Precis hemkommen, hungrig, frusen och trött. Förgäves har jag försökt få tag i min fader minst fem gånger, men signalerna går bara fram. Det är ett evigt "tuut"... "tuut"... Men inte något svar överhuvudtaget! Han är tydligen ute och åker i Renaulten vars avgassystem/avgasnågonting håller på att rasera, därför fick vi inte åka mer i den men... nu finns den inte på gårdsplan så man kan ju börja undra. Och vad tokig jag blir när människor (läs föräldrar) inte svarar i sin mobiltelefon! Om inte deras barn ska kunna nå dem när som, varför har de då mobiler? Totalt onödigt och överflödigt.
Jag skulle verkligen behöva rycka mig i kragen och fixa i ordning någon slags lunch. Jag kommer svälta mig själv till döds annars. Okej, visst. Det krävs kanske lite mer än en missad/försenad lunch men jag är verkligen hungrig. Om någon känner sig manad så är det bara att kommer över och fixa i ordning lite käk åt mig. Jag orkar inte ens lyfta arslet från stolen.
Jaha, ja. Jag planerar en färd mot ridhuset framåt kvällningen. En dyngsur och lerig häst står i hagen och hånler mot mig. Om det inte fryser på snart så skickar jag åtminstone min häst till Scan för det här orkar jag inte med. På sommaren tar det cirkus en kvart att borsta av hästen, nu tar det närmare fyrtiofem minuter! Sanslöst! Men visst, det har ju sin tjusning det också. Säkert.
Ska försöka få tag i pappa igen. Sådant här gör mig måttligt frustrerad!
Hej!