(jag, lillebrur och mother in crime. vem som är vem får var och en i uppdrag att lista ut)

Idag flängde jag hem på min lediga timmar mitt på dagen. Fick fatt kamelkraken som stod i hagen, drog ett par rejäla borstdrag och fraktade därefter in honom i transporten. Full fräs iväg till träningsstadion, fick sällskap av ägarinnan som longerade sin unghäst. Den rackarn sprätte betydligt mer livfullt än min behärskade, och kanske lite väl bekväma, kamel. 

Lite svettiga och flåsiga sprang vi återigen in i transporten, hem över sten och stock, och ut i hagen. Kamelen hann knappt uppfatta vad som hade hänt. Ena stunden stod han fridfullt i hagen och nopprade ett och annat grässtrå, i nästa veva motionerades han och stretchades både hit och dit. Två sekunder senare stod han återigen i hagen, återförenad med sin bästa kamelkompis. 

 

Det var knappt så att jag själv hängde med där.

 

Inne i Mother in crimes hus fanns det mat. Lax, framförallt. Och vi åt. Och åt lite till. Magen stod i både fyra och arton hörn. Mätt och belåten serverades även citronpaj. Low-carb-varianten, förstås.

 

Hann knappt svälja sista tuggan innan vi for igen, jag och min vapendragare. Tillbaka till stan. Och tillbaka till jobb och slit. 

 

Nu, nu ska jag däcka och sova för alltid. 

Eller. Tills imorgon klockan 06.08 i alla fall.