Var nyss ute och tog en promenad med hundarna. Den varma klibbiga luften lockade till sig mängder med irritationsframkallande flugor. Antingen luktar jag dynghög eller så känner flugorna bara på sig att jag är en bonde - för de följde mig troget i bakhuvudet. Deras eviga surrande och krockar i mitt ansikte gjorde mig tvärsur, jag var på god väg att släppa hundkopplen och förtvivlat skrika ut min ilska. Dock anade jag att de andra här hemma skulle föredra att jag kom hem med samma antal hundar som jag gick iväg med. Vad gör man inte för att behaga...

Bilder från härom dagen. Jag insisterade på att vi skulle ta med oss ett får
eller möjligen en get i bagaget. Men min kusin ville bara ha en kanin. Så då sket vi i det.