Jag måste få börja med att säga att jag är trött. Och eftersom det är min blogg så börjar ju jag hur jag vill.

Jag är så trött!

Strax före fem, på morgon, höll jag på att kvävas och ska väl bara vara tacksam att jag vaknade. Det var så klibbigt varmt i mitt rum att det inte gick att sova hur mycket jag än försökte. Jag gav upp fortare än kvickt och ett antal idéer började ta form inuti mitt trötta, tjocka huvud. Först bar jag ut mina sängkläder till studsmattan men den var givetvis dyngsur. Fortsatte därmed min färd ner under altanen, hämtade upp två dynor, lade dem i utemöbeln och bäddade ner mig. Jaha, det trodde jag, att jag skulle kunna somna därute. Aldrig.
Hade en kort överläggning med mig själv innan jag beslutade mig för att ta in hästarna. Jag gjorde i ordning Mozart och gick själv in och bytte om. 05.45 satt jag i sadeln och var på väg. Mitt hopp om att slippa alla flugfän, bromsar och mygg gick ganska snart i krasch. Vi hade en stor flock runt oss redan innan vi lämnat gården. Så det fick bli en kortare vända. Har jag tur så får jag åka till ridhuset lite senare. Antagligen har jag inte tur, men jag hoppas.
Runt en timme senare åt jag frukost på mina upplockade dynor tillsammans med en fästingbärare. Ytterligare en kvart senare slocknade jag på soffan, sov timmar och vaknade med huvudvärk. Men det är okej. Såhär tidigt tänker jag aldrig mer gå upp. Fy vale!