Yeap, jag tänker göra en sextonde maj två bara för att jag absolut inte har någonting som helst att göra. Hela helgen skiter sig, Saxin blir tvungen att jobba på ridskolan på söndagen, ofc. Så no cruising imorgon och inget sova hos farmor och inget titta på dressyrtävling på söndag. Mysigt värre! Det här är nackdelen med att jag jämt ska hålla på och vara sådan jag är. Jag får ju skylla mig själv att jag bara har en enda vän att umgås med. Vore jag mer öppen och villig att hänga med, då skulle folk/kompisar kanske fortfarande fråga. Om jag vore roligare och kul att umgås med, kanske jag inte skulle sitta ensam varenda helg, då Saxin inte har tid för mig, även hon har ju ett liv. (No shit, det är inte någon snälla-tyck-synd-om-mig-text.. mer; det känns lite tungt just nu) Jag är absolut inte det minsta sur på Saxin, det måste tilläggas så att ingen tror något annat. Men just nu vet jag inte om hormonerna håller på och bråkar eller om jag faktiskt är ledsen. Jag tror inte riktigt att jag vet skillnad längre. Nej, men jag ska sitta hemma den här helgen också. Sitta vid datorn, gå ut till hästarna, kanske slå på stort och rida en sväng, tröstäta mig ännu fetare. Underbart, snart är jag väl förmodligen så fet att jag inte kan röra mig, får åka rullstol och vara någon som folk vänder sig om och pekar på. Jag kan ju anställa mig på zoo. Och jag vet, det är bara jag som kan göra en förändring och jag borde egentligen, EGENTLIGEN borde jag ge själva sjutton i att gnälla. Även om det inte verkar så just nu så tycker jag faktiskt hemskt illa om att tycka synd om mig själv. Jag vill inte att folk ska få uppfattningen om att jag är fet, tycker synd om mig själv och är ful. Det är en hemskt fånig kombination. Så löjlig att det blir patetiskt. Ibland avskyr man sig själv, jag tror nästan att det är bra. Då hinner man aldrig bli sådär äckligt högfärdig... men det gör ganska ont. Skit samma med allt.
Jag borde ge sjutton i att yttra mig om sådant här. Men jag känner mig ensam och som sagt, jag har bara mig själv att skylla. Alltid är det väl någon som läser min blogg som kan gotta sig i det, det är väl kul när andra mår dåligt, underbart! Jag är ingen blödig typ, det är jag inte. Jag vill egentligen inte på några villkor att någon ska tycka synd om mig trots att inom mig skriker röster gång på gång: "snälla- någon, bry dig. se mig, hör mig". Men jag vill inte vara i vägen, jag vill inte vara en börda för någon. Det här är så grymt nära patetiskt att jag blir förbannad på mig själv. Det är så löjligt att jag mår dåligt. Det här är så INTE jag. Men jag måste bara bli av med det. Jag har känt på mig att sådana här skitkänslor skulle komma inom kort, jag har samlat på mig i flera dagar nu.
Ja, just nu är ingenting speciellt roligt, det är rentav skit. Jag är en dum, korkad, patetisk, löjlig, fånig, överreagerande tonåring som bara tycker synd om sig själv. Det finns dem som har det så mycket sämre, därför borde jag enbart hålla käften på mig. Jämfört med många andra är det inte det minsta synd om mig.
Det här är det mognaste uttryck jag kan komma med just nu: "det här suger!"

Var till ridhuset en stund ikväll, kom faktiskt nyss hem. Provade det tredelade bettet jag fått låna av Saxin och mitt nya träns jag köpte på Hööks. Tränset blir nog lite bättre när han har "gått in det" och bettet låg mycket bättre i munnen och halkade inte omkring som det tvådelade. Dressyrträningen var förgäves, speciellt i slutet. Noll samarbete och jag blev mer och mer ilsken. Till sist gav jag upp och släpade istället fram ett hinder. Gjorde kryss och hoppade mellan 40-60cm. Inte det minsta högt, jag vet, men jag avskyr egentligen att hoppa och gör det närapå aldrig (och varför intog jag försvarsposition..?). Hur som helst var det faktiskt jätteskoj, vilket inte bara jag tyckte, utan också herr Mozart. Öronen rätt fram hela tiden och stora, pigga, luftiga galoppsprång. Härligt! Får försöka börja hoppa lite mer, kanske.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitt på.
Om det blir någon mer uppdatering framåt natten kommer den troligen bara innehålla självömkan. Med andra ord, ingenting intressant.
Hejdå.