igen..

Jag tänker uppdatera en gång till bara för att jag känner mig så oerhört sentimental och emotionell.
Jag tycker verkligen om dig. Jag tycker så grymt mycket om dig att jag inte kan tänka på något annat. Men å andra sidan har jag alltid haft lätt för att förälska mig, bli sådär överdriven i mina känslor. Det är så mycket som ryms inom mig på en och samma gång, inte det minsta utlopp för känslor någonstans. Jag blir galen på mig själv. Och då samtidigt blir jag påmind om att jag trots allt bara är sexton år, känslor och tankar har fortsatt sitt kaotiska flöde. När jag var yngre, i tioårsåldern, då var jag säker på att när jag fyllde sexton, då skulle jag nästan vara vuxen. Ena dagen känns det nära, andra dagen så långt ifrån som det bara går. Jag blir tokig på mig själv. Jag går mig själv på nerverna, alla dessa nerver. Jag avskyr att jag känner allt det här för just.. dig. Det är onödigt, sårande, hopplöst. Såhär är det varje gång, jag vill inte, men samtidigt är det omöjligt att frångå vad jag känner. Det är det faktiskt. Hur mycket jag än fortsätter med mina ihärdiga försök att ignorera.
Det blir såhär ibland, bägaren inom mig rinner över och jag skriver av mig. Jag blottar varenda liten känsla på en blogg som kan läsas av hela allmänheten (..hur många som egentligen läser min blogg har inte med saken att göra) och det känns så överdrivet, billigt. Men jag kan inte hålla allt inom mig och det som fungerar bäst är att skriva, skriva av mig alltihop. Låta det som nästan spränger mitt huvud rinna ut genom fingrarna. Jag säger inte att mitt liv är svårt och komplicerat, det finns definitivt de som har det mycket värre. Och jag vill inte känna såhär. Jag föredrar inte att vara instabil vilket jag blir när jag är.. förälskad? Jag avskyr att folk kan påverka mig på ett sätt som jag omöjligen kan förhindra. Jag formligen hatar att inte kunna kontrollera vad som sker med mig, det runtomkring. Som sagt, jag vet ingen annan som blottar sig på det här viset och jag vet att ni/de som läser allt det här undrar hur det egentligen står till med mig. Är jag verkligen riktigt frisk.. Är jag rätt funtad..
Jag vet inte, kanske, kanske inte. Man kan inte hjälpa vad man känner. Men om man på något sätt kan undkomma dessa känslor skulle jag föredra det. Så den som vet hur man klarar sig ändå kan ju meddela mig!
Förvirrad är bara förnamnet.
 



Till anonym: Nej, det är knappast troligt. Jag vet inte, men förmodligen inte.

Kommentarer
Postat av: Jake

Stora mänger alkohol kan göra dig lite mer avtrubbad, jag kan inte känna något längre

2008-03-19 @ 18:13:15
URL: http://mylifeisbajs.blogg.se
Postat av: Anonym

den här personen som du är "förälskad" i känner han likadnt ??

2008-03-19 @ 19:26:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0