All den tillit jag kände för dig har fullständigt och komplett raserat
Det finns ingenting kvar, ingenting att bygga upp det av
Ord som biter sig fast som ett tomt och iskallt eko
Torra spruckna läppar som uttlar lögner och nonsens

Du vet lika väl som jag att man orkar ett tag
Man håller sig fast i kanten som blir alltmer hal
Det finns något inom mig som bultar hårt och intakt
En ständig önskan och ett förgäves hopp om förståelse

Jag har en förmåga att hålla för hårt eller släppa allt
Jag fastnar i ett töcken av missmodighet och inombordad ångest
Om man höjer ögonen mot skyn kan man känna och tro
En längtan efter att sträva dit man önskar nå

Mörkret tvingar mig att trevande känna mig fram
Låta fingertopparna nudda vid allt det okända som skrämmer
Det som hugger biter river sliter och kastar oss rakt ut
Vi står trumpna kvar och frågar var tryggheten gjordes av