Hola! God eftermiddag! Jag blöder tydligen näsblod så jag ska försöka göra skrivandet kortfattat. Näsblod är bland det vidrigaste jag vet, speciellt när det drabbar andra människor. Äckligt.

Hur som helst så har jag varit i skolan idag, som de flesta andra vanliga måndagar. Jag har inte gjort mycket alls, så lite att det nästan inte är värt att nämna. På förmiddagen retade jag upp lite folk på bilddagboken och därefter hade vi frågesport. Ja, alltså, inte jag och de som jag retade upp.
Okej, måste bara inflika en sak. Det här är rakt igenom dagsboksskrivande. Det är så töntigt upplagt att jag skäms över mig själv. Jag sammanfattar min dag på ett sätt som får mig att rysa. Tur att jag är så tuff att jag klarar av att genomlida det ändå.
I alla fall. Vi åt lunch och skulle därefter ha idrott, efter ett par timmars idrott och det var inte värt det för en enda sekund. Jag var duktig och exemplarisk och bytte om till en redig idrottsoutfit, kommer ner i idrottssalen och får veta att vi ska dansa. Förstår ni det!? DANSA! Ser jag ut som någon som dansar!? PRECIS! NEJ! Så fort som blixten drog jag på mig mina vanliga kläder igen och vägrade att vara med.
Elin skulle dagen till ära ha utvecklingssamtal så jag satt snällt och väntade på henne. Då uppenbarade sig Simon som en räddande själ och undrade om jag ville sjunga. Det ville jag förstås inte. Men den genomsnälla killen underhöll mig i nästan en timme. Han spelade piano och sjöng och jag vill lova att han är inte lite duktig. Jag blir alltid lika imponerad! Det var riktigt, riktigt trevligt. Simon räddade min ensamma timme och det var guld värt!
Jaha, sedan gick jag iväg och fixade ett nyss busskort, vidare mot simhallen. Jag och Elin tog sådan tid på oss att vi mycket väl hade kunnat missa bussen. Men det gjorde vi ju inte, för då hade jag ju skrivit det. Så. Nu är jag hemma.
Jag har ett helt arbete om hemlösheten i Sverige att skriva och jag kan inte påstå att jag jublar av glädje. Men det måste göras eftersom sista inlämningsdag är imorgon. Känns som att jag ligger ganska pyrt till. Ja, får väl ägna natten åt det. Ska eventuellt iväg och träna en stund om drygt en timme och så måste jag hinna ut i stallet.
Ja, vi får väl se.
Tjockt med text blev det i alla fall och näsblodet har upphört, tror jag.
Hejdå.