Yes, jag fick svar från förlag nummer ett idag. Det största som jag skickade till, dvs. bonniers. Som förväntat fick jag mig ett "tyvärr men.." Den var "spännande och lätt att komma in i men det räcker inte för att den skall ges ut". Nej men jag tackar i alla fall och "ge inte upp!" Jag är glad att de överhuvudtaget besvärade sig att skicka den tillbaka i ett snyggt kuvert med ett halvt a4 om vad och varför. Det enda som jag tyckte var lite onödigt var att de skrev något i stil med att: "till en början kan du ju vända dig till en lokal tidning med en saga eller novell.." Aldrig i mitt liv, tänkte jag och skrattade hånfullt. Hellre skriver jag bok efter bok och blir utan publicering. Nej, men jag har tre chanser till och blir det ingenting av med det heller så är det ju som det är. Finns trots allt mindre förlag man kan vända sig till dessutom plus att jag har inte direkt räknat med något. Det är bara att fortsätta skriva så att fingrarna glöder. Det var ju åmtinstone inte speciellt lång väntetid, dröjde inte ens fyra veckor innan jag fick den tillbaka plus att de var vänliga nog att skicka den med a-post. Skämt åsido. Men jag ska spara det så kallade omdömet och vifta med det i ansiktet på dem sedan när jag är berömd. Det var också ett åsido skämt.

Näst sista dagen på dagis idag. Jag hade riktigt skoj. Ju mer engagerad man är desto roligare, definitivt. Jag spelade fotboll med några av grabbarna, hade vattenkrig på eftermiddagen och grävde i sandlådan. Men det roligaste var överlägset vattenkriget. Två killar i 3-4årsåldern stod i den lilla bassängen med fotknölhögt vatten och varsin skopa/hink i händerna. De skvätte mot oss på håll men ingen av oss blev speciellt blöta. Plötsligt flög något i mig, fråga mig dock inte vad, och jag rusar fram och får fatt i en hink och skvätter tillbaka. De svarar genast och öser över mig vatten. Då blev jag blöt första gången. Sedan torkade jag en stund innan jag fick ännu ett infall och gjorde samma sak. Blöt nummer två. När jag därefter stod lite på håll försökte de skvätta på mig och få mig närmare bassängen för att de skulle nå fram. Då ställer sig charmknutten själv (för övrigt är han liiite släkt till mig vilket jag fick veta av pappa idag. jag är tydligen på något vis släkt med barnets pappa.. tremänning? .. pyssling?..) lite på snedden, snygg pose, och ger mig en solskensleende och säger: "jag ska inte skvätta, jag looovar". Jag tar ett par kliv fram, fullt medveten om vad som kommer att ske härnäst, och han skvätter som en galning. Samma procedur upprepas. "Jag loooovar" - största charmigaste leendet. När hans mamma sedan kom för att hämta honom sade han: "hon blev superblöt!". Åh, vad jag kommer sakna dessa barn!
Jag upptäckte förresten ytterligare en sak som jag lagt mig till med. Jag skär maten i flera bitar och äter sedan bara med gaffel, precis som barnen. Men faktum är att det är godare!

Åkte iväg till ridhuset för att rida min klockan 4 lektion, dock hade det blivit strul med instruktörens bil så jag ska istället rida kvart över nio. På tal om lektionen. Mamma betalar ju vanligtvis min lektion men så nu när jag vill ta extralektioner får jag betala själv. 300 för 45 minuter. Det är alltså 100kr kvarten, vilket känns helt sanslöst när man tänker på det. Men jag är jättenöjd med instruktören som jag har och hon är verkligen super, så för den delen gör det mig ingenting att jag betalar dessa 300 kronor. Men det svider lite i plånboken, det gör det alltid för mig.

Nu är det slut på saker att berätta.
Hade tänkt att bjuda på glass och bullar imorgon när jag slutar. Visst hade jag (min mamma med andra ord) kunnat baka något avancerat... men som när vi skulle äta rabarberpaj. Vad åt ungarna? Lite av skalet och vaniljsås. Det ska vara enkla grejer, så glass får det nog bli.
YES!