Idag bar det av till staden tillsammans med mamma. Var ju som sagt meningen att jag skulle försöka hitta en klänning, men i stort sett alla affärer var stängda, så vi drog istället vidare till Marieberg. Jag är många kronor fattigare och inhandlat idag blev följande: ett par jeans på jc, hårfärg, adidas joggingskor, ögonfransböjare och hårspännen.
Får se när jag återigen ska ta upp jakten på en klänning. Som vanligt kommer jag väl vara ute i sista sekunden, inte hitta något, bli sur och slutligen skita i allt och stanna hemma för att tjura. Det är ju oerhört moget.
En annan liten incident som inträffade var när vi nästan var hemma. Mamma tittade åt ett annat håll för att säga något om ridvägen och pang, vi kör på en fågel, en bofink närmare bestämt. Mamma blir helt till sig, vänder och åker tillbaka, inte nog med det (att vi sitter där i bilen och tittar på fågeln som ligger livlös på asfalten), hon tvingar dessutom ur mig för att se om den verkligen är död. Jag säger som det är, att den blinkar till och sätter mig återigen i bilen, suckande och med himlande ögon. Då inträffar det otroliga. Mamma kliver ur bilen, rotar fram ett par arbetshandskar i skuffen för att sedan plocka upp fågeln. Hon bär det lilla livet till mig i framsätet och resten av färden hemåt får jag sitta där med en halvdöd fågel på ett par handskar. Kan det bli värre?!
När vi kom hem flinade pappa, skakade tröttsamt på huvudet och erbjöd sig stampa ihjäl fågeln (för om den nu levde det allra minsta, så led den bara). Nu vet jag faktiskt inte var den befinner sig, och inte heller bryr jag mig.
Känslor och onödiga tankar uppkommer nog på bloggen lite senare, som alltid...