Jag fick för mig att jag skulle visa hur härligt det är att galoppera bland höstgula löv. Det gick väl sådär, kanske. För det första blev det hemskt dålig kvalité, för det andra är jag på väg ur sadeln (typ 0:15). Och nej, det är inte jag som flåsar.


Jag och Elin var otäckt fnissiga en dag och passade på att vara extra barnsliga.


Vi tyckte i alla fall att vi var roliga.


Gulliga.