Jag har slutat känna och nästan alla minnen har tagit slut,
de bleknar som tunna, gula papper i bortglömda arkiv,
men det jag aldrig trodde skulle ge sig av,
det de säger är det sista som lämnar dig,
det finns inte längre kvar och jag vet inte om det är bra,
jag har lärt mig att se på tiden som kapitel i en mäktig bok,
de tar alltid slut och ibland går det fortare än förut,
vissa gånger lämnas man berörd,
ibland läker aldrig såren helt fullt ut.