Nu var det dock ett tag sedan jag uppdaterade här, tyckte nog att det var dags att skriva några ynka rader ändå.
Just nu tycker jag att tiden inte räcker till någonting. Jag går i skolan på dagarna ("yeah, right, verkligen jooobbigt".. men det tar slut på mig!) och när jag väl kommer hem är jag trött och oftast tendens till huvudvärk. Början man kanske bli gammal och känslig? Snart får jag väl grå hårväxt och en mängd rynkor och tänker med en suck tillbaka på mitt liv. Nej, riktigt så illa är det inte ännu.
För tillfället går jag för liv och lust inför matten, jag måste se till att verkligen klara av de matteprov som följer. Först ett 'vanligt' och sedan nationella. Vissa saker fungerar, andra inte. Jag försöker få så mycket extrahjälp som möjligt och plugga på lediga stunder i skolan, när jag kommer hem har jag ju som sagt i stort sett ingen tid och ork. Det måste ordna sig, jag helt enkelt är tvungen att klara det här!
Jag försöker hålla igång Mozart som har lagt sig till med en del dumheter. Delvis tror jag att en hel del löser sig när stallet blir klart och jag har tillgång till box (tar in hästarna varje dag/kväll) och också kan ställa upp på gången. Det blir helt annat, men just nu kan jag inte göra så mycket annat än att längta. Vi har fått upp stommen till boxarna, nu ska bara väggarna upp och sedan börjar det, tror det eller ej, bli klart. Det trodde jag väl aldrig! Visst har vi gått över tiden med snart fyra månader, men vem är förvånad? Inte jag i alla fall, med tanke på hur lång tid allt annat tar i den här familjen så ska jag nog egentligen enbart vara nöjd och tacksam, vilket jag givetvis är och ojojoj vilken lång mening det här blev.
Idag ska jag fortsätta min läsning, bok skriven av Jonas Gardell och för tillfället har jag helt glömt bort vad boken heter. Något blått omslag tror jag minsann att det var i alla fall. Till en början var jag väldigt skeptisk (böckerna delades ut på svenskan, antingen ondskan eller Jonas-Gardell-boken,  jag var sjuk dagen vi valde så nu när jag också skulle bli tilldelad så fanns bara den kvar), fördomar etc stod nog lite i vägen. Men mot förmodan så är den faktiskt helt okej. Jag gillar inte svenska författare överhuvudtaget, det finns några enstaka jag tycker om, bl. a Kajsa Ingemarsson. Men jo, den här boken var ganska bra. Ganska mycket för lättläst för min smak, men ändå på något sätt är den tänkvärd och en aning djup, det finns en tanke och mening bakom. Så nu förlorade jag min möjlighet att klaga över den också. Mh,
Imorgon ska vi bilda familj, vilket inte förtjänar någon som helst happydance. Jag hoppas verkligen att det på något sätt blir en aning underhållande. Men när man nu är 16 år (nu beror ju 'vuxenhet' på en mängd olika saker, alla blir ju inte 'vuxna' samtidigt, en del blir ju trots allt aldrig vuxna...) och inom ungefär fyra år faktiskt är vuxen. Fyra år, det är ju egentligen ingenting, tiden går så fort nuförtiden. Just nu vill man inte bli annat än vuxen, mogen och accepterad, då.. om några år, kanske sissodär 15-25, då sitter man där och bara önskar att man återigen fick vara ung.
Fast enligt dassbokens vuxenhetspoäng ligger jag faktiskt ganska bra till, jag ska bara skaffa mig en husvagn så är jag snart fulländad!
Min vän, livet är inte lätt. Men vi gör det bästa av det!

Några extra trevliga datum den här månaden är:
8 mars - umgänge med Kristofer och Johannes m.f, grilla och sedan på kvällen samkväm med Eleni med många fler
15 mars - örebrospexet med Saxin
26 mars - haircut!
24 mars - lov, min vän, lov

Så. Den här dagen är uppdaterad.
Och på tal om ingenting... jag tänker alldeles för mycket på dig.


/ Tja!