Om någon skulle vara lite lässugen så bjuder jag på ett utdrag ur ett av mina projekt:

”Hallå där, dig känner jag igen.” En bekant röst avbröt mina spridda tankar. Jag hade varit så inne i mina spekulationer att jag inte sett honom där han stod lite skymd i en port. Han drog ett djupt bloss, vidgade näsborrarna knappt märkbart, blåste långsamt ut.
”Du har inte någon säng eller soffa du vill ha hjälp med att bära?”
Han höjde roat på ögonbrynen, ryckte på axlarna.
”Det är morsan som bor här, du kan ju alltid kila in och fråga henne. Men hon är ganska envis, ska klara allt själv. Senast hon skulle klara allt själv fick hon en ny höftkula och ryggskott. Men du kan ju alltid prova.” Han fimpade, drog fram en ny och tände. ”Du vill inte ha någon idag heller?”
”Jag röker inte.”
”Jaså, vilken överraskning. Men det är ju aldrig försent att börja.”
”Vill jag dö så kan jag göra det på ett betydligt mindre smärtsamt sätt än att låta cancern bryta ner och äta upp mig inifrån.”
”Klokt”, sa han bara. Den vänstra handen, som han inte höll cigaretten i, hade han djupt nerborrad i jeansfickan. Jeansen var så smala att han troligen var tvungen att åla sig i dem, lägga sig på rygg och dra in magen för att sedan kunna knäppa och dra igen gylfen. Jag kände mig dum som bara stod där och stirrade så därför vräkte jag ur mig det första jag kom på.
”Kan jag få en i alla fall?”
Han flinade, drog upp paketet och räckte mig en. Jag visste knappt vad som var bakochfram, sneglade snabbt på honom och kom underfund med vilken ände som skulle befinna sig i munnen. Han hjälpte mig att tända den och när han gjorde det stod han så nära att jag kunde känna hans doft. Sköljmedel, mint, cigarettrök och varm hud. Jag hostade till, fick ingen luft, kippade efter andan, hostade ännu mer, fick kväljningar och ögonen tårades. Jag såg i ögonvrån hur han med ett underhållande diskret nästan-leende iakttog mig.
”Hade jag haft vatten hade jag gett dig lite, men nu har jag inte det. Tyvärr.”
”Det är lugnt, det går bra ändå”, väste jag sammanbitet fram. Jag var för upptagen med att hosta och jämra mig för att skämmas. Jag försökte en gång till med samma resultat som det första blosset, skillnaden var att nu hostade jag ytterligare lite mer, det värkte i bröstet och halsen kändes som en inrökt, misshandlad fisk.
”Jag ska visa dig”, sa han och så gjorde han det. Det tog nästan hela cigaretten innan jag fick kläm på det. Riktiga halsbloss skulle han visa mig en annan dag, sa han och jag såg inte fram emot det men sa ingenting.
”Det var kul att träffa dig igen men nu måste jag gå tillbaka in innan morsan tror att jag har blivit kidnappad. Hon håller på och bakar bullar och jag tänker vara där och provsmaka de första som kommer ut ur ugnen”, sa han längtansfullt.
”Min mamma brukar också baka bullar, hon plockar ur dem ur plastförpackningen, lägger dem på en plåt, ställer in i ugnen i tio minuter.”
”Jag tvivlar inte på att din mamma är bra på andra saker. Mammor har alltid bra sidor. Ibland handlar det om bullbak, ibland handlar det om att lyssna, ibland är det hon som älskar dig när det känns som att ingen annan gör det. God natt.”