Igår var en av mina värsta dagar någonsin och det går inte över. Det ska bearbetas och ältas i det oändliga. Det är lite så jag fungerar och det är så det får vara. Fylld till bredden med känslor av värdelöshet och... tomhet. Jag trodde att ett krossat hjärta var den värsta smärtan man kunde uppleva. Ha, det är ingenting i jämförelse.

Men! Dagarna går alltid vidare, tiden löper på och det är bara att hänga med och inte fastna totalt långt ner i skiten. Så idag har vi gråtit oss igenom en film i aulan. Freedom writers, galet tänkvärd och himla fin film. Sen så hade vi väl några lektioner och det var ungefär lika roligt som vanligt.
Pappa har fixat ljud i volvon så nu känner jag mig riktigt tuff.
Kom nyss hem efter ett pass på gymmet. Träningsvärken hinner aldrig gå över. Rätt skönt ändå.

Nej, det här blir ingen gladare av.
Vi hörs snart. När jag blivit lite, lite gladare.

(jag ska baka snart, typ imorgon eller på lördag. då kommer det bilder!)