Det börjar kännas som att sommaren lider mot sitt slut. Visst kan man fortfarande gå runt i linne, en och annan klänning och lyssna på somrig och alldeles lycklig musik. Kräftskivan är ännu inte avverkad, liksom augusti månad, färskpotatis säljs fortfarande men jordgubbarna har blivit allt sämre. Och tråkiga. Jag försöker uppodla en längtan till hösten, årstiden då allt grönt blir gult, brunt och sörjigt. Man plockar fram halsduken, lyssnar på KENT, tänder ljus i varenda vrå, häver mugg efter mugg med te. Myggen och alla dessa flygfän dör ut och jag måste ändå medge att det är skönt. Den friska luften, det ärliga regnet, den snåla vinden. Det är något särskilt, visst är det så. Men ett litet tag till kan det få vara sommar. Riktig sommar. Såsom det aldrig riktigt blev i år.