Sitter just nu och jobbar med en artikel som jag var iväg och gjorde vid nio-tiden. Vill få klart den ikväll då den ska ut imorgon förmiddag, vilket betyder att jag får sovmorgon. För ovanlighetens skull... 

Jag älskar mina varierade arbetstider. Jag älskar att få träffa olika människor. Och jag älskar att få skriva något som någon (ja, ett gäng många tusental..) faktiskt läser. När man väl har det, då glömmer man bort hur lyckligt lottad man är. 

M: Man har tur om man får jobba med det man faktiskt vill. 

Jag: Så du menar att jag har tur? 

M: Ja, absolut! 

 

Nu ska jag skriva klart innan klockan närmar sig natt och jag dör sömnighetsdöden.