Till dig.
När du åkte hem i fredags gick jag sönder. Åh, det gjorde så ont. Jag kunde inte få nog av dina dofter, jag kunde inte låta bli att tänka på dig och det vi haft. Jag var så säker då på att vi tagit oss till ett nytt stadie. Att den här veckan skulle innebära något nytt. Jag blev så kär. Jag såg på dig i smyg ibland, kunde inte låta bli att le. Jag älskade dig som aldrig förr. Jag vill hela tiden vara nära, känna din värme och trygghet. När jag var i din famn, begravde mitt ansikte i dina kläder, din arm runt mig. Det var perfekt. Jag var så otroligt kär. Mitt hjärta slog något alldeles enormt för just dig. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, så länge jag var nära dig var allt underbart. Jag kunde inte få nog av dig. Jag älskade dina händer, ditt sätt att skämta med mig och ditt sätt att visa att jag var hon. Att det skulle bli såhär kunde jag aldrig föreställa mig. Åh, jag var så säker! Jag var så säker på att allt skulle bli bra. Vad du än säger, jag passar inte in i ditt liv. Jag vill passa in, jag vill älskas utav just dig. Men det går inte. När ska du inse det? Jag vill ditt bästa, det är väl självklart. Och därför vill jag släppa taget om dig. Jag vill inte stå i vägen, vilket jag faktiskt gör nu. Delvis av egoistiska skäl, just därför att jag vill ha dig. Jag vill inte ge upp, det är säkert, men ibland så går det bara inte längre. Jag vill så mycket. Nu. Jag har kanske för bråttom, kanske får jag lida för det i slutändan. Jag älskar dig, för mycket.
nu gör det bara ont.