Hur kunde ni göra som ni gjorde, hur kunde ni välja bort mig? Hur kan jag inte spela någon roll, vara utan betydelse? Vad är det som driver människan till sådan handling? Jag försökte, jag struntade i allt där emellan. Ända tills jag förstod och fick upp ögonen, ända tills det blev outhärdligt och sårandet blev större än bevarandet. Jag försökte, det gjorde jag verkligen.
Att vända bort blicken, vägra att se på någon som jag trodde det fanns starkare känslor för. Jag kommer antagligen aldrig sluta hoppas, aldrig sluta vänta. Men den här gången är det faktiskt inte upp till mig.