Jag har ridit, putsat alla mina grejer, mockat, fyllt på vatten, skottat, förberett hästarnas kvällsmat, rensat hinkarna, fodrat. Det tar så himla lång tid allting, trots att jag stressar på som en liten babian. Jag har ingen anledning att stressa men när jag väl kommer igång ska allt ske i ett rasande tempo.

De senaste timmarna nu har jag ägnat åt att skriva en epilog till min bok och vad kan det innebära? Jo, men visst, den är ju alldeles, alldeles snart färdigskriven. Jag har en prolog men den är jag inte nöjd med (och den var ändå utgångspunkten för hela boken, så det kan bli), så den ska skrivas ny och sedan kan jag nog klappa mig själv på huvudet lite grann. Det arbete som ligger framför mig därefter är: fixa indrag som jag inte haft en tanke på (underbart att ta sig igenom alla dessa sidor och göra det för hand), läsa igenom den sjutusen gånger och korrigera och fixa, låta andra läsa den - gärna så olika människor som möjligt -, korrigera och redigera ytterligare och ta till mig all kritik (he-he), och så är det väl dags att skicka iväg den till några förlag som ska få rata den.

Och vädret det fortsätter. Jag har träningsvärk i vänstra lårmuskeln. Mina händer fryser trots att tangentbordet är knallhett. Magen börjar bli väldigt hungrig. Jag luktar apelsin och lite svett. Ikväll hoppas jag att mamma kan slänga färg i mitt hår. Min lillebror har galet dålig musiksmak och eftersom han har lite för bra ljudanläggning och ingen dörr så drabbar det mig rätt hårt. Måste äta något och sedan ge mig på prologen.

Då säger vi så.