Jag är för tillfället Sveriges svettigaste kvinna! Mitt ansikte hettar och jag luktar gammal container. Ska alldeles, alldeles strax hoppa in i duschen och få på mig lite luktagott innan det bär av vidare mot nya äventyr.
Lektionen var som väntat jobbig, grymt jobbig. När man kämpar som ett svett i ett ridhus som har en temp på ca 40 grader kan man inte bli annat än trött. Inom några minuter undrade jag vad jag i hela fridens namn gett mig in på och insåg att jag var otroligt nära min dödsgräns. Det jag minns bäst är att Mozart fick tokspel i galoppen ett x antal fler gånger än i vanliga fall. Till sist var det inte ens roligt längre, att han sparkade dvs. Men med tanke på värmen, som sagt, och alla djävulusiska bromsar som bet sig fast så tar jag det med en axelryckning. Fast jag må säga att Mozart och jag har kommit upp oss otroligt mycket, till viss del tror jag att det beror på de långa uteritterna. Han är betydligt mjukare och har, åtminstone ibland, en helt annan samarbetsvilja. Överlag är det bättre, men långt ifrån så bra som jag vill ha det. För er icke hästintresserade var det här ett skittråkigt inlägg, ha överseende och tappa inte hoppet!