Idag var det min tur att ge smärta ett ansikte.
Jag hade lovat moder att åka in till närmsta by för att inhandla diverse nödvändigheter. Sagt och gjort tog jag röda faran och gav mig av. Jag gör en vänstersväng in mot affären och då, plötsligt anfaller en jättetrottoar mig. Framhjulet krossas mot det och bakdelen sladdar iväg åt motsatt håll. Resultatet är att Ida flyger av och landar på mage. Jag blev nog egentligen mest rädd, för speciellt ont gjorde det faktiskt inte... just då. En farbror på fyrhjuling stannar och frågar hur det gick och vad som hände, jag skyllde givetvis på rullgrus (jag menar, vilken normal människa kör på trottaren?). Hurtigt tillägger jag: "jaha, och där rök även den andra backspegeln". Jag får upp moppen och den fungerar fantastiskt nog lika bra som innan. Dock är plasten krossad på ena sidan. När jag är på väg in i affären känner jag att det svider något alldeles väldigt och upptäcker ett stort skrapsår på ena benet och ett lite mindre på foten. Jag har även fått ett rejält skrapsår i handen som inte blödde överdrivet mycket, men som man kan se att det fattas en rejäl hudbit från. Det var smärta. Damen i kassan såg medlidsamt på mig, gav mig en bit papper och uppmanade mig att gå iväg och använda deras toalett för att tvätta av mig. Jag avböjde och skyndade istället hemåt.
När jag kom hem fick jag en rejäl och förmodligen förtjänt utskällning av första fader och sedan moder. Med svullen och knappt användbar hand och svidande ben avlägsnade jag mig fort upp på mitt rum, lät stormen passera. Dock har jag myggnät sitter i så jag hörde precis vad de tyckte om mig, min körning och.. mig.
Nu är det bara ena handen som gör ont, den med det onda skrapsåret som egentligen inte ser speciellt illa ut. Förstår inte hur skrapsår kan värka och svida så vidunderligt mycket.
Bara för att jag är lite underligt lagd och smått störd ska jag lägga upp bild på mina ondheter.
OBS! Det är värre än det ser ut!