och är en aning hes. Men det är sådant man får ta. Saxin vinner hela tiden i alla fall.
Jag har duschat också. Skållhett. Efter den händelsen var min kropp lika röd som en kräftas och det stack obehagligt i skinnet. Men jotack, nu känns det bättre. Nu ömmar det lite bara. Det finns verkligen inte mycket att berätta. Händelselöst liv är bara förnamnet för dagen.
Hundarna, de små odågorna, slaktade två soppåsar med aliminiumformar och plastflaskor. Nödvändigtvis skulle detta dras ut över hela golvet. Precis som häromdagen då de anföll en pappersrulle och mina skosulor. Vore de inte så söta hade jag skickat dem på slakt.
Saxin duschar nu. Hon skulle inpacka håret i 20min. Det blir nog vackert. Risken att varmvattnet tar slut är ganska stor. Men det gör ingenting. Nu blev det riktigt tråkigt.
Gymnasiestart på måndag och jag är obarmhärtigt nervös. Riktigt nervös. Jättenervös.
Jag vet vare sig vad jag vill, tycker, känner. Jag oroar mig bara och knallar runt med en ständig klump i magen.
Yes!
kvällens låt
Vi har hört den förut.
Men den är fin.
Slänger upp lyrics på den också bara för att:
If you're not the one then why does my soul feel glad today?
If you're not the one then why does my hand fit yours this way?
If you are not mine then why does your heart return my call
If you are not mine would I have the strength to stand at all
I never know what the future brings
But I know you are here with me now
We'll make it through
And I hope you are the one I share my life with
I don't want to run away but I can't take it, I don't understand
If I'm not made for you then why does my heart tell me that I am?
Is there any way that I can stay in your arms?
If I don't need you then why am I crying on my bed?
If I don't need you then why does your name resound in my head?
If you're not for me then why does this distance maim my life?
If you're not for me then why do I dream of you as my wife?
I don't know why you're so far away
But I know that this much is true
We'll make it through
And I hope you are the one I share my life with
And I wish that you could be the one I die with
And I pray in you're the one I build my home with
I hope I love you all my life
I don't want to run away but I can't take it, I don't understand
If I'm not made for you then why does my heart tell me that I am
Is there any way that I can stay in your arms?
‘Cause I miss you, body and soul so strong that it takes my breath away
And I breathe you into my heart and pray for the strength to stand today
‘Cause I love you, whether it's wrong or right
And though I can't be with you tonight
You know my heart is by your side
I don't want to run away but I can't take it, I don't understand
If I'm not made for you then why does my heart tell me that I am
Is there any way that I can stay in your arms?
En portion shopping
Det första vi gjorde var att äta. Vad annars? Det blev baguette och cola på ett mysigt ställe. Jag dregglade och hade mig som alltid. De som inte vet att jag faktiskt någorlunda är kapabel att ta hand om mig själv tror nog att Saxin är min personliga assistent. Eller möjligen min stackars mamma.
Ut och in i affärer. På och av med kläder. Svettiga provhytter, luftkonditionering har diverse butiker aldrig hört talas om. Verkligen jättemysigt när man står där och försöker dra på sig tröjan som klibbar sig fast redan innan plagget hunnit passera pannan. Äckligt. Det gör mig irriterad också. Riktigt irriterad. Hur som helst fick jag med mig hem; ett par jeans (cheap monday), ett orangefärgat realinne på wear it samt en skjorta i allskönans färger till lillebror, ett par orangea tygskor, hårspray, blonda slingor och något mer som jag förträngt. Poff så var en hel del pengar som bortblåsta. Då blir man lite ledsen faktiskt. Skulle egentligen ha just tröjor men jag ska nog beställa via postorder istället. Det är lite roligt. Får se när det blir av.
Med skoskav i bagaget satte vi oss på tåget och åkte hem igen.
Nu är vi med all rätt trötta. Shoppning tar död på en.
En annan sak som jag/vi funderade lite på var när Saxin handlade en loka på pressbyrån (för övrigt kostade denna lilla flaska ARTON kronor vilket jag tycker är något i stil med rån). Kvinnan i kassan log ett stomatolleende mot oss och sade: "Var det allt?"
Ungefär som att man skulle svara: "Nej.. jag tänkte hämta lite mer sen.." eller "Nej, men jag tänkte betala den här först bara för att vara rolig."
Jag förstår inte riktigt varför. Fast det är alltid skoj med glad personal.
Saxin ligger och läser om bröstförstoring nu. Man ska tydligen spruta in något som får brösten att svälla upp. Mysigt, kan tyckas. Eller inte. Det känns nog mest sjukt.
Det var alltför idag. Jo.
snabb uppdatering
Fullt upp hela dagen samt icke fungerande internet.
Red ut flera timmar i regnet, mysigt, må så sägas!
Nu blir det filmtittande. Vi har missbrukat film.
Godnatt!
hello
Vi kör en snabb genomgång över vad dagen bjudit på, denna måndag som är den sista måndagen innan skolan börjar.
