Hej amigos, vänner, friends och hela det där köret.
Hej dagboken.
Idag är det söndag, helt plötsligt och lite överraskande.
Efter mötet var jag och mister hembjudna till en familj, tillsammans med några andra, för att förtära och umgås. Därefter, när umgänget åkt hem, blev vi klippta, i håret, av familjens moder. Så numer är jag väldigt korthårig. Speciellt i nacken. Där har jag knappt något hår alls. Eller åtminstone ytterst lite. Jag ogillar det inte men jag vet ännu inte om jag ångrar mig. Jag hade ju lyckats spara ut lite och så direkt, typiskt mig, så åker det av. Klipp, klipp, klipp och så är det borta. Går förskräckligt fort att kapa av men tar desto längre tid att få tillbaka. Men äsch, lite förändringar är ju roligt. Och så småninom, när tiden är kommen, så finns det där igen. Alldeles awesome!
Om ett par dagar, på onsdag eller så, blir det en tur ner till Strömstad i bil. På söndag blir det återresa men då med tåg. Ganska coolt.
Nu är det snart dags att käka middag. Jag och mister har precis fixat stallet. Jag lär honom att mocka, bära vatten, blötlägga mat, osv, osv. Rätt bra.
Hejdå!

Saknaden efter dig är ett tomt hål som aldrig kan fyllas.