Att förlora en nära och fin vän gör så innerligt och djupt ont.
Ytterligare en.
Och man vänjer sig aldrig, det gör precis lika ont hur många gånger man än gått igenom det.
Fast man går inte riktigt igenom det, det går liksom inte att komma över det till fullo.
Man lär sig att leva med den värkande saknaden.
Jag märker att det snart är slut.