En välbekant känsla i maggropen,
den där som kittlar till och undrar,
man kan inte riktigt bestämma vad det är.
Jag vet inte varför samtidigt som jag vet precis,
allt samlat i ett och kanske var det meningen,
en känsla som inte går att ta fel på,
men jag erkänner aldrig för någon.
Molnen skingras aldrig och vi slipper se,
jag måste vara realist och klarsynt,
men du, du, du.