Fyrtio minuter i skogen.


Tre kast, sedan nappade den lilla rackaren. Jag ville döda den, stoppa upp den, behålla den, placera den på min vägg. Det tyckte inte E, så den fick simma tillbaka, med livet i behåll. Lyckost.

Så jag tröttnade, tog hunden och begav mig ut i den närbeliggande skogen. Hittade tokigt mycket trattisar, som för övrigt ligger i frysen nu och har det gött, men först sprang jag på den här rackaren. Längsta jag sett. Längre i verkligheten. Lovar!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0