Jag vaknade nästan en timme före Saxin så jag gjorde frukost. Am. pannkakor, rostat bröd, juice och melon. Gott men mättande. Därefter sjöng vi lite sing star, om jag minns rätt. Saxin påpekade att hon var hungrig. Igen. Vi släppte ihop hästarna och moder Abraham blev allt annat än glad. Tack och lov var hon inte hemma under denna händelse! Jag och Saxin var beredda att gräva vår grav och avnjuta en sista måltid i levande tillstånd. Men av mitt skrivande att döma så lever vi fortfarande. Det känns bra. Och nu går alla tre hästarna och käkar i stort sett bredvid varandra.
Vi gjorde inte speciellt mycket mer. Började kolla på en film. Saxin låste ut mig. Vi kastade godis på hundarna och Saxin hittade päron. När moder Abraham kom hem red vi. Det var skoj! Mycket fart och fläkt på hästarna, förutom mammas. Han var mest en stoppkloss. Mozart föredrog inte att vara sist men det gick bra. Han gick upp i ett gäng buskar och kliade sig. Det var mindre roligt. Hjärndöd häst. Väl hemkomna släppte vi ut hästarna, duschade, åt mat och såg klart en film. Vi har nog snart uppfyllt ett filmrekord på väldigt få dagar. Konstant filmtittande på Saxins medtagna dator. Mysigt.
Nu får det vara nog!
dagens låt
Jag vet inte vad. Ambivalent till det mesta.
Men det är en väääldigt fin låt
och texten... puss pårren!
klagan
Läget är oförändrat. Mina ögon, speciellt det högra, rinner fortfarande. Egentligen skulle jag behöva uppsöka en vårdcentral imorgon men moder Abraham verkade väldigt skeptisk till det förslaget. Så förmodligen får jag väl dras med detta ögonrinnande och kliande. "Det skulle vara mycket värre om det verkligen var något fel på dig", var svaret jag fick. Men jag kan inte sminka mig. Jag har knappt sminkat mig på över en vecka och om jag väl försöker dröjer det inte alltför många år innan det rinner ut.
Saxin har för övrigt anlänt nu, med hästen. Vi har installerat honom i den ena hagen och han ser väl kanske inte alltför glad ut. Till sällskap har han våra getter i ena hagen och ett gäng kor med stora betar i den andra. Det blir bra det här!
kvällens låt
Jättevacker. Texten lyfter upp alltihop till toppen!
Yes, sir
Den ständiga frågan. Ibland flödar idéerna. Ibland inte. Idag är en sådan dag. Då det inte flödar det allra minsta.
Dagen har varit rolig men jag är trött. För få timmar sömn i natt också. Saxin kommer hit om en eller två eller tre timmar, jag vet inte så noga. Hon ska få sova i min brors säng. Till en början var det tänk att hon skulle få en mysig och ickebred luftmadrass att sova på, mormor och morfar har i samband med flytten lånat våra två tältsängar. Men så nu så ska min bror fara iväg till farmodern i stan några dagar. Visst, hans rum är stökigare än mitt och luktar instängt blandat med kattmat men hans säng är definitivt skönare än en luftmadrass med femtiotvå veck. Så, så får det bli. Kanske kommer hon att åka på ett par sjukdomar om hon inte är vaccinerad, men överlever gör hon förmodligen. Stark kvinna!
Men vi lär verkligen bli tvungna att byta lakan. Det är nog nästan så att vi får bryta loss de som är i sängen nu. De bakterier som förmodligen gjort sig hemmastadda skulle jag inte ens låta min värsta fiende utsätta sig för. Sådärja.
kvällens låt
slutt
Plötsligt kände jag att jag längtade efter vintern. Dra på sig en ful stickad mössa, en tjock jacka, lovikavantar, kängor och sedan promenera i den kyliga luften på sprakande snö. Dessvärre brukar jag tröttna på kylan och blötan som uppstår fortare än kvickt. Och vid det här laget skulle det vara kolsvart ute. Mörkret är nog kanske ändå det som stör mig allra mest. Man blir deppig, framför allt trött och känner otroligt lite ork och lust förhållandevis till sommaren. Vi får dessutom det alltid så kallt inomhus. Relativt stort hus med inte alltför bra värmespridning. Ett par täcken och filtar brukar jag se till att ha till hands och pyjamasbyxor är nästintill ett måste. Det värsta är att gå upp tidigt på morgonen. Slita sig från den varma sängen och ge sig ut i kylan, sätta fötterna på det iskalla golvet och med hackande tänder göra sig i ordning. Vi har ett värmegolv men det utnyttjar vi mer sällan än ofta. Elementen är vi även snåla med och använder istället oss av att elda i kakelugnen. Kakelugn. Jag tror det är en sådan vi har i alla fall. Men den sprider sig inte upp till mitt rum.
På sommaren är det varmast i mitt rum. På vintern kallast. Sorgligt.
Saxin kommer imorgon med en häst. Hon ska vara här (som det är planerat) till fredag. Vi kommer gå varandra på nerverna. Men det är mysigt! Nej men det ska bli jätteroligt.
YES!
hola
Den här dagen har varit nästintill perfekt. Jätterolig!
Jag uppdaterar lite mer senare, det här vara bara ett snabbinlägg från ingenstans.
