woila


En dag var jag ner till Fröken P. Där var också den där som håller för handen.
Och så kom Aleks.
Otäckt när de blivit så vana vid att mina bilder publiceras på bloggen att
de vänder sig bort så fort någon slags kamera kommer fram.

Vi åt pizza.


galet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0