för exakt ett år sedan.

Did I make it that easy to walk right in and out of my life

Tomma ord. Så många tomma, värdelösa, obetydliga ord.
Genomskinliga. Obetänksamma. Besvikelse.

Vill bort. Bort härifrån. Åtminstone för ett litet tag. En timme, en dag, eller så...


Precis så stod det på min blogg för ett år sedan. Den första oktober tvåtusennio.
Jag minns nästan precis vad som hade hänt. Jag var väldigt förälskad i en pojke som var ett år äldre än jag. Han hade brunt, ganska tjockt hår, sneda ögon och ett leende som gjorde mig glad. Han var snäll och när han rörde mig pirrade det på huden. Men allt går inte alltid precis som man vill, jag tänkte mycket (som jag alltid har en förmåga att göra) och kände mig kluven. Ibland är inte känslor allt.
Det var strax därpå som jag gjorde mitt val. Och som så många gånger tidigare uttalar man den där klyschan att:
"Vi ska ju vara vänner i alla fall."
"Men lovar du det? Det brukar ju vara sånt där som man bara säger. Men vi är annorlunda, eller hur?"
"Ja, jag lovar. Klart att vi ska vara vänner."
"Bra, för jag klarar inte att förlora dig ur mitt liv."
Och så gick det ett par veckor och vi hälsade aldrig på varandra igen. Nu när vi någon gång råkar stöta på varandra så viker vi undan med blicken. Löften spelar inte någon som helst roll, de är glömda och nonchalerade.
Men det var fint ett tag och nu tänker jag inte ens på det längre. Men just då, när jag skrev de där sorgsna orden för ett år sedan, då gjorde hjärtat så fasligt ont.

Kommentarer
Postat av: Bea

gud va du är söt och snäll! tack :)

2010-10-01 @ 19:18:31
URL: http://beatasbilder.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0