För övrigt är jag lite omtumlad just nu.
Ciao.
haircut
Om exakt en vecka ska jag klippa mig (det gäller ju att vara ute i god tid) och jag har inte en aning om hur.
Ena stunden känner jag att det vore kul att spara ut längden, åtminstone någon dryg decimeter. Eftersom jag har relativt bra hårväxt skulle det väl inte ta alls speciellt lång tid. Men samtidigt vill jag hitta på något nytt. Jag tycker alltid det är kul med förändringar gällande min frisyr. I vilket fall som helst måste det tunnas ur ordentligt, det är som en tjock peruk i nacken just nu.
Förmodligen kommer det sluta med att jag säger: "Vad tycker du?" .. "Klipp som du tror att jag passar." Och så gör hon det och jag har nog aldrig varit missnöjd med en klippning, dock har jag känt en viss skepsis. Till exempel den gången då jag fick mig en rak lugg. Men jag trivdes. Jag trivdes inom kort jättebra och det är faktiskt flera som efteråt sagt att jag borde klippa så igen. Men det är jag inte lika säker på. Att spara ut luggen var riktigt trist. Jag behöver verkligen lägga i nya slingor också. Pjuh.
Lugg, ja. 
Lugg innebar många möjligheter.
Den här tycker jag är grymt snygg,
dock är det nog inte riktigt rätt passform på den
frisyren för mitt ansikte. Host.
Den här skulle kunna fungera.
Ingen rakbena för min del...
Den är söt!
Denna är supersöt.
Lite väl kort kanske...
Och den här....
hur snyggt är det inte?!
Tufft och snyggt!
Men med tanke på att mitt hår är allt
annat än rakt i grund och botten så
tror jag att det är en ganska rutten idé. 
Enkelt. Inte så mycket att fixa,
lite polering då och då.
Billigt blir det också.
Nej, men det här är hur gulligt som helst!
Supersött!
Och fick jag välja och vraka hur som...
då skulle jag definitivt välja denna!
Och vore jag kille skulle jag
ha frisyren längst till höger!
Riktigt retro.
THE END!
Nej, man vet aldrig hur det blir.
fredaaaag
Idag väckte mamma mig redan halv tio. Halv tio. Det var en ren och skär mardröm. Sju ynka små timmar. Så jag drog täcket tätare om mig och somnade om. Tio i ringde hon på min mobil. Jag tryckte direkt på upptaget och somnade om. Ett par minuter senare står min kärleksfulla lillebror och skriker mig i örat precis bredvid sängen. Han förklarar med sin argaste röst att mamma faktiskt väntar på mig där ute och blir helt vansinnig när jag vänder ryggen åt honom och sluter på nytt ögonen. "Jag skaaa", muttrar jag till sist. När han lämnat mitt rum kliver jag upp, får tag i ett par ridbyxor samt någon t-tröja som sett betydligt bättre dagar. Borstar tänderna för att undvika att döda någon, drar på mig jackan och går ut.
Ute regnar det. Men det är kvavt, dock inte speciellt varmt utan lite lagom. Vår nye hovslagare har anlänt och det dröjer inte många minuter innan jag är förälskad. Ja, inte på det viset att han var snygg och underbar, utan hans sätt mot hästarna och hur han bemöter sina kunder. Vår förra, utan att nämna några namn, var både nonchalant, besserwisse samt småtjurig. Hur som helst var det i alla fall avsevärt mycket fler saker som vi ogillade med honom än gillade, även om han kunde det han gjorde. Men- allt kan bli bättre vilket det också blev. Det här är ju inte speciellt intressant för er ickehästkunniga och ickehästintresserade men jag måste nämna det i alla fall. Mozart är så att säga plattfotad, han är fula fötter överhuvudtaget. Ja, hovar det vill säga. De blir lätt trasiga och hovlslagaren förklarade varför det blir en så och en så. Så nu fixade han till Mozarts hovar och använde sig av en annan sorts sko. Och jag blev alldeles häpen, Mozart fick jättefina fötter! Så jag är supernöjd. Han var mycket skicklig, tillmötesgående och trevlig.
Eftersom det inte blir någon uppdatering ikväll så kommer jag med all säkerhet försöka pressa in minst ett par inlägg till innan jag åker. Jag förstår inte, jag är alldeles besatt av bloggen nuförtiden. Tack och lov så är det just det jag pysslar med när jag väl sitter vid datorn, jag uträttar faktiskt en hel massa resten av tiden på dygnet. Just för tillfället.
Trist depp.
Trots att man har så mycket att vara tacksam för så gräver man fram just det som inte är bra, just de saker som får skon att klämma. Åtminstone gör jag så. Imorgon kommer det att kännas bättre, så jag överlever utan några större problem. Men visst, det känns tungt. Jag kan dessutom inte till hundra procent sätta fingret på vad det är som inte känns helt okej. Kanske har jag gått och samlat på mig lite väl mycket den senaste tiden. Nu när jag har kommit såhär långt överväger jag att inte ens publicera det här löjliga inlägget. Det är vare sig roligt, intressant eller charmigt. Det är bara uttråkande, ledsamt och trist. Ingen blir glad av att läsa det här. Om man överhuvudtaget läser det, det vill säga.
