Jag har förälskat mig många gånger. I pojkar med bruna ögon och mörkt hår. Sneda leenden och knäppa kommentarer. Jag har förälskat mig i saker som jag idag inte kan begripa. Några gånger har det varit fint och det har pirrat i magen och jag har känt mig så lycklig. Andra gånger har det varit ett ständigt gnagande, värk i hjärtat och alldeles för mycket meningslöst dagdrömmande.
Det är en sak.
Vänner är en annan. Vänskapsförhållande är vackert på ett annat vis. Pojkar har kommit och gått, i livet och i tankarna och i hjärtat, men vännerna som alltid finns kvar där. Nästan alltid, åtminstone. Det är stort. Ett helt annat fenomen. Man får möjligheten att fördjupa på ett helt annat sätt.
Jag saknar en av dem. Mycket.



you just flew away and forgot about us.