Jag har just gråtit i en timme och fyrtiosju minuter, precis så lång som världens finaste film är.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det för det är inte några fantastiska skådespelare eller någon extraordinär handling. Men hela filmen, den är bara så fin. Så fasligt fin att man inte kan göra annat än gråta, gråta och gråta lite till.








Jonah, lillebrodern i filmen, han var den som fick mig att gråta mest. Åh.