Nu är vildmarkslivet över för den här gången.
Vi har upplevt både det ena och det andra, speciellt Saxin. Eftersom jag är lite... skrajsen så agerade jag istället en kvinna som förde dokumentation över de livsfarligheter hon utsatte sig för. Det räcker att en sätter livet till och den här gången fick det vara Saxin.
Vi fiskade. Jag fick första fisken, en decimeterstor mört. Det var lite av en besvikelse. Flötet försvann (efter lång tid väntan) och jag joggar fram till spöet för att veva upp. Motståndet försvinner nästan direkt. Besvikelse ett. Jag hade ju hoppas på en bläckfisk... åtminstone en maffig regnbåge. När jag väl vevat in upptäcker jag denna lilla halvdöda mört. Skrattretande. Den hade haft sönder sin bubbla så den flöt bara på rygg när vi av vänlighet släppte tillbaka den. Vi tog upp den, plockade fram stora kniven och efter lång kamp lyckades vi döda den.
Saxin fick en lång pinne. Kent fick den endaste regnbågen. Lyckans ost!
Jag har filmat och gjort min första "video update" tillsammans Saxin. Vi står där i skogen. Svettiga, rödmosiga, äckliga. Men det är en viss oemotståndliga charm med det också. En hel del bilder finns det också att tillgå. Så ja, jag kommer delge er detta i sinom tid. Något att se fram emot!
Mer kommer.