Bäst att pass på när kamphundskräket ligger still i två sekunder. I nästa stund kastar hon tuggknuten i huvudet på en, och då är friden slut. 
Dessutom verkar det vara löpning på g, och rent tidsmässigt så stämmer det nog alldeles utmärkt. Detta suger dock. Dels för att hon kryper upp i olämpliga möbler på natten när matte inte kan "uscha" och "fya". Dels för att det är en omöjlighet att promenera en normal promenad med jycken. Allt, och då menar jag verkligen ALLT, luktar så himla spännande och gott och intressant. Så på varenda liten fläck, med två meters mellanrum, måste vi stanna och lukta. Och lukta lite till. Och spjärna emot med alla krafter som finns när matte vill gå vidare. 

Och för att inte tala om alla snygga och hänförande hanhundar vi stöter på. Kamphunden som aldrig direkt bryr sig i vanliga fall...

Hon kröker på svansen, trippar på som om hon vore lätt som en fjäder. Oj, oj, oj. Vad hon fjompar och gör sig till! 

Nä. Så just nu. Då passar vi på.