sommarens soliga dagar känns i dagsläget så avlägset,
nu gör alla de brandgula löven sin färd ner mot marken,
för att bilda en gråaktig sorglig sörja.
dagarna är grå,
livet känns trist,
hopplösheten är överväldigande.
men så finns du där,
och du,
du ger livet en klar gnista som jag inte riktigt kan sätta ord på.