Ibland påminns man om saker som var för länge sen.
Vissa saker två år sedan. Vissa saker fem, sex år tillbaka. Andra händelser närmare i tiden. Sådant som inte alls var så länge sen.
Jag har en förmåga att slå allt ifrån mig. När jag har bestämt mig tänker jag inte mer på det, jag låter det passera, blir mer levande än någonsin. Och så plötsligt, någon gång ibland, då går all luft ur mig. Jag sjunker ihop.
Och det gör så förfärligt ont i hjärtat.
Det kan vara en låt med vacker text.
Ett gammalt brev som förlorat sin doft.
Ett kort, en bild, ett namn, en berättelse, en doft, en känsla, någon slags beröring.
Det behövs inte många sekunder för att jag ska falla ur balans och det tar en liten stund innan jag återhämtar mig. Men just då,
då gör det så förfärligt ont i hjärtat.