För ovanlighetens skull är jag trött, ska försöka lägga mig tidigt ikväll. I och för sig måste jag ju plugga Palestinakonflikten (intressegubbarna springer nakna?) så det visar sig väl när jag äntligen kan släcka lampan.
Skola idag, jomenvisst, jag har virkat, fy så vackert. Mh, har även suttit nere hos syon där det luktar spyor.
Nu ska jag fortsätta med min virkning, sedan käk och därefter some mockning. Oj, så underbart kul det är att ha häst. Noll skrivlust i fingrarna för tillfället, ni lär väl märka när den återkommer.
Tja!

---

18.42
Jag hade tänkt uppdatera lite, ja, det hade jag faktiskt tänkt göra, och ja, jag gjorde det också. Jag skrev en lång text, en sjujäkla bra text faktiskt. Och så ska jag avsluta alltihop och är i behov av ett spansk utropstecken, då medan jag sitter där på wikipedia och precis ska kopiera ett sådant, gissa vad som händer?! Helt rätt, hela skiten låser sig, hejdå till internet. Internet stänger av sig, tack och godnatt. Finns nog närapå ingentging som gör mig så förbannad, riktigt förbannad, det vill säga. Jag känner hur jag inombords darrar av frustration och ilsket drämmer jag nävarna i det fula, äckliga tangentbordet. Tyvärr gick ingen av tangenterna sönder, det hade känts lite bättre om så vart fallet.
Det jag egentligen skulle uppdatera (jag menar, då innan internet packade ihop!!!!!) kommer sannerligen inte bli lika bra nu, inte ens i närheten. Jag har hur som helst nu suttit redo med fakta om Palestinakonflikten i minst ett par timmar, men jag har inte ens kommit mig för att vare sig skriva ut det eller överhuvudtaget ägna en blick åt det fördärvliga historionödigheten. Jag har inte heller mockat, trots att jag vet att min tid ute i stallet om kvällarna tar minst 30-50 min. Jag skulle således behöva föra över min 'bok' till en cdskiva så att jag får med mig den till skolan imorgon. Det är många måsten här och nu börjar man lite smått undra var jag vill komma. Johmen, precis, jag får aldrig röven ur vagnen. Jag sitter här och förstrött bläddrar runt på lite olika sidor, virkar, kliar mig i huvudet.
Egentligen är det dags att ta sig i kragen. Gripa ett fast tag om den vita bomullskragen, ilsket skaka och skrika. Banka in lite vett helt enkelt. Men det är lättare sagt än gjort. Jag är lat, så pass lat att jag utnämner mig själv till världsetta i att skjuta upp saker. Så är det bara! Usch, så mycket jag har att göra ikväll och jag som hade tänkt komma i säng i tid ikväll. Ha! Men jag vet precis hur det kommer att bli. Varför frångå ett vinnande koncept? Nej, min vän, du ser på det hela helt korrekt. Jag vet att det inte är vinnande, det är inte ens i närheten av fungerande. Jag skjuter upp saker för ofta och jag skjuter upp för mycket saker. Men såhär kommer det i alla fall att bli; Jag kommer i sista minuten, då jag egentligen skulle för minst en timme sedan redan legat i min säng, skriva ut ett par sidor om Palestinakonflikten. Dessa papper kommer jag placera bredvid min säng så att jag imorgon inte ska glömma bort dem. Jag kommer ta fram dem på bussen, läsa igenom en eller på sin höjd två gånger för att sedan trycka ned papprena under svettiga gympakläder och dra fram någon intressant bok som ständigt pockar på min uppmärksamhet. Och cdskivan? Jo, den kommer nog också ligga i ryggsäcken, dessvärre har jag nog ägnat ytterst lite tid åt att faktiskt få det att fungera, så texten finns nog inte där, givetvis. Varför skulle det någonsin fungera för mig? Jag är lite som Kalle Anka, bortsett från sjömanskostymen. Tjurig, egoistisk, lat, ständigt följd av otur och det enda som kommer ut ur min mun är ett ständigt kvackande.
¡Basta!
Nej, nu är det faktiskt verkligen dags för mig att göra åtminstone lite nytta. Ska minsann ta itu med mockningen, därefter Palestinakablajan för att sedan dekorera med lite teknisk välgång.

Se där, skrivlusten kom faktiskt tillbaka, fortare än anat. Om allt inte tar sådan förbaskad tid ikväll kanske jag till och med hinner skriva lite.
Tja två gånger!