ungefär såhär

Jag kan inte skriva annat än att jag håller på att sprängas. Explodera. Gå upp i atomer.
Jag bär på så mycket tankar, känslor, minnen och jag får ingen ordning.


Saker som cirkulerar just nu:

• Jag minns precis hur det var, trots att det var så länge sen. Jag kände mig aldrig tillräcklig, aldrig nog, aldrig övertygad. Och jag glömmer aldrig hur ont det gjorde. 
• Korsade ben, leende, uppenbart berusad (av livet, av alltför mycket alkohol). Jag minns att jag tänkte att: "jag vet precis vem det där är. men ändå inte. egentligen har jag inte en aning."
• Det jag kommer ihåg var mörka ögon och den retsamma undertonen som jag har så lätt att falla för. Det jag glömmer är misstron och obehaget. Men det är så lätt att förtränga det dåliga.
• En ständigt gnagade oro som ger sig i uttryck i kvävande, krampaktiga andetag.
• Den där gången då jag tänkte att: "okej, fine, du får skylla dig själv och jag tar min chans" och slutade aldrig att ångra mig. Och efter det blev allt bara fel och jag trodde att jag skulle kunna ersätta dig. Alla tvång och krav och ångestfyllda händelser som resulterade i katastrof och valet att välja bort mig själv.
• Jag fick något sms, jag kan inte dra mig till minnes att det var något särskilt med just det sms:et, och då insåg jag helt plötsligt att det inte längre kändes i hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0