Jag tycker att man inte ska lova saker man inte kan hålla. Man ska inte göra uttalanden som man inte sedan kan leva upp till. Jag tycker inte att man ska låtsas vara någon, säga saker som man sedan inte står för. Jag skulle kunna spotta ur mig hur mycket som helst. Men till vilken nytta? Det är så onödigt. Alla gör vi våra val, det är alldeles upp till var och en. Kanske blir man sårad och mår dåligt under en tid. Men det ordnar sig.
Jag skulle aldrig kunna vara arg eller något dylikt på dig. Jag är bara ledsen. Jag försöker låta bli att vara besviken, för det är jag nog egentligen inte. Vad jag egentligen är, det är nog djupt sårad. Men jag förstår. Innerst inne så gör jag nog det. Minnen.
Jag försöker hela tiden att räcka till. Jag vill visa framfötterna, visa att jag bryr mig, ställa upp, finnas, vara. Det blir bara så mycket ibland. Jag känner att jag kan inte räcka till, på det sättet jag vill. Jag är rädd för hur jag ska uppfattas. Jag oroar mig. Jag tänker alldeles för mycket. För en gång skull tänker jag inte skylla på hormonerna. Nej, den här gången känner jag mig bara uppgiven. Man kan göra det ibland. Och framförallt. Man får göra det. Det är inte fel att inte känna sig hel och fylld med kraft till dess högsta grad. Man behöver inte må bra hela tiden.
Som sagt. Imorgon mår jag bättre. Det är bara en tillfällig svacka som snabbt går över. För lite sömn är nog inblandat, stress och förhoppningar/förväntningar drivna på mig själv från mig själv.
Imorgon eftermiddag far jag till fam. S och sover där till lördag. Blir aktiviteter både högt och lågt. Mysigt!
Hejhopp!
Detta blir mitt fjärde inlägg för dagen och klockan är ändå bara just i stunden kvart över två.
Jag har bakat blåbärsmuffins eftersom någon otrevlig typ gav sig på den sista kladdkakan när jag gått och lagt mig. Det var meningen att jag skulle ge bort den ikväll till bättre behövande men så nu får det bli muffins istället. Och för övrigt, vill nu inte komma i onåd hos min mamma; vispa INTE ner mjölet i ägg och socker. Jag tyckte att det var lättare att vispa det än röra. Hon plockade då fram en tjock bok och hade en föreläsning för mig samtidigt som hon antydde att hon, när muffinsarna kommit ut, skulle säga: "vad var det jag sade". Framåt tre ska jag börja med middagen, kycklinggryta som jag hittade i den här boken. Fy, så roligt det är!
en urtjusig lunchlåt
Lite pojkbandssmörja, egentligen.
Men texten får hela låten att lyfta sig.
Toppen!
Fempunktslistan del3
1. Rida igång Mozart på allvar och göra tävlingsdebut.
Efter ca7 veckor: Skämtar jag med mig? Det här var störtlöjligt. Jag har haft alldeles för många bollar i luften och under de senaste två veckorna har Mozart haft någonting som liknat en semester. Vi har ridit ut ett flertal gånger men det har inte varit någon specifik ridhusträning. Imorgon kommer hovslagaren, om drygt en vecka börjar träningen igen och det börjar bli svalare ute. Dags att ta nya tag... med andra ord.
2. Viktminskning
Efter ca7 veckor: Nu kommer vi till det känsliga ämnet. Det har stått precis helt still -plus, minus nåt kilo- de senaste 4-5 veckorna. Men så bestämde jag mig lite smått att någon ändring måste jag göra. Vad jag gjorde för ändring är nästan pinsamt att medge. Till en början satsade jag stenhårt på grönsaker istället för potatis och pasta och jag uteslöt bröd, jag är ändå inte speciellt förtjust i det sistnämnda. Jag drack mängder med vatten före maten, mellan målen och när jag blev hungrig. Jag käkade också en hel del äpplen. Men så tröttnade jag på det också, givetvis. Då insåg jag att jag äter bara det jag känner för. Är jag sugen på kladdkaka, men då äter jag en bit sådan men får istället avstå från något annat sedan. Och det har fungerat utmärkt, än så länge det vill säga. Och så har jag gått promenader. 20-30 min promenader, en liten slinga, men hundarna. Dock blev det ett uppehåll under helgen och genast kände jag inte alls för att ut och gå när jag kom hem i söndagskväll, men jag ska försöka komma igång med det igen. Men nu kommer vi till det så kallade viktiga (jag mår i alla fall bättre av det), har det blivit någon viktminskning?
Svar ja. När jag ställde mig på den otäcka vita apparaten i morse visade den -3,2 kg.
Det syns inte om man tittar på mig, det gör det verkligen inte. De små kilona gör ingen avsevärd skillnad utåt sett, men jag vill lova att visa av mina byxor har blivit större. Inte mycket, men ändå så pass att man blir glad. That's it. Det var väl det enda roliga med den här listan. Men självfallet sitter det väl någon eller ett par därute som ser bra skeptiska ut efter att ha läst det här. För det första muttrar de något om "det kan ju inte vara bra, bättre att äta tallriksmodellen blablabla" eller "visst, säkert.. skryter om att ha gått ner så och så mycket, eller huuuur". Men det är okej. För jag mår bra i alla fall. Åtminstone bättre.
3. Städa mitt rum 1 gång i veckan
Efter ca7 veckor: Egentligen borde vi ta bort den här punkten också. Jag avskyr att städa. Speciellt mitt rum. Mer behövs nog inte säga.
4. Köpa en laptop:
Efter ca7 veckor: Vi stryker punkten. Jag vill inte ha någon. Jag behöver ingen.
5. Skicka iväg min bok och börja på en ny
Efter ca7 veckor: Den är fortfarande lika ivägskickad som tidigare, har fått nej från de två största bolagen, vilket jag förväntat mig. Jag vet inte ens om jag skulle vilja ge ut den längre.. av olika omständigheter. Det är lite synd men jag känner att, nej...
Jag har inte börjat på en ny och jag tror inte att jag tänker göra det heller. Jag har ingen skrivlust. Jag bloggar lite titt som tätt, det är för att jag tycker det är kul att uttrycka mig och mina känslor på diverse olika konstigheter. Men nej, skrivlusten har jag tappat på vägen, precis som en del annat.
hej alla glada
kan man ju säga men jag är då inte det minsta glad. Jag är trött. Jag är jättetrött. Jag är så trött att jag mår illa. Jag vaknade runt halv tio (jag somnade faktiskt inte förrän efter halv tre. Visst, det är självförvållat, men jag var inte så trött.. då!) av att dum hund nr2 stod och gapade som en galning. Nej, hon gapade inte ens. Hon skällde som besatt. Anledningen var att mamma hade gått ut en sväng för att hjälpa mormor och morfar med någonting och då fick ju hon för sig att hon var själv. Så synd om henne! Till slut blev jag hysteriskt irriterad och ropade så högt jag kunde från min säng att: "håll tyst" och mumlade vidare någonting för mig själv i stil med: "annars.. -våldsbenäget, våldsbenäget-".
Men somna om gick inte. Ögonlocken var tunga som bly och behövde sömnen. Men nej, inte en chans. Så istället steg jag upp och kände mig genast så rastlös man kan göra när man inte fått sina välbehövda åtta timmar. Detta resulterade i att jag stekte Amerikanska pannkakor. I skolavslutningspresent fick jag av Kristofer, Johannes och Alex en Studentkokbok, den är helt fantastisk. Jag som inte är så hemma på att laga mat formligen älskar den. Allt är skrivet mycket utförligt och på ett sätt som är lätt att förstå. Tacksamt! Har använt den hur många gånger som helst. Att det låg en pik bakom hela presenten låtsas vi inte om, för de vet, speciellt Kristofer, att jag är värdelös på matlagning och att baka. Men faktiskt så har jag bättrat mig och gått från bränt och illaluktande till ätbart. Det är ett stort steg för mänskligheten!
Dessvärre fick jag ingen nytta av pannkakorna. När jag började steka den sista sköljde en jättevåg av illamående över mig. Den kan bero på att jag igår bara fick i mig lite potatisgratäng och grönsaker till lunch och en bit kladdkaka. Sedan glömde jag bort att äta vilket absolut inte är likt mig. Jag äter ju så fort jag får chansen. Men jag vet inte vad som har hänt med mig den senaste veckan. I och för sig är det bara positivt att jag inte vill äta (den omtalade viktnedgången på min lista blir ju glad, vilken jag skall uppdatera alldeles snart!) men det känns inte fullständigt normal att 80% av min vakna tid gå runt och vara illamående. Men jag ska försöka få i mig lite yoghurt och vatten sedan i alla fall, förhoppningsvis avtar det gröna locket i min hals. Blä. Vi skyller på hormoner. Det gör jag ju alltid annars.
Vi får se vad den här dagen har i sitt bagage.
Blogglista
Nummer1. *fanfar*
http://johanwiman.blogg.se/ : En kille som jag egentligen inte har en aning om vem han är. På ett bananskal halkade jag in på hans blogg. Och ja, det är den bästa jag någonsin läst. Han skriver med en oslagbar humor och jag är imponerad. Hans uppdateringar är möjligen inte alltför täta, men när de väl kommer, ja, då tar dem en med ofantlig storm!
Nummer2.
http://storstadspojken.wordpress.com/ : Ja, det är välkända Blondinbellas pojkvän. Han har inte hunnit med många inlägg ännu men om han fortsätter såhär så kommer jag med all säkerhet behålla han på min toppfem lista. Killen har humor. Humor är för övrigt a och o när jag väljer vilka bloggar jag läser och följer. Dessutom är han relativt jordnära och nästintill intressant.
Nummer3.
http://theartist.blogg.se/ : det är inte min starka sida det här egentligen att sitta och länka till folk som redan ligger på topplistor. Jag föredrar att framhäva de som egentligen är fantastiska men ännu inte kommit fram ur.. öh.. mörkret? Det här är i alla fall Eriks blogg. Han har precis tagit sig upp på blogg.se:s lista. Välkommen!, skulle jag kunna säga om jag befann mig där. Han skriver personligt, med humor (återigen) och över hela hans stil ligger någon charmig knäpphet. Han är värd att rekommenderas, trots att han redan ligger på listor.
De tre ovan mig är alla tre killar. Kanske är killar roligare än tjejer. Jag vet inte. Alla tre har bra stavning, vilket jag gärna prioriterar även om jag sällan är felfri. De är sparsamma med smileysar, framförallt. NU ska jag presentera nummer 4.
Nummer 4.
http://engulanka.blogg.se/ : Med en trumpetfanfar presenterar jag Saxin. Hon är mindre sparsam med smileysar, dock klagar jag inte på hennes stavning (speciellt ofta..). Eftersom vi känner varandra mycket väl tycker jag mycket om att läsa vad som händer i hennes liv. Hon blandar humor med vardag. Vanligtvis skriver hon ett inlägg om dagen som sammanfattar hela hennes dag. En trevlig ung tjej med utomordentligt ordförråd!
Nummer5.
Nu var det egentligen slut. Jag läser vissa fler bloggar, men det är av personliga skäl. Fniss. Visst, jag skall erkänna att jag håller ett extra öga på många kändisbloggar. Det är inte min starka sida det där att läsa om (till viss del) ytlighet, mode, fester och kändisfenomen. Men ändå kollar jag ändå nästan varje dag; stinalee, blondinbella, Tobias (grymtroligperson).
Ska jag skriva några rader om vad jag tycker om var och en av dessa också kanske? Inte för att min åsikt spelar någon roll men... (nu pustar ni, skakar tungt på huvudet och tänker: ha, vi skulle ju kunna försöka hindra dig.. dina inlägg är redan milslånga)
Stinalee. Relativt jordnära. Skriver på ett sött sätt och bryr sig om sina läsare och deras åsikter samt tankar. Avslutar ibland med att "vad tycker ni om det här..?" Kan tänka mig att det är en tjej med varm insida. Hennes blogg är naturligtvis lämpad för hela allmänheten men jag skulle nog vilja påstå att den drar nog flest tjejer i tonåren. Hon är i alla fall den kändisblogg jag allra helst föredrar.
Blondinbella. Hon är intressant av den anledningen att man blir aldrig klok på henne. Ena sekunden kämpar hon för människans rättigheter och i andra sekunden trallar hon runt i päls. Helt upp till henne, faktiskt. Men hon skapar åsikter som ofta "skriks" ut, vilket av vad man har förstått kan dra slutsatsen; det är vad hon är ute efter.
Tobias. Han har väl egentligen ingen speciell humor. Han posar, visar upp nyinköpta kläder och dagens outfit. Det kan ju tänkas vara intressant. Även han bryr sig om sina läsare och ser till att engagera dem. Trevlig kille.
redan kvällning
Nu är lillebror hemma igen. Med sig hade han en grytlapp till mamma, han är mycket stolt. Och för all del, den var tjusig! Hur som helst är det med andra ord inte så tyst och lugnt här längre. Det har varit så skönt att kunnat stå och fixa i köket, suttit vid datorn och allt som hörts var lite avlägsen musik i min smak. Nu är det inte så. Nu är det tempo, ståhej och allt annat än låga toner. Åter till det normala.
Jag var nyss in på mitt rum och avlägsnade alla barnsligheter på väggarna. Detta innefattar; hästaffischer, broderade nalletavlor, affischer överhuvudtaget och hästvykort. Inte känner jag mig det minsta äldre för det. Den enda som hände var att rummet ser naket ut. Vitt. Tomt. Naket. Ledset. Jag skulle verkligen göra en extreme makeover där inne. Han med grodflinet som uppenbarligen går på någonting och hans team skulle kunna få komma hit och fixa till mitt rum. Jag skulle uppskatta det, det är säkert. Jo, så länge de låter bli att riva hela huset. Lite nya tapeter, parkettgolv och lite nya möbler skulle räcka gott och väl. Jag funderar på att måla om min säng. Den är vit just nu. Vore häftigt att måla den svart. Det kommer jag aldrig få göra för mamma.
För övrigt är det skönt att se vilka som menar det de säger, vilka man kan lita på. Generellt sett är det bra att se hur vissa skiljer sig från andra när det kniper. Då vet man vilka man har kvar, vilka som är värda att betyda något. När man får svart på vitt/vitt på svart är det ingen större förlust. Det bevisar endast troheten. Värdigheten. Jag känner bara en viss irritation på mig själv att jag inte genomskådade tidigare. Men ont gör det, om jag skulle säga något annat skulle jag ljuga. Minnen finns kvar, men vad spelar det för roll om tio år?
Det var ovanligt kryptiskt av mig, inte sant. Men nu har jag ventilerat lite. Pjuh. Det var skönt.
Just nu är det spännande. Vad som är spännande kommer jag kanske att delge er i sinom tid. Tålamod. Det är tills vidare sekretessbelagt.
husligheten själv
Från halv tolv- tiden har jag varit i full gång. Jag städade upp i köket ännu en gång, disk överallt. Man kan tro att det bor en tiobarnsfamilj här. Under tiden slängde jag ihop en potatisgratäng med fetaost, den blev jättegod trots en aning för mycket vitlök. Men att jag nämner fetaost är av den anledningen att jag skall ge er ett välmenat råd:
Om ni får för er att köpa en fetaost i platspaket, helt okej för mig, men detta kräver lite extra uppmärksamhet. Så när ni öppnar den, håll den INTE upp och ner när ni avlägsnar plasten med ett hastigt ryck. Varför?, kanske ni inte så ickekunniga angående fetaost säger. Just därför att fetaosten ligger i en mängd gulaktig vätska. Så vill nu undvika att få den på kläderna och över hela golvet, var försiktiga!
Detta var bara ett råd i största allmänhet, tro ingenting annat.
För övrigt passade jag på att slänga ihop fyra mindre kladdkakor i pajform, lite mer portioneligt än två jättestora. Jag tycker faktiskt just nu för tillfället att det är superkul att pyssla i köket, laga mat, fixa och dona. YES!
Om det inte hade varit för min otäcka hästkreatur skulle jag ha ridit nu. Men det får uppenbarligen vänta till på fredag, som sagt.
PUSS!
Galway girl
(från filmen p.s i love you som jag för övrigt rekommenderar)
MORGON!
Klockan tio ringde mobillarmet.... Upp och hoppa och ta ut hästarna. Eftersom de få gå in väldigt sent igår kväll på grund av de icke dåliga vädret lät jag dem stå inne lite längre på morgonen, jag var för trött för att orka gå upp tidigare. Men mamma var i alla fall snäll när hon kom hem från jobbet att slänga åt dem deras frukost. Ja och ännu gladare blev jag när jag kom ut där med allt blod i fötterna och insåg att Mozart slängt av sig en framsko. Gullig häst, va! Tur är att hovslagaren står och knackar på dörren redan på fredag förmiddag. Det tackar vi hutlöst mycket för.
Så, vad ska jag finna ro i att göra idag då. Jag känner mig långt ifrån lika pepp som de senaste två dagarna att utföra några storverk men något ska jag göra. Överväger i min ännu inte riktigt klara tankeverksamhet att baka lite, leka hemmafru i några timmar framöver.
Just nu skulle det sitta fint med lite frukost. Dessvärre tror jag inte köksan har anlänt än... Typiskt!
ett fördömt test
2008: Det ultimata testet, alla måste göra det
FRÅGOR :
Ditt fullständiga namn: Ida T.E.L
Hemlighet du nu tänker berätta: Jag har inga hemligheter. Jag är den mest öppna person man kan tänka sig! Mitt är ditt.
Någonting du vill att alla ska veta: Att mitt högra öga orsakar mig stor smärta för tillfället och att jag anar att jag druckit för lite mjölk i mina dagar.
En vän du älskar: Jag älskar alla mina vänner. Alltifrån min hund, min katt, min hamster, min sköldpadda och farmor!
Någonting du vill ändra i världen: Vår syn på foppatofflor. Eller det kanske bara är vi i Sverige som fått för oss att vi ska traska runt i sådana där avskyvärda färgglada plastbitar. Och så tycker jag att alla ska kunna få tag i nässpray. Det är hemskt frustrerande att inte kunna välja om man vill sova med öppen mun eller inte.
En dag du alltid kommer minnas: 2aug.
Någonting du ser fram emot: Den eventuella och förmodliga Londonresan.
En vän som vet mer om dig, än någon annan: En vän.... Saxin.
Någonting som betyder så mycket för dig, att du skulle dö för det: Vänner bland annat.
Har du sagt hora till nån lärare? Nej, vet du vad!
Har du legat på sjukhus, på grund av narkotika eller någon annan sorts drog: Har inte hänt alltför många gånger.
Tar du droger: Inte så vitt jag vet men visst skulle man kunna tro det ibland.
Har du svikit någon: Det har hänt. Men det är så det är. Vi sviker. Vi blir svikna.
Har du tänkt tanken att mörda någon: Tanken har väl funnits men jag är inte speciellt mordisk av mig. Mord i sinnet. Morden i midsomer. Mord överallt.
FRAMTID
Vill du ha barn: Om det passar sig. För övrigt är jag sexton år, har födarskräck samt ingen befruktare och tänker inte besluta det nu.
Kommer dina betyg vara tillräckligt bra för att gå vidare till gymnasiumet: Så är det! Att jag väl där kommer förstå något är en annan sak.
Finns det någonting du vill göra innan döden: Jag vill göra mycket, än ligger jag inte på dödsbädden. Bland annat vill jag resa jorden runt, skapa fred i mellanöstern och lära mig baka brulépudding. Nej, nu ljög jag. Fy!
Är det någonting du absolut vill undvika: Fötter samt spindlar. Och lastbilar.
KÄRLEK
Tar du kärleken på allvar: Jag är romantisk. Jag älskar kärlek. JA!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Egentligen inte. Men på film är det fint. Tyvärr är det skillnad på film och verklighet. Och det kan vara skönt det också. Man kan ju inte bara gå runt och vänta på att få ett trevligt ögonkast.
Tror du någon kan leva med samma person resten av deras liv: Absolutligen.
Är du singel: Det är jag, ja. Men detta innebär inte att det är fritt fram. Mitt nummer får bara priviligerade unga män med sammetslen tunga. Samt Saxin och min mamma.
Vill du vara tillsammans med någon: Just nu? Nej.
RÄDSLA
Känner du att någon/några går för långt ibland: Och det hade med rädsla att göra hurdå? Men svar på frågan; ja. Det finns de som går jättemycket. Min mormor bland annat motionerar en hel del.
Har du känt att någon förföljer dig: Jag har dagligen ett x antal beundrare som ploppar fram ur granarna här utanför.
Har du blivit överfallen någongång: Krigsskada. Mitt svar är krigsskada. Det spelar ingen roll om du förstår svaret eller inte. Jag säger krigsskada.
Går du runt och undrar över att hemska saker ska hända: Ja. Jag tänker på hemska saker hela tiden, nästan. Ska jag bli sparkad när jag släpper ut hästarna? Kommer det komma upp en orm ur toan när jag sitter där? och så vidare.
Tror du att det finns svar på saker där ute som du inte kommer gilla: Där ute? En gång hittade jag en karamellfärgad dinosaurie på mitt rum. Jag trodde det var en godis. Efter att ha bitit i den insåg jag att sådant var inte fallet. Det gillade jag inte!
Är du rädd att folk ska uppfatta dej fel: Seriöst? Ibland. Om det är någon som jag vill ska uppfatta mig rätt. Annars är det skitsaksamma. Då får de gärna tro att jag är Neil Armstrong eller en homosexuell Teletubby.
Jag är sämst!
Vad som fick mig att skriva ett inlägg nu?
Att jag har haft högsta antal besökare de senaste dagarna och då känns det ju näst intill riktigt värdelöst att inte uppdatera. Då förut när jag låg på 3-4 besökare per dag, då hade jag minsann inga problem med att uppdatera sjutusen sidor, men så nu när det äntligen börjar bli lite förändring, då slutar jag. Kanske lite opassande. Nej, vi kör på lite grann.
Trots att jag vet att ni är flera stycken som nu sitter och hånflinar lite elakt och tänker att: "jaha.. det var väl det jag förstod.." eller ; "långt uppehåll.. yeah, right!". Men hur som helst är jag back on track, tills vidare.
Idag och igår har varit mina mest husliga dagar i hela mitt liv.
Vi börjar med igår. Då fick jag för mig att städa varendaste hylla i badrumsskåpet. Det tog närmare tre timmar, men det var det värt. Bort med gamla snuskigheter och in med nya fräscha burkar med lappar, så det blir lättare att hitta. Saxins mamma har påverkat mig. Jag har blivit hjärntvättad av alla hennes burkar och lappar. Sen fixade jag mat!
Idag, det vill säga när jag äntligen fick ändan härifrån, har jag frigjort hela köket från disk och dylikheter. Jag lagade dessutom middagens föda samt gjorde tre tomatpajer till föräldrarna som tacksamt lovade ta med sig varsin till jobbet. De vågade förmodligen ingenting annat.
Sen så har jag faktiskt kört bil. Jag fick köra bort till grannen och hämta havre. Dock inte själv utan med en hysterisk kvinna vid min sida. Vår granne såg medlidsamt på mig och sade sedan att när han fixat ett av sina gärden skulle jag få köra där och "lära mig lite på egen hand... det går nog.. ehm... bättre". Så det blir nog skojfriskt.
En annan viktig sak jag bör förtälja för era nyfikna öron är att jag har haft ögoninflammation för första gången i mitt liv. Det var spännande. Dessa otäckheter började i söndags förmiddag, på eftermiddagen hade jag i stort sett inget smink kvar överhuvudtaget. Ögonen kliade och rann alldeles oförhindrat. Ögonvitan blev rödsprängd och mina ögon var inte alls glada. Men idag mår de bättre, tack. Det gick snabbt över.
Dessutom. På tal om mina stackars ögon. Saxin hänvisade mig ovetande i fredagskväll till något frätande medel att avlägsna min makeup med. Vips så hade jag ett sår under ögat. Det var allt annat än tjusigt. Jag skyller på min bror. Men det är också i stort sett borta nu.
Jag har egentligen mycket mer att skriva om än dessa triviala ting men det får vänta. Vem vet hur länge.
Kvällens låt är följande och den är förmodligen en av de bästa jag hört på mycket länge:
Hello
Funderar på att ta en bloggpaus, Bloggsemster. Sluta blogga. Har inte bestämt mig än.
Känner helt enkelt vare sig lust eller vilja.
Vem vet, kanske dyker det upp ett inlägg imorgon, om ett par veckor eller aldrig mer.
Jag vet aldrig vad som faller mig in. Men som det ser ut nu är det slutbloggat på ett tag.
Spara era tårar, jag vet att ni kommer sakna mig.
Yeah, right.
Ha det bra tills vidare alla trogna läsare!
