tjugonde maj.

Ännu en givande dag, verkligen. Morgonen bestod av friendsmöte, nofördjupningsarbete och spanska nationella. Att jag och fröken P aldrig lär oss att det är fördömt för oss två att jobba tillsammans. Det händer ingenting. Vi står still. I och för sig lyckades vi idag klippa ut kon, klippa rätt molnen och med vår tålmodiga väns hjälp fixades även grunden för montern till. Det börjar ta sig. Mitt 'motto' för tillfället är följande: Det löser sig, sade han som sket i vasken. Får väl ta tag i kragen (och kasta mig hårt i en tegelvägg)  och jobba på lite här hemma. Justja, givetvis hade vi kastat alla våra papper om klimatet! .. vilket jag upptäckte idag när jag verkligen behövde dem. Asch, det fixar sig. Det är mitt minsta problem just nu.
Jag och fröken P är riktigt svaga för frestelser. Vi borde ha skygglappar och allt som kan hindra oss från att välja de felaktiga valen. Såhär var det: Jag och fröken P knallade från idrotten på väg upp till skolan. Kvarvarande lektioner var matte (där det egentligen inte händer speciellt mycket) och so (där jag och fröken P redan är i stort sett klara) och då, som ett tecken från ovan, ser vi bussen som går hem till vår lilla by. Vi tittar på varandra, utbyter tankar. Sagt och gjort, vi frågar busschauffören om han ska hem och visst skulle han det. Alltså, vi åkte hem. Därför är jag hemma ganska mycket tidigare och oj så skönt det är.
Regn, hur roligt är det egentligen? Inte det minsta, skulle jag vilja påstå. Lite regn då och då kan jag tycka bara är mysigt. Men nu får det väl ändå ta och ge sig, ihållande och långvarigt. Blöta hästar, pölar, lera och hans moster. Jag hann i alla fall hem innan den värsta skuren vräkte ned. Jag står i tacksamhetsskuld till vädergudarna. Right?
Lugna favoriter är den radiokanal som fortfarande håller fast mitt intresse. Visst, som sagt spelas det precis samma musik hela tiden, men det är åtminstone bättre än vanliga rix. Dessutom har dem dagens hemliga favorit. Blir man samtal tio vinner man Celine Dion biljetter (vilket iofs inte skulle sitta helt fel) och tusen kronor(?) och så har man chansen att vinna tjugotusen. Hur fint skulle inte det sitta då? Om jag hör låten idag ska jag sannerligen ringa, bara för att inse att jag aldrig i hela mitt liv kommer lyckas att vinna någonting.
Ingenting har hänt. Vi låtsas som om allt är som det ska.
Jag spelar med, men är hela tiden på spänn.
Försök vinn tillbaka min tillit, du kommer inte att lyckas.
Låtsas inte bry dig om mig, för du har redan avslöjat vad du egentligen känner.
Säg ingenting som sårar, jag orkar inte höra.
Jag borde inte gnälla. Jag är frisk, ingen har dött.
Det finns dem som har det så mycket sämre som skulle
göra vad som helst för att byta liv med mig.
Men just nu, precis då det händer, då gör det ont.
Då känns det allt annat än lätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0