Ja, då var det väl dags att uppdatera en aning igen då, om det så bara är för min egen skull. Hann aldrig skriva något i går på grund av att jag och min mor hade meningsskiljaktigheter och hon då valde att ta med sig modemet till hennes jobb (yeap, she works at the night -ät min engelska, tänk på det om jag någonsin får för mig att stava något på engelska igen och kommentera det inte, för då bojkottar jag hela den här idén-). Lite Dracula över det hela.. eller jag vet inte var jag fick det ifrån.
Hur som helst så igår gjorde jag verkligen ingenting. Jag tittade på film och läste min bok. Kände mig outhärdligt trött, seg och hängig så jag skippade till och med träningen. Hade myskläder på mig hela kvällen och lade mig sedan tidigt efter att ha tagit en varm, lång dusch. Jag somnade nästan direkt och...
Vaknade idag klockan tjugo över sex när min mobilväckarklocka gjorde sig påmind. Skulle ju som sagt in till Örebro och vara funktionär och då var det tillfälle att gå upp tidigt. Inte roligt, inte det minsta faktiskt. Som den morgontrötta människan jag är, höll jag på att dö och önskade att helgen ville vara mer än två dagar, två mornar. Min mage gjorde uppror och först övervägde jag att stanna hemma. Men efter att ha sett över för- och nackdelar bestämde jag mig för att följa med. Må det bära eller brista! , tänkte jag i sann peppanda (som den eviga optimist jag är *host*). Men jag klarade mig faktiskt utan några problem. Dessvärre så meddelade min pappa i morse, när jag fortfarande låg i sängen och knappt hunnit öppna ögonen, att det går den härliga och välkända magsjukan på mammas jobb, och eftersom hon jobbade i natt och tog hand om dessa magsjuka individer... jag vill inte ens tänka på hur sjuk jag kommer bli inom några dagar. Jag kommer definitivt bli smittad. Kommer säkerligen bli sjuk strax efter mamma. Jag har aldrig under hela mitt snart sextonåriga liv vart immun mot några som helst sjukdomar, utan jag avundas de som aldrig ens har spytt ('känner' faktiskt en levande varelse som påstår sig aldrig ha gjort det). Nej, usch, allt som har med kräkningar att göra gör mig nervös. Som nu till exempel, bara jag pratar om den magsjuka får jag ont i magen och skulle behöva säga hej till toaletten. Jag menar, hur roligt är det egentligen? Jag vill Inte spy, inte på några villkor. Låt mig bara vara frisk! Okej om jag blir förkyld med feber och ont i halsen, möjligtvis svamp i öronen och en stukad handled, men INGEN magsjuka. Ge sig nu!
Ja, i alla fall. Som funktionär läste jag av på måttbandet  på kulstötningsfronten. Inte alltför ansträngande, så det passade mig. Var mest att ta ett kliv framåt, notera siffror och sedan utropa med tydlig röst (exempelvis): "8.42", ta ett kliv tillbaka, se nästa man stöta iväg kulan, vänta och se om det blir röd eller vit flagg... och så samma procedur igen. Som sagt, jag tog inte ut mig alltför mycket.
Träffade också Nicole, oerhört söt tjej. Synd bara att vi inte träffas oftare. Umgänge utfördes naturligtvis med ett x antal fler men det är ingenting som behöver nämnas här. Det enda jag vill nämna mer angående just detta var att Nicole lyckades kasta en boll i huvudet på en kille. Han uppskattade det inte.
Sedan, innan vi åkte hem, for jag, pappa, bror och Esben omkring i ett snöigt Örebro. Ett mindre snöoväder omgav oss och vägen blev hal. Jag avskyr snö och jag finner inte något positivt med den, vad som än någonsin sägs. MEN (detta är ett ytterst sällsynt undantag) när vi åkte genom rh och all denna snö som placerat sig på trädkronorna och det ljuset som de snöbeklädda gatulyktorna utstrålade... det var vackert. Hade vart hur mysigt som helst att ta en promenad där tillsammans med någon. Någon.. ptja, någon.
I vilket fall som helst, nog med utsväningar. Vi for ju omkring i Örebro och rusade in på diverse affärer på jakt efter sing star. Fann vi något? Nej. Det enda stället som hade just det jag ville ha, var slutsålt. Jag ska inte beskriva vad jag kände då. Jag köpte annat istället som inte kostade en bråkdel så mycket. Och jag tjockade, även om jag var givmild nog att dela med mig till både min familj och Esben (tacka mig!). Idag förtjänade jag det. Jag känner mig deppig idag.
Varför ska det vara såhär; att man ena dagen känner sig alldeles utomordentligt happy för att nästa dag be om att jorden går under och att man skall få ligga kvar under täcket? Jag är Trött på det. Jag vill växa ifrån alla dessa omtumlande och varierade känslor, det går för fort för att mitt psyke skall hinna med. Jag vill mogna, och det NU! Jag orkar inte med att känna såhär hela tiden. Okej, visst, jag orkar, är nog bara en aning lat. Men det vore faktiskt mycket lättare om man kunde få känna sig stabil. Stabilitet betyder och är nyckelordet till mitt liv.
Igår fick jag ju också mina kläder! Det som blev kvar här hemma var två tunikor, en brun väska, en svart skjorta och två mössor och ett halsband(var det något mer tro..?!). Hittills är jag nöjd och hoppas vara det även efter att jag använt grejerna. Jag älskar kläder, det ger mig en kick. Okej, det lät sjukt!
Jag tror faktiskt att jag skrivit klart nu. Känns som om den här dagen har passerat med maximal hastighet och att klockan redan är nio.. är inte roligt. Innan jag lägger mig ska jag: gå ut och mata hästarna (vart en aaniiing försenat ikväll), duscha, äta, blada min reklam och.. usch. Sedan ska jag upp halv nio. Arboga som gäller och jag kommer kunna dödförklaras, med min trötthet är jag på gränsen mellan död och levande.
Skjut mig. Godnatt!