Nu sitter jag hemma hos Saxin, minsann. Hon står i duschen och jag sitter här.
Lika plötsligt som man vänder på en hand slog vädret om. Otroligt. Från stekhett och nästan snuskigt klibbigt varmt till ösregn och muller. Det regnar verkligen, formligen öser ner. Smattrar mot fönstren som utan en min bara tar emot. Jag förknippar alltid dig med regn. Nu är Saxin visst färdig, jag också för den delen.