Ingenting är för personligt, därför ska jag delge er bloggläsare följande:
Igår inträffade en fruktansvärt makaber olyckshändelse. Jag stod i duschen och skulle raka benen, det gick någorlunda smärtfritt några drag. Dock hade jag bråttom, lite för bråttom. 'Slitsch' sade det plötsligt och jag såg att en skinnbit, stor som en enkrona fattades på mitt knä. Vad sjutton, tänker ni nu, vem rakar knäna? För er som inte vet det så är jag apornas konung. Jag skulle kunna skylla på att jag inte hade något skaft utan fick hålla direkt i bladet, men i längden är det en riktigt dålig ursäkt. Det är ju inte direkt första gången jag snittar mig. Hela mina ben, speciellt runt fotknölarna, har jag rejäla ärr efter tidigare misshandel. Det blödde, eller snarare forsade ut blod. Till en början gjorde det inte märkbart ont, men tro mig, vänner, smärtan kom vid ett senare tillfälle. Klämde på ett stort plåster, blödde strax därpå igenom, ett nytt plåster. "Ajajaj, det var dumt gjort!", sade jag till mig själv och granskade det avskalade knäet. Idag gjorde jag en överenskommelse med mig själv att jag aldrig mer ska använda rakhyvel, inte ens se åt ett sådant mordredskap. Jag ska bli 'naturlig', så att säga. Men känner jag mig själv rätt så dröjer det inte många dagar innan jag är på't igen och skalar hud. Denna händelse påminner mig för övrigt om sången "skala